Uppdatering!

Hittade faktiskt sonen i den kolsvarta skogen igår. Visserligen inte där han sagt, men ca 1 kilometer därifrån åt ett helat annat håll. Han kom där tokspringandes på vägen. Livrädd!
Ja, DET har jag full förståelse för. Själv skulle jag ju inte ens komma på tanken att ge mig rätt ut i tjotahejti skogen i mörkret mitt i natten. Gott om björnar i detta område…
Butter hade varit ca 3 km bort på en halvstor väg och sen 2 km rätt in i skogen på en liten stig ner till en skogssjö. När han skulle gå därifrån för att möta upp mig, så hade han ingen ficklampa utan fick plöja runt på stigen ensam i mörkret för att hitta ut till den större vägen. Det knakade och lät i mörkret bredvid honom och därav denna rädsla. När han kom till den större vägen så insåg han ju att han missbedömt avståndet helt till där han skulle träffa mig och började därför springa för att inte missa mig. Han hade tydligen mött en bil som saktade in och körde jättesakta förbi honom där han sprang, vilket inte gjorde honom mindre rädd. Antagligen någon vänlig själ som undrade vad denna gosse gjorde mitt ute i obygden alldeles själv mitt i natten.
Butter lovade sig själv heligt och dyrt i bilen på väg hem att han skulle då aldrig mer ge sig ut i skogen i mörkret. Hädan efter skulle han vara hemma senast klockan åtta på kvällarna *ler* Ja, ja, det återstår ju att se hur det blir med den saken…

Idag "ler" jag mest åt ett HVB hem som blivit anklagat från flera håll för kränkningar av barn och ungdomar under flera års tid. Detta förnekar de BESTÄMT, detta trots att de fick allvarlig kritik av länsstyrelsen så sent som förra året.

Nu har de helt plötsligt gjort ett resurskrävande jättejobb med att kvalitets säkra stället och utbilda personalen angående de lagar som faktiskt gäller. Helt plötsligt jobbar man för att barnen och ungdomarna ska få större inflytande och mer att säga till om samt att vårdnadshavarna ska få en större insyn i verksamheten. Professionalitet är något som man också strävar efter i detta arbete…

Hmm… OM de nu, som de faktiskt påstår, inte har kränkt elever eller arbetat på fel sätt med fel metoder, varför behövs då denna enorma förändring och utveckling?!

Visst, det är ju positivt med denna utveckling för HVB hemmet med tanke på barnen ifråga, om nu kommuner fortfarande väljer att skicka sina barn och ungdomar till ett ställe med så dåligt rykte. Något som jag inte heller för min värld kan förstå. Men det tragiska kvarstår ju, alla dessa barn och ungdomar som fick en stor del av sin barndom förstört på detta ställe. Vad får de för upprättelse? Hemmet blånekar ju fortfarande… Dessa barn behöver verkligen ett erkännande, att det som hände VAR FEL! Frågan blir ju då, hur mycket har egentligen HVB hemmet ändrat sig trots detta enorma utvecklingsarbete om de fortfarande inte kan stå för vad de gjort? Blir det inte bara en yta? Är det inte på djupet vi jobbar med våra barn?!

I mitt tycke är detta utvecklingsarbete bara ett spel för galleriet, en yta som gör att kommunerna kanske köper betet. Förståelsen finns fortfarande inte där om man inte kan stå för sina handlingar. Lögnerna fortsätter ju bara och dessa kränkta barn sopas under mattan. En ganska ostabil grund att bygga vidare på, eller hur?!

Kan inte säga det bättre än Elton John själv: "It's sad, so sad, It's a sad, sad situation And it's getting more and more absurd..."

Dagens låt: Eltons underbara sång i en version av Kenny G och Richard Marx; Sorry seems to be the hardest word http://www.youtube.com/watch?v=hyBPuu5XcyE