Studiehäxan och obygden...

Någon skulle ha spelat in denna familj på förmiddagen idag. Jag har tillbringat hela helgen med att plugga och kände mig väl förberedd rent kunskapsmässigt inför dagens nätbaserade sessioner.

Till min stora lycka hade ett mail kommit från supporten på högskolan som sa att vi helst inte skulle ha web kamerorna på, för då blir det för tung belastning när många är inne. *tjohoo* Struntade således i både hårfix och smink efter morgonens dusch. Den första sessionen var klockan 9 på morgonen och för att få vara ifred och kunna sitta på en dator utan kamera så skulle jag använda Butters dator på övervåningen. Min Laptop har nämligen inbyggd kamera som jag inte har en susning om hur man stänger av och på Connect (som är programmet för högskolans nätbaserade möten) går både mic och kamera på automatiskt.

Loggade in och kom med viss möda in i rätt samtalsrum på nätet och jag hörde de andra klockrent men… de hörde inte mig.

Loggade ut för att logga in igen med då kastade datorn ut mig helt från nätet. Försökte febrilt logga in igen men fick ”återkomst nekad” hela tiden.
Sprang ner för trappan och höll på att snubbla över hundarna där, skrämde slag på någon katt också innan jag tagit plats vid vår stationära dator nere. Den tog givetvis 100 år på sig att koppla upp *stressande* och väl inne så finns inget ljud alls *MORR*

Jag hatar datorer som inte gör som man vill!!!
Hämtade laptop:en och alla sladdar och annat elände till den och kopplade upp mot det mobila internet:et och då plötsligt så funkade eländet.

Men, det gjorde ju självklart också kameran!!! Lyckades få till en någorlunda intetsägande stillbild när jag pausade eländet (för DET kan man, men inte stänga av skiten). Så mina kursare fick sitta där och titta på en ofixad Cilla. Jaha tänker ni, men till allas information så har jag BLONDA ögonfransar och ögonbryn och i web kameran blir dessa (utan smink) helt obefintliga och jag ser inte bara glåmig ut, utan ser dessutom ut som om jag rakat bort dem, för de existerar inte!!! Håreländet lyckades jag i vart fall gömma någorlunda hjälpligt bakom det gigantiska headset:et (alltid något)…
Större delen av gruppseminariet (utan lärare) gick ändå åt till att skratta eftersom alla var typ lika otekniska och pod:ar flög hit och dit och texter försvann. När det till slut var avklarat och när vi alla sa hejdå så hör man en av studenterna som är från ryssland ropa i web:en ”Hyr lågar man yt??!!” Vi skrattade nog lika mycket allihop och bjöd på vår egen okunskap. SÅ skönt med en likasinnad seminariegrupp!!!

Efter detta skulle jag logga in till föreläsningen, men då hade Laptop:en helt plötsligt inget ljud *supersuck* Sprang till den stationära datorn som inte ville koppla upp mot rätt adress alls, tillbaks till Laptop:en som nu talade om att jag inte var ansluten till nätet alls fast statusen visade ”ansluten”. Upp på övervåningen och slåss med sonens dator en stund, ner igen och svära HÖGLJUTT åt Laptop:en (ja, jag VET att det inte hjälper, men det förlöser en hel del frustration)
Den stora glädjen med att bo i obygden, toppen uppkopplingar, starka och aldrig pendlande i styrka… FET NOT!!!!

Men då hoppsan så funkade både nät och ljud igen.

Denna teknik, not my best friend!

Barnen tittade storögt på mig där jag for fram och tillbaks som ett åskmoln och mannen gjorde sitt bästa för att hålla dem ur vägen.

