Fnular på om F i båten är tillbaks...

Livet är en intressant sak att studera och framför allt hur vissa människor aldrig tycks lära sig av saker som blivit fel förut. Nej då, envist likt en röd gris fortsätter de att dundra på i samma spår och går på samma smällar om och om igen. Känslan blir ju till slut att de inte vill lära sig…

Extra suckigt blir det ju för personerna runtomkring som försöker få personen in på rätt bana i livet, så att livet ska bli bra och positivt i slutändan. När personen i fråga bara kör sitt race ändå så blir ju personerna runt omkring till slut uppgivna och ifrågasätter sin egen kunskap och sitt eget engagemang. Om man studerar beroende problematik så är ju A och O att personen själv VILL bli hjälpt, annars är allt arbete mer eller mindre lönlöst. Ja, så kan det kännas ibland, även utan beroende problematik… Varför lägga massor av tid och engagemang på någon som inte vill ha din hjälp? Det blir ju energi ödslad på absolut ingenting.

I detta fall är det som Magnus och Brasses tango: Först så går det framåt ett, två tre, sen så går det bakåt fyr, fem, sex, sen så går det runt en liten stund, sen så går det ner och då blir det stopp. Vi har varit på ”sen går det runt en liten stund” och nu är vi på ”sen går det ner” och vi väntar med spänning på ifall detta blir en ny version av tango, eller om det blir den gamla