Färdtjänst och strumbyxor

Vädergudarna visade sig vara på gott humör igår. Himlen över Dalhalla sprack upp lagom till vi kom dit och den klarblå himlen höll i sig, även om det visserligen var rätt kyligt.
Framträdandet stod Sissel Kyrkjebö och Peter Jöback för, men den som stal hela föreställningen var denna kille:

Odd Nordstoga, en kille som tydligen är känd i Norge. Han pratade bitvis en helt obegriplig Nynorska men hade så skön stil, humor, glimten i ögat och ett ”jäkla röj” i sina låtar (som består mestadels av nonsenstexter) så till slut satt alla bara och skrattade. En superskön prick helt enkelt. Tydligen ska han och Sissel göra en julkonsert turné i Sverige, så håll utkik, ni kommer inte att bli besvikna.

Sissel har ju en så otroligt vacker röst att det bara är en ren och skär njutning att lyssna på henne. Tyvärr tyckte jag att hon valde lite väl slätstrukna låtar som lät lite ”same, same but different”.

Peter Jöback… denna kille sjunger som en gud, ser bra ut, har karisma, hela kittet liksom (och JA, jag VET att han är homosexuell). Här kunde det ju inte bli fel oavsett liksom.

Men… killen kommer in iklädd STRUMPBYXOR (!!!???), som dessutom hade korvat sig kring knäna. Okej, det kan ha varit alldeles för långa balettrikåer också. Till detta bar han en kort svart t-shirt och en knäppt kavaj som slutade vid höften. Killen är välhängd kan jag säga, och då satt jag på rad 4. Kanske hade han en suspensoar under för det hela var väldigt väl packat kan tilläggas.

Nu sitter ni säkert där och tänker, jaha hon är en sån som kollar DÄR! Nej, det är jag INTE men: Som av en händelse så hade kavajen en bred sprund nedtill som gick ut på var sin sida om ”paketet” så detta blev OTROLIGT välmarkerat… Och om någon orimligt nog hade missat det hela, så knäppte han upp kavajen efter en halv sång och då gick det absolut inte att förbise ens för de på rad 35!

Lite överraskad blev jag mot slutet av framträdandet när han stoppar ner handen i FICKAN på trikåerna. Okej, killen bor numer i New York, så detta är kanske senaste flugan: Korviga kalasbyxor med fickor american style! Hjälp, måtte inte Trötter och Butter anamma detta mode *ber en liten bön*

Summa sumarum så fick framträdandet i sin helhet godkänt, med ett stort plus för Odd!

Dalhalla är ju en unik arena, väl värd att besöka. Dessutom är servicen runt denna helt fantastisk. När vi kom dit igår fick vi parkera längst bort på den enorma parkeringen. Kön var över 100 meter lång för att komma in och detta var nytt. Jag har aldrig varit med om det förut, det brukar aldrig vara kö. Kanske var det vädret som gjorde att alla kom i sista minuten.
Min mamma har problem med en höft och har svårt att gå långa sträckor och upp och ner till arenan är det långt och brant. Vi beslöt oss att flirta med personalen på bussen för rörelsehindrade för att bespara mamsen denna promenad. Nemas problemas! En otroligt trevlig Lena såg till att vi fick åka med ner men hon fixade också så att mamsen fick åka med privat chaffisen Evelina från Färdtjänst därifrån när konserten var slut och bli avsläppt på bussparkeringen där jag med enkelhet kunde hämta upp henne med min bil.

Sagt och gjort. Jag racade uppför hela Dalhalla och älgade längst bort på parkeringen, tog mig ut ur detta enkelriktade bilkaos och bort till bussparkeringen, men ingen mamma…

Mamsen ringde strax och "nej men hoppsan", hon hade visst klivit av på BILparkeringen trots att vi kommit överens om BUSSparkeringen. Suck, kör framåt på vägen avsedd endast för ”Dalhalla personal” och blir stoppad av en vakt. Förklarar om min stackars mamma som åkt färdtjänst upp men som gått av på fel ställe.

Vägen jag står på är SMAL och vakten säger att jag måste vända och köra MOT den enkelriktade kaostrafiken tillbaks till bilparkeringen. *supersuck*

Någonstans att vända finns inte så jag får ta sats och köra upp på sidan av vägen i typ 50 gradig lutning för att vända. Då dyker en dansk bil upp bakom mig som kört fel och vakten försöker under viss språkförbistring att förklara detta för chauffören. Denna försöker då få sin ”lilla” Merca att vända på en femöring, vilket självklart är omöjligt och han blockar istället hela vägen. Samtidigt kommer fler Dalhallabilar och färdtjänstbilar åkandes på den smala vägen och vill fram.

Där står jag med fronten på bilen rätt upp i himlen och kommer INGENSTANS och med en borttappad mamma som ska hämtas. Vakten är superstressad och försöker reda i röran och tjoar men jämna mellanrum till mig att STÅ STILL! (som om jag ens hade haft en tanke på att börja backa i detta kaos.)

Minuterna går, vakten pratar i Walkie talkie och har antagligen inte varit med om något värre under sin tid som vägvakt på Dalhalla. Hon kommer fram och pratar med mig och ber om ursäkt för röran (som hon i ärlighetens namn är ganska dålig på att hantera). Jag gör en liten utläggning om min stackars mamma som åkt färdtjänst och nu sitter där ensam och förvirrad.

Med lite hjälp får de till slut bort Mercan, Dalhalla bilarna passerar och jag kan äntligen backa ner. Då ser jag i backspegeln min kära lilla mamma (60+) komma hurtandes med ryggsäcken på ryggen på väg mot bilen.

När hon kliver in så ser jag vaktens ”aningen” sura min… Ja… jag kanske gav lite intrycket av att mamsen var typ 80- 90 år, halvt senildement och rullstolsbunden… Ja, INTE för att jag sa det ordagrant bara i orden ”färdtjänst, ensam och förvirrad…” Men det kan ju inte JAG hjälpa, att vakten valt att missförstå…

Tur att man bara är där en gång per år så att ansiktsminnet hinner raderas lite hos vaktmanskapet :o)

Dagens låt: Odd Nordstoga; Kveldsong for meg og deg http://www.youtube.com/watch?v=OL1DUsqvvMY