Mannen har lärt sig att det kan vara idé att fly ur huset med barnen minst en halvtimme innan mamman förvandlas till studiehäxa...
Lillprins har också lärt sig något, nämligen ordet: Datahelvete :)

Dagens låt: Bonjovi; Runaway http://www.youtube.com/watch?v=GNqNyi-9C9k

Ibland behövs ingen Redbull :)

Som vuxen är det ju lite kul att studera ungdomar…

Kloker har varit ute på en 2 dagars cykelhajk med camping i militärtält. Lite roligt var det att höra om planerna med medsmugglad mobil och godis (något som inte var tillåtet men som samtliga i klassen med största sannorlikhet valde att ignorera). Lite kul att hon så öppet berättar och myser över detta hemlighetsmakeri :) Precis så som det ska vara när man är ung!

Hem kom hon och bladdrade länge och väl om allt kul som inträffat. Ont i baken hade hon efter cyklingen och skulle nog inte kunna sitta ordentligt på flera dar. Det var inte nådigt vad hon ojade sig över denna rumpa och grimaserade demonstrativt vid varje rörelse... Senare på eftermiddagen var hon bara SÅÅÅ trött och förmedlade ”Zombie” hela tiden och kliade sig i ögonen och ville bara gå och dö, vilket hade varit helt okej om jag inte hade behövt lite hjälp just då (något som hon mycket tydligt förmedlade mellan raderna att hon ville slippa undan för allt i hela världen).
Men så plötsligt ringer telefonen och storasyster Fant undrar om hon vill med ut och rida. Och HOPPSAN så är tröttheten som bortblåst :) och den där onda rumpan hade tydligen mirakelläkt på mindre än en sekund.

Två timmar senare ringer hon (kl 21) och frågar glatt om hon kan stanna och titta på film och komma hem sen. Självklart kan jag ju inte låta bli att retas lite i det läget och säger således ”visst kan du det, men var det inte du som var så dötrött…”

”Jaa… (tänker så det knakar)men jag tänkte att jag skulle gå och lägga mig direkt när jag kommer hem så jag får sova ordentligt…”

*ler* Ibland måste man ju bara få smasha in den när de lägger upp den så fint!

Dagens låt: Hakuna matata http://www.youtube.com/watch?v=gFYAww3Yf1U

Kommunikation

Har nu gått vidare i studierna till att läsa om kommunikation. Ett otroligt intressant ämne…
Man kan ju aldrig icke- kommunicera och upp till 90 % av all kommunikation är ickeverbal. Allt man säger och hur man säger det är ett val och har ett syfte, en underliggande mening. Kommunikation kan tolkas på olika nivåer och det är här som det blir riktigt intressant. Vad säger personen egentligen?! Vad förmedlar han/hon mellan raderna i sin berättelse?! Otroligt intressant!
Ofta tänker man ju inte själv på dessa saker när man kommunicerar. Den inre dialogen har man ju med sig själv genom sina tankar och det är ju så självklart att man oftast inte reflekterar över vad man egentligen säger eller förmedlar. Det är oftast bara i ytterst känsliga situationer som man börjar väga ord och fundera på hur det uppfattas.

Det finns ju många kommunikations koder, exempelvis plagiat. Att plagiera någon är ju att indirekt säga att man tycker om den stilen som personen har, eller saken eller personen själv, eller att man kanske är avundsjuk på den personen och önskar att man kunde vara som den och därför plagierar i någon form av förhoppning om att känna sig lite bättre till mods och lite mer lik personen ifråga. I det sistnämnda fallet, så fungerar det ju faktiskt inte, för problemet handlar egentligen om något helt annat, nämligen plagierarens självkänsla, men det är ett helt annat ämne.
En av de viktigaste sakerna i kommunikation är att lyssna och att vara öppet nyfiken och vilja veta. Att inte döma och ha förutfattade meningar, för alla uppfattningar är subjektiva, alla har sin egen och ingen är sannare än någon annans. Men detta är allt annat än lätt, för att vara objektiv och lägga förutfattade meningar åt sidan är svårt. Vi har ju vår egen uppväxt, våra egna relationer och vårt eget liv som formar vår etik och våra värderingar. Men det är en träningssak och att vara 100% närvarande psykiskt är en bra start, att verkligen koncentrera sig på vad personen berättar och inte bara tänka på vad man själv vill säga härnäst.

