Hon passade även på att ta med honom på en promenad för utvärdering. När hon kom tillbaks var hon strålande nöjd och tyckte att han är en supertrevlig hund *stolt*. Enligt henne är han en dröm att gå med i koppel, han är uppmärksam och ”frågar” när han inte vet, följsam, lydig och en riktig ”mjukis”. Hon tycker att vi har gjort ett jättebra jobb och tror absolut på honom som ledarhund i framtiden. Det är bara det där benet som måste kollas upp ordentligt.Jättekul och skönt tycker vi! Känns ju toppen att hon är nöjd med det jobb vi gjort.
I övrigt spenderar jag tiden med att måla fönster… Och för er som inte vet det, så tar det TIIIIIIIID!!! Pillergöra! Dessutom måste de målas tre gånger, jag är nu inne på andra lagret. Men, det blir bra och det är ju huvudsaken.
Genomgång av barnens garderober och komplettering av den samma har påbörjats. Sessan verkar inte behöva något utom ett par bra gympadojjor, men så har hon ju också en kläduppsättning som motsvarar sexlingar. Filosofen och Lillbus behöver en hel del. Tyvärr drar inte Lillprins samma storlek under samma säsong som Filosofen gjorde och därför kan han heller inte alltid ärva. Detta trots att det är exakt 2 år emellan dem så när som på en vecka. Men lillprins är mycket längre…Mannens semester är nu slut och idag återgår han till arbetet *snyft* Har ju varit lite lyxigt att ha honom hemma. Men än så länge är ju tonårs ligan hemma också, annat blir det när skolorna kör igång och även för MIG! Ska bli spännande att se hur vi får ihop vardagen då…
Dagens låt: Lionel Richie; Hello http://www.youtube.com/watch?v=b_ILDFp5DGA
DÅ… kommer Butter in genom dörren och har trampat på en spik! Hundarna har inte fått vara lösa på tomten sen panelbytet startade på grund av just rädslan för DET. Butter deltar ju i panelbytet, men att han skulle trampa in en spik i foten hade jag inte haft med i planeringen.
Och som vanligt regnar det, men idag bryr det mig inte speciellt mycket. Har liksom gett upp på denna sommar nu och har nu börjat förbereda mig inför skolstarter och höst. Det är ju massor som ska fixas innan dess. Barnens garderober behöver en rejäl genomgång. Både lillprins och filosofen ska ju börja på dagis, så då måste man ju se till att allt finns på plats. Jag är en sådan där mamma som kör den enklaste varianten: Dubbelt upp av allt! Dvs. regnställ och stövlar på dagis och en annan likadan uppsättning hemma. Jag skulle aldrig fixa att bara ha en uppsättning och släpa emellan, för jag är otroligt lättstressad på morgonen och framför allt om jag själv ska iväg och har en tid att passa, så sakerna skulle glömmas hemma jämt och ständigt! Nej, enkla lösningar är min melodi :)
Själv har jag ju också lite saker som måste fixas inför höstens studier. Gud vad det känns som om det var år och dar sedan jag satt i ”skolbänken”. Känns lite nervöst faktiskt… Har fortfarande inte hört något om min hemtenta som jag gjorde i juni (!) men no news are good news… (hoppas jag). Jag vet ju hur det hela kommer att vara, jag kommer att vara den där ”gamla tanten” som alla 20 åringar undrar vad hon gör där. Vi hade 2 sådana när jag studerade och de var dessutom ganska ointelligenta och hade inte vett att hålla låg profil för att dölja detta. Nej då, tvärt om, varenda föreläsning med typ 100 närvarande studenter, så satte de sig längst fram, räckte upp handen och ställde frågor och kommenterade så att till och med föreläsarna undrade vad de hade på högkolan att göra över huvud taget. 
Det som känns jobbigast är inte studierna, utan att få ihop livet här hemma. Jag vill ju absolut inte kompromissa mina barn. De är vana att jag finns här och har all tid i världen för dem och så vill jag att det ska fortsätta att vara. Min man jobbar bara tisdag morgon till onsdag kväll samt vissa helger, så dagis blir ju bara 15 timmar i veckan för småbuset. Men jag VET hur mycket det är att läsa och skriva och hur mycket tid det tar och jag är dessutom ingen nattmänniska, så detta kan bli intressant. Ja, ja, jag har ju mannen hemma mycket, så vi hittar säkert en lösning på det med. Mamsen är ju pensionär och har lovat att hjälpa till om det behövs, så det löser sig nog.
Dagens låt: Madness; Driving in my car 
Kloker hade bland annat ritat denna bild av herr Aussie:
Min mor hade bakat en jättegod tårta och mannen fixade god Thaimat från staden 5 mil bort.
