Ont, det gör ont, det gör ont...

Som om det inte räckte med gårdagens övertrötthet så lyckades jag vurpa rejält när jag skulle hämta sessan. Ja, egentligen var det ju en mer eller mindre ”frivillig” vurpa.

Lillprins ville åka skolans rutschkana som är byggd längs med en kulle. Den är lång och smal. Nu när snön kommit är den också full med is vilket gör att om man vill så går det med en hejdundrande fart! Självklart varken ville eller skulle lillprins åka så fort utan hålla sig med händerna i sidorna och sitta upp så att det gick med måttlig fart.

Men lite svårt var det ju att ta sig uppför kullen så en flicka i 3: an eller nåt hjälpte honom snällt upp. Men sen när han väl satt sig i kanan så hade denna flicka helt andra planer angående åket än vi hade, så hon gav lillprins en REJÄL knuff i ryggen så att han for iväg som en raket. Min hjärna hinner registrera att han kommer slå i huvudet som bara den när han flyger av kanan och ner i isen nedanför. Så… likt en totalt otränad, ovig och skräckslagen panter slänger jag mig fram och lyckas liksom i språnget bromsa upp lillkillen innan jag själv dimper i backen med en smäll. Det blev klar tsunamivarning i närliggande sjöar…

Ja, hjälp vad barn är impulsiva och oberäkneliga, på gott och ont. Ja, och ONT gör det i hela höger sida från nacken ner till knävecket, för det var den jag landade på. Men hellre min kropp än lillprins huvud.

Som vanligt känner man sig urdum efter en vurpa och låtsas som att man inte gjort sig illa alls och hoppas vid Gud att ingen såg det där.

Men GIVETVIS var det många ute och fler föräldrar som hämtade barn och dessutom var det en liten kille i sessans klass som ropade till mig när jag rest mig upp: Man får inte vara i kanan utan hjälm! Fräser tyst för mig själv medan jag borstar av mig snön att hockeyutrustning vore lämpligare…

Men med tanke på lillprins skräckslagna blick när han blev iväg knuffad ner för kanan, så lär han inte vilja åka nån mer gång denna vinter i vart fall, hoppas jag…. *please, please, please*

Fast av någon förunderlig anledning blev jag superpigg efter vurpan. Adrenalin påslaget antagligen!

Filosofen är kvar på sjukhuset och vill varken äta eller dricka efter operationen, så han skulle få mer dropp idag och mer smärtstillande. Lilla gubben... Han får inte åka hem förrän han börjat äta youghurt eller kräm och så och dessutom dricker ordentligt.

Ikväll har husets 2 unga damer julavslutning i kyrkan och JA, jag har införskaffat blommorna till SAMTLIGA fröknar. Måste bara packa in dem i tidningspapper ordentligt då det är ganska kallt ute. Får bli ett senare problem under eftermiddagen.

Dagens låt: UNDERBAR och man kan inte annat än att skratta med! MÅSTE SES!!! http://www.youtube.com/watch?v=I5ALIL7T764