I do need practice, that´s for sure! Jag är ju en sån där ordbubblare och dessutom spontan och aningens hetlevrad, så jag har en del att jobba med :) Men det är ju det som är att vara människa, att hela tiden utvecklas!

Det bästa man kan göra är att försöka vara sig själv, fast bättre!
Men visst är det härligt när man pratar med sin vän som tänker och tycker precis som en själv, kommunikationen blir så mycket enklare då, utan en massa missförstånd och feltolkningar. Och så kan man få sig en sån där ända in i själen härlig skrattstund så att man nästan kiknar – eller hur Nina?! *skrattar fortfarande* Det är en riktig sockerkick för själen och energinivån blir påfylld till 100%. Det är äkta vänskap det!!! Och ju äldre man blir ju mer inser man hur sant det faktiskt är att man bara ska samla på BRA vänner, de som ger en energi och värme och välja bort de som gör tvärtom.
Dagens låt: That´s what friends are for (till dig Nina *kram*)http://www.youtube.com/watch?v=RDX7aGGtoho

GULD

Läser en så underbart bra bok just nu. Den ingår i studentlitteraturen, men den är som en så där härligt, underbar skönlitterär upplevelse. En bok som inte bara lärare och specialpedagoger skulle behöva läsa, utan alla som är föräldrar. Boken heter Samverkan för barn som behöver och är skriven av Inga Andersson.

Inga har en helt fantastik bild av hur man kan jobba med barn och ett synsätt som är så härligt. Till exempel så säger hon att ”det finns inga elever med skolproblem, det finns bara skolor med elevproblem”. Så sant, barnen väljer ju inte skolmiljön, de blir dit placerade och Sveriges skollag säger att vi ska ha en skola för alla dvs. en skola som tar hänsyn till varje enskild elev och dess förutsättningar. Således är det ju skolmiljön det är fel på om eleven har problem…

Vidare så fick jag lite upprättelse i hennes bok. Hon anser att man behöver absolut inte veta allt om barns historik, för då är det svårt att förhålla sig neutral (vilket man egentligen inte kan vara som lärare, men man kan försöka ha det hållningssättet så långt det går) i mötet med den nya individen. Allt man vet färgar en omedvetet eller ej och för att ge barnet en ärlig chans, så ska man egentligen veta så lite som möjligt, för då ser man möjligheter istället för problem.

"Det förflutna är som en tung ryggsäck som många elever får bära med sig under hela skoltiden. Det är inte lätt för en elev att bli rentvättad när han väl har smutsat ner sig eller att få fler chanser när han sumpat några. De negativa förväntningarna styr och påverkar starkt hans chanser att förändra sitt beteende till det positiva (...) Ta fram positiva egenskaper hos eleven- vad är han/hon bra på. Vilka tillgångar har eleven (...) Titta på möjligheterna (...) Det bästa är att veta så lite som möjligt från början. "

När jag började som lärare på HVB hemmet jag jobbade på så ville jag inte läsa barnens journaler, bara den medicinska biten om eventuell epilepsi eller allergier och sånt. I övrigt ville jag jobba enligt teorin ”Vem vill du vara i relation till mig” i mötet med barnet. Jag ansåg att barnet måste få en chans att välja att vara vem den vill och inte förföljas av det som varit.
Oprofessionell blev jag då kallad av både kolleger och ledning, men jag höll fast vid min åsikt och har mött helt fantastiskt underbara barn och skapat många härliga relationer genom detta förhållningssätt. Det kändes jätteskönt att läsa att Inga Andersson är av samma åsikt!

Hela boken är full av dessa ”sanningar” och man går från klarhet till klarhet när man läser den och blir bara så där varm och glad inombords och känner en framtidstro inför jobbet som pedagog trots alla nedskärningar.