Hur snyggt är det inte att erbjuda även ett alkoholfritt alternativ, så de som inte dricker alkohol också kan känna sig lika välkomna och ”lyxa” sig lite – fast DET gällde ju inte oss, vi tog självklart det äkta varan... :o) På rummet fanns även en uppsjö av tidningar:
Allt gick i gammeldags stil, här är sängavdelningen på sviten:
I badrummet fanns fluffiga morgonrockar:
Bastu! Ljuvligt, för DET har vi inte hemma!
We´ll be back – that´s for sure!!!
Den är helt omöjlig att fotografera bra, för den blänker så, men den är så otroligt fin och passar perfekt till min vigselring. Nu får jag lov att ha förlovningsringen på höger hand, för alla tre får inte plats på vänster. Den är SÅÅÅÅÅÅÅ fin *lycklig*
Hörs på lördag :o)
Imorgon natt kommer mannen hem, DET ska bli skönt!!! Även om det går bra, så är det skönt att vara 2 som basar för basset... En sovmorgon skulle inte heller sitta helt fel!
Jag i min lärarroll (och även i mångt och mycket som privatperson)lever alltid enligt teorin: ”vem är du och vem VILL du vara i relation till mig?” Har ju arbetat en del år med barn som varit placerade på HVB hem och där jag faktiskt inte velat läsa journalerna (bara den medicinska biten och den delen om eventuella farliga beteenden). I övrigt så tror jag jättemycket på att de allra flesta förtjänar en andra chans och när det kommer till barn och ungdomar så är det ABSOLUT så. Men hur ska man kunna få den om man hela tiden måste bära med sig och visa upp den man tidigare varit? Som fri och vuxen gör man ju inte det. Visst man har det med sig i bagaget, men man behöver aldrig visa och berätta om man inte vill. Jag är den jag är idag, visserligen formad av mina erfarenheter, men den du lär känna är ju mig idag.
I varje möte med en ny människa har man ju en chans att välja att vara ett bättre ”jag” och alla relationer är ju unika. Jag är inte samma person i alla relationer och därför blir ju inte journaler alla gånger opartiska. De skrivs ju utifrån olika personers relation till en individ.
Men… om jag själv får välja att berätta saker när det passar mig, när jag känner FÖRTROENDE för någon, då avväpnas ju det hela och vad än det må gälla behöver inte längre beskriva mig som person. Det kan i mycket större utsträckning vara ett bevis för hur mycket jag ändrat mig eller bara vara en väldigt modig och värdefull handling där man faktiskt törs stå för den man är och visa på hur man känner och tänker och blotta sig för någon, för det är ju faktiskt det man gör med ett förtroende. Det är ju att ta en riktig risk att ge någon ett förtroende och man kan ju bara hoppas att personen man gett det till är så trygg och pålitlig som man tror.
Granntomtemannen var här igår och pratade fackspråk. Har således lärt mig ett nytt ord: Kottla! De ni! Det betyder typ att man lägger in extra reglar. Det kommer vi behöva för att kunna fästa den nya supersnygga altanmarkisen över soldäcket. Ja, när vi nu kommer dit, det är ju det absolut SISTA som ska göras i det utsidiga renoveringsarbetet.
Jag HATAR detta väder!!!!!!!!
(Notera de avslöjande svarta hårstråna... Fast jag kom faktiskt på honom på bar gärning också!)
Odd Nordstoga, en kille som tydligen är känd i Norge. Han pratade bitvis en helt obegriplig Nynorska men hade så skön stil, humor, glimten i ögat och ett ”jäkla röj” i sina låtar (som består mestadels av nonsenstexter) så till slut satt alla bara och skrattade. En superskön prick helt enkelt. Tydligen ska han och Sissel göra en julkonsert turné i Sverige, så håll utkik, ni kommer inte att bli besvikna.
Dalhalla är ju en unik arena, väl värd att besöka. Dessutom är servicen runt denna helt fantastisk. När vi kom dit igår fick vi parkera längst bort på den enorma parkeringen. Kön var över 100 meter lång för att komma in och detta var nytt. Jag har aldrig varit med om det förut, det brukar aldrig vara kö. Kanske var det vädret som gjorde att alla kom i sista minuten.
Min mamma har problem med en höft och har svårt att gå långa sträckor och upp och ner till arenan är det långt och brant. Vi beslöt oss att flirta med personalen på bussen för rörelsehindrade för att bespara mamsen denna promenad. Nemas problemas! En otroligt trevlig Lena såg till att vi fick åka med ner men hon fixade också så att mamsen fick åka med privat chaffisen Evelina från Färdtjänst därifrån när konserten var slut och bli avsläppt på bussparkeringen där jag med enkelhet kunde hämta upp henne med min bil.