Hon har med en liten vers av Povel Ramel i boken som jag tycker är så talande:

FÖR DUM

Dom tyckte att jag var för dum
För dum att vistas uti rum
I hjärnans inre rum
Där vindlingarna går krum
Hos mig rådde bara vaccum

Men i skolan där jag förr satt stum
Och inte hade minsta hum
Nu leder jag kollegium
Så jag var inte alls så dum

Den säger en hel del, eller hur?!

Idag ska jag plugga på och senare ska jag tillaga denna korg av skogens guld som lilla mamsen kom med:

Inte helt fel det heller…
Dagens låt: George Michael ; Kissing a fool http://www.youtube.com/watch?v=gUWysIyBVe8

Skolan, barn och föräldrar

Gårdagen bestod av 100% barnmys. Har redan innan studierna började bestämt att onsdagar är "mamma – barn mys dagen". Mannen jobbar alltid då, så då får småbuset vara lediga från dagis (sen när de väl börjat alltså) och vi bara myser och jag är bara mamma och inte student den dagen. När sessiluringen slutar skolan så ska vi antingen gå på kondis i stan, köpa med fika hem eller baka något smaskigt tillsammans allihop. Och… igår var det verkligen så. Visserligen bestämde sessan sig för att ha ont i magen när vi väl kom till skolan på morgonen och detta berodde inte på att hon visste om mamma- barn mys dagen, för det gjorde hon inte. Så hon var hemma hela dagen och mös hon med och ont i magen, det hade hon inte en endaste gång. Nej, det var något annat och känslan var att det hade med skolan att göra... Försökte luska lite, men sessan är en sån där tjej som fnular en hel del och saker måste liksom få mogna fram innan hon berättar något. Detta hindrar ju på inget vis att man försöker hitta lösningar ändå.

Försökte kommunicera med fröken i dörren, där och då på morgonen, och ”hinta” om att det var något annat, men kan inte påstå att jag fick någon särdeles bra respons. Hon pratade på om magsjuka och när jag ”hintade” igen så sa hon bara att om det är något så kan du säga det till mamma så kan hon berätta det för mig sen. That was it liksom…

Själv hade jag, i rollen som lärare valt en lite annan approach, kanske kramat om den lilla fickan, frågat om det var något som kändes tråkigt eller konstigt i skolan och lirkat lite för att se om hon hade ändrat sig. Frågat om mamma kanske skulle kunna följa med in och vara med en stund för att se om det hjälpte. Förmedlat närhet och trygghet hade ju varit A och O för mig i det läget om jag hade varit lärare, men vi är alla olika… Vidare hade jag med 100 % säkerhet ringt hem till föräldrarna på kvällen för att höra hur det hade gått under dagen, om flickan blivit sjuk på riktigt eller om det var något som bekymrade henne och vad det i så fall hade kunna tänkas vara. Förhört mig om vad föräldrarna tyckte och tänkte och om de hade några tips och idéer om hur vi tillsammans kunde gå till väga för att hitta en lösning på detta. Men, som sagt vi är alla olika och sessan gick till skolan idag fastän hon klagade lite över ont i magen. Ingen fröken kontakt vare sig på kvällen hemma eller på morgonen utanför skolan, däremot en väldigt trevlig klassförståndare i 9:an (Klokers klassföreståndare) som både uppmärksammade och tilltalade den lilla sessan vid namn, vilket var värmande för den lilla tjejen där hon stod på skolgården tillsammans med mannen som lämnade idag. Mannen sa att 9:ans klassföreståndare verkligen räddade dagen för både honom och sessan. Man är ju inte gammal när man går i ettan och nu till i år går de i den stora skolan med alla barn upp till nian. Förra året gick de i ett eget hus och åt bara på stora skolan. Det är väl klart att det känns lite skrämmande och konstigt och ny fröken har de också… Jag hade velat haft mycket mer vuxenstöd från ruta ett, att fröken tillexempel är ute på gården en kvart innan skolan börjar och tar emot barnen och uppmärksammar dem allihop som individer. Bara så enkelt som: ”Hej Lisa, kul att du kommer idag igen, vad bra att du har gummistövlar på dig för regnet hänger ju i luften.” Bara en så enkel fras gör ju att barnet känner sig sett och bekräftat. På så sätt blir hon ju också den trygga punkten på den stökiga skolgården full av barn. Sen, senare när barnen känner sig tryggare så kan man ju ändra det konceptet. Vi som föräldrar vill ju också känna att vi lämnar barnen i en trygg miljö. Trygghet är så otroligt viktigt för att alla ska må bra och alla barn är olika. Vissa behöver inget vuxenstöd i denna bemärkelse, men för andra är det jätteviktigt. Vi är alltid kvar till det ”ringer in” och vi ser att fröken finns där i dörren.

Lite allergisk är jag också mot vissa lärares förkärlek till att inte vilja ha föräldrarna i klassrummet de första veckorna. De anger pedagogiska skäl till detta, att de ska få lära känna barnen på egen hand, men jag är så övertygad om att det egentligen handlar om den enskilda lärarens egna otrygghet i sin roll som lärare. Alla föräldrar vill inte vara med i skolan, men vissa vill och vissa barn kanske behöver sin trygga referens ram den första tiden. Jag VET att man kan lära känna barn i klassrummet precis lika bra fastän mamma eller pappa är med, och dessutom gör man en jättevinst i både trygghet och föräldrakommunikation också.

Ja, ja, jag har i vart fall med denna erfarenhet och pågående studier i specialpedagogik kommit fram till att min c- uppsats kommer att beröra föräldraperspektivet till skolan.

Dagens låt: Whitney Houston; Greatest love of all http://www.youtube.com/watch?v=1KjpyHX7X-o

David och Goliat

Dagen D var således igår. På 20 minuter, innan första lektionsstart hade jag fixat nytt passerkort och 2 parkeringstillstånd. *ching- ching*

Sen var det dags. Gruppen var till en början blandad med både campus och distanselever och mixen av människor var som förväntad… Mestadels yngre tjejer ålder knappt 20, några ”tanter” mig själv inkluderad, och hela 2 grabbar ålder 20 +. Proffessorn som är kursansvarig brinner, liksom alla professorer, för sitt ämne och kan inte sluta prata om sina egna forskningar och avhandlingar. Självklart presenteras dessa mer eller mindre som de enda sanna :)

Det fanns 3 olika seminarieledare, professorn själv (med sin kritiska blick och ständiga följdfråga ”kan du utveckla det där?”). En gullinuttig fd, föskollärare och speciallärare som jobbat 20 år i branschen och som nu tycket det skulle bli ”såååå kul och spännande att jobba med er” i ett röstläge anpassat för förskolebarn samt en äldre manhaftig kvinna med barsk röst som jobbat på skoldaghem förr i tiden och som såg upp till fru professor som om hon vore Gandhi.

Självklart fick jag kritiska fru professor som min seminarieledare. Gullinutt fröken förklarade för sin grupp att hon fanns tillgänglig så gott som dygnet runt för frågor och annat, även helger och det gick bra att boka tid med henne på skolan också om man ville ha hjälp med något.
Fru professor lade barskt till att SÅ jobbade inte hon, för hon hade så många elever att hålla reda på i olika kurser, samt hade egna forskningar på gång, så det var till att hålla sig till de seminarie tider man blivit tilldelad. *Yohooo* vinstlott redan från början…. NOT!

Ja, ja, man får se det så att jag har i vart fall den mest kunniga seminarieledaren och senare på em när vår grupp hade henne själv så var hon mycket mjukare.

Jag slapp i vart fall kursens ”goodie – two – shoes” hon läser på campus *phu* Tänk att alla kurser har en sån, en tjej, 20 år som gjort sin första praktik i skolan på Pedagogik A och nu därför kan och vet ALLT om skolans värld, presenterat genom självklarheter som läggs fram i syfte om att bli ”the teachers pet”. Gårdagens höjdare från henne var: ”Kommunikation måste ju vara det viktigaste i arbetet med barnet” NÄHÄ!!!??? Shit Einstein släng dig i väggen! Vidare följde denna kommentar: ” Men JAG tycker att egentligen har ju alla människor särskilda behov”. WOW… banbrytande, det hade ju ingen annan tänkt på förut, inte ens när de ändrade det uttrycket i läroplanen till ”barn i behov av särskilt stöd” istället för just ”barn med särskilda behov”. Vilken klippa, vilken spetskompetens, man blir ju mörkrädd av denna enorma konkurrens… *suck*

Däremot fanns det flera som liksom jag hade erfarenhet från att ha arbetat flera år i skolan och de hade mycket bra och vettiga inlägg. En kvinna jobbade på särskolan och var jättekunnig och hade bara tänkvärda och bra inlägg. Sånt är kul för då får man ju faktiskt ut något av gruppen. Tyvärr gick inte just hon i min grupp, men det gjorde några andra, så det blir nog bra.

Dagen avslutades med min numer bästa vän DAVID som är IT support ansvarig och som gick igenom hur Fronter, Connect och allt annat nätbaserat elände fungerade. Tydligen har systemet en massa knappar som gör att man ändrar inställningen för ALLA inloggade och inte bara sig själv, så jag skrev så fingrarna blödde om alla knappar jag absolut INTE fick trycka på. Men i det hela hängde jag inte riktigt med på vad det var som jag SKA trycka på och alla andra verkade ha superkoll, så det hela blev till slut en monolog mellan mig och stackars lilla David (typ 20 år gammal och redan IT support ansvarig på Högskolan... själv är man snart 40 och har IQ noll när det kommer till teknik. Är antagligen "den där gamla tanten helt utan datakunskaper samt hjärna" i hans blogg...)

. Ja, ja, ska träna på ”Cafeet” inför måndagens första föreläsning och hoppas och ber att det ska funka… Men jag har Davids nummer, så det var bara att ringa där och då om det kör ihop sig, så skulle han guida mig via telefonen. Thank god for David som ska hjälpa mig att övervinna Goliat (tekniken). Han är säkert scout och van att hjälpa gamla tanter över gatan *ler*

Spännande fortsättning följer…

Dagens låt: MC Hammer; U Can´t Touch This... http://www.youtube.com/watch?v=2c4L4CPfQY8

I´m back :) !!!

Okej… Förlåt… Jag vet!!! Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone.

Men det har liksom varit fullt upp med att få livet i fas inför vardagen som nu är här med skolor och jobb. I´ll say it again; I´m only human… *sorry* I helgen roade sig mannen med sin favoritsyssla; garage och förråds städning. Tar alltid mycket längre tid än beräknat och kräver att jag svarar på frågor angående förrådsinnehållet minst en gång i minuten. ”Ska detta verkligen vara kvar” är en stående följetongs fråga. Ja men, det kan ju faktiskt vara bra att ha en vacker dag eller så är det av stort mentalt värde, vilket verkar övergå mannens förstånd.

Vardagsrummet fick sig också en genomkörare och ny färg: RÖTT!!!

Snyggt och mysigt va?! Härligt under kyliga höstkvällar med en brasa i täljstensugnen *mumma* Mer rött åt folket helt klart, en absolut underskattad färg!

Mår riktigt bra av att mysa runt här hemma nu i mitt färgglada hem :)

Har dessutom läst tre (inte nådigt tjocka) kompendier inför högskolestarten imorgon. Det ena (och självklart det tjockaste) handlade om Social konstruktionism. Och JA, det är lika tråkigt som det låter… Tänker skona er från längre utläggningar i detta SUPERTRÅKIGA ämne!

Förmiddagen idag har tillbringats hos manikyrist Ullis och mina naglar är nu i perfekt skick :) Imorgon bär det av till högskolan och dag ett. Återkommer med en förhoppningsvis positiv och inspirerande blogg efter det.

Dagens låt: Pink ; So what http://www.youtube.com/watch?v=8ZNeBkhiL7g

Perfektionismens baksida

Frisörbesök har alltid en baksida…

Nämligen dagen då det nyfriserade håret behöver en tvätt och man ska med hjälp av konstens alla regler få till samma frisyr som man hade när man lämnade salongen.

Detta ”roade” jag mig med i morse. Till det hade jag 3 småbus runt benen, varav en väldigt nervös liten sessa som hade första riktiga skoldagen, klass 1. Detta medförde att hon hade tusen frågor och funderingar som behövde omedelbar uppmärksamhet och som fördelaktigast bara kunde lösas av mamma.

Hårtvätten var nemas problemas. Kände mig visserligen lite som en cancer patient när jag insåg att MÄNGDER av mitt hår nu var borta… Hårblåsningen vållade inte heller några större bekymmer. I med lite mousse och VOILÀ…

… så ser jag ut som en friserad pudel på väg in i utställningsringen *hjälp* Vad gjorde jag fel?!

Provar lite mer mousse med resultatet ”klibbig pudel på väg in i ringen” *hjälp, hjälp* Blöter händerna och duttar runt i håret i förhoppning om att få bort det klibbiga utseendet vilket bara resulterar i ”dränkt hårboll ”. *sjukt irriterande* Klockan har på något överdjävligt sätt fortsatt att ticka på och jag inser att vi borde sitta i bilen typ… NU!!! *panik*

Övriga familjen mobiliserar till bilen och i panik frotterar jag håret med resultat ”elchock” *gråtfärdig*

Överväger starkt att bara skita i allt och stanna hemma, Mannen fixar detta själv! Men… det är ju sessans första riktiga skoldag och hon är nervös, så självklart måste mamsen finnas med.

Ger mig själv en mördarblick i spegeln, torterar håret med borsten, fixar till ”luggen” och kramar igenom resten med händerna och ger sedan upp utan att titta i spegeln och ber en bön om att alla är för upptagna med sitt för att ens notera att jag existerar...

I bilen kan jag inte hålla mig längre utan sneglar på håret i spegeln under solskyddet och…
Plötsligt så ser det helt okej ut!?

Alltså; friserat + klibbigt+ dränkt+ frotterat + torterat och till sist kramat leder alltså till en helt okej frisyr. Inser att jag måste gå upp en timme tidigare i fortsättningen…

Dagens låt: Shania Twain; man, I feel like a woman http://www.youtube.com/watch?v=8Sl0EkHZX_U

Makeovers :)

Gårdagen var en makeover dag fullt ut :)

Först var det köket och till min hjälp hade jag min kära lilla mor och Kloker. Resultatet blev kanonbra och jag är supernöjd. Bordet har jag målat själv :)

Jag hann med en kopp te med granntomtemannens fru och senare på kvällen bar det av till Linda på salongen för hår fix. Jag har ju de senaste typ 5 åren bara låtit håret vara och alltid haft det uppsatt av praktiska skäl (småbarnsmamma). När nu Linda släppte ut håret och borstade ut det så inser jag till min stora förskräckelse att jag ser ut som Kristina Lugn *SKRÄCK* Vi har dessutom liknande hårfärg…

Gör något!!! Blev nästa kommentar till Linda som hade svårt att hoppa tillbaks på banan efter allt skratt om min look alike, men hon fick fria händer och efter 2, 5 timmar var resultatet färdigt. Uppklippning, lite busrufs och breda slingor i starkt kopparrött och guldblont, har ALDRIG känt mig så nöjd efter en klippning! Det blev superduper bra and I feel like a new person. Bye, bye fru Lugn och jag hoppas innerligt att du aldrig kommer tillbaks!

Men eftersom detta är MIN blogg och JAG bestämmer här, så kommer ni INTE att få se en bild, för jag absolut AVSKYR att vara med på bild. Detta vet ju alla som känner mig och ni som följt bloggen borde ju räknat ut det vid det här laget. Men jag hittade en bild på nåtet som visar lite hur färgningen är (fast jag har mycket färre blonda slingor och mina är guldblonda) och en som visar frisyren (fast min är längre och lite rufsigare). Sen får ni använda hjärncellerna för att få ihop det och ni som känner mig kommer ju antagligen få se det IRL :)

Hade i vart fall en toppen stund hos Linda, det var bara hon och jag i salongen och det är nog länge sedan jag skrattade så mycket! Tack snälla Linda för min makeover!!! Du är guld värd!

Dagens låt: Anastacia; Not that kind http://www.youtube.com/watch?v=C9-zgotuXkU

Rött är sött :)

Igår var det glasögon provning på schemat. Filosofen fastnade till slut för ett par jättefina blåa bågar från Mumin. Han ser ursöt ut i dem och ser dessutom om möjligt ännu snällare ut än vad han är. Bilder kommer nästa vecka när vi hämtat ut dem.

Idag har jag varit i den stora staden 5 mil bort med 17 åringarna och lillprins och shoppat loss :) De stora grabbarna skulle ha dataprylar och skor, själv shoppade jag lite av varje, både till mig själv, småbuset och huset.

Förutom ”starta- skolan- kläder” köpte jag dessa läckra röda Tretorn stövlar till sessan, man blir ju så glad av att se dem!

Jag i min lilla 40 års kris blev självklart inspirerad och slog till på dessa:

Löjligt dyra men så kul! Skitsnygga till ett par svarta "kostymbyxor".

Lillprins var på sitt allra soligaste lilla humör och tröttnade ur först i slutet. Men då tog 17 åringarna med honom på Mc Donalds, så jag fick prova kläder ifred *lyx*. Hittade en hel del, så nu är jag rätt färdig ekiperad inför hösten. Känns kanonskönt och kul att köpa ”opraktiska” kläder, för det har jag undvikit rejält när jag bara gått hemma och varit mammaledig. Då är det enkelt och praktiskt som gäller. Men inte nu :o)

Imorgon ska jag dessutom till Linda och få ny frisyr, hon har fått helt fria händer, så det ska bli jättespännande! En liten ”det är slut på mammaledigheten” makeover helt enkelt! På tiden!!!

Imorgon väntar köksmakeover som inkluderar fönsterputsning *trök* Ja, ja, det kommer att kännas bra när det är klart. Då kan jag sitta där och njuta av en god kopp te. Köpte 6 hg nytt te idag, måste ju fylla på lagret inför hösten och vintern.

Det enda molnet på dagens himmel var en mamma som nös rätt ut över butiken på Stadium idag. Jag stod precis bredvid och hon var REJÄLT genomförkyld. *morr* RESPEKTLÖST!!! Har varken tid eller lust att bli sjuk just nu… *håller tummen för att jag klarar mig*

Dagens låt: Britney Spears; Overprotected http://www.youtube.com/watch?v=5Q0_N2EEbfs

Lite av varje

Hade genomgång av höstens och vinterns kläder igår. Hittade en Reima overall som filosofen haft i storlek 98. Provade den på lillprins och till sin lycka hade han hittat ett par alldeles för små allväderstövlar också. Iklädd allt detta gav han sig envist ut i blåbärsskogen med Kloker, trots att vi alla tyckte att han var lite väl varmt klädd…

Sessan hade picknick i lekrummet för en brokig liten skara:

Mitt laptop cover är på plats, snyggt va?!

Idag blir det besök hos Synsam med filosofen + lite andra ärenden som behöver fixas. Denna vecka börjar skolorna dra igång här, Butter på onsdag, Trötter på torsdag och Sessan och Kloker på fredag. Själv har jag frist tills nästa tisdag, men då börjar allvaret *gulp*

Tonårsgänget hade genomgång av ”nödvändigheter inför skolstart” igår, så det kommer att bli en hel del resor till den stora staden 5 mil bort denna vecka. Har ju själv en hel del nödvändigheter kvar att fixa inför skolstarten. Tillexempel ett par hörlurar från Scullcandy, rosa såklart! Jaha då, 40 års krisen fortsätter... *stolt*

Dagens låt: Ni MÅSTE se denna!!! http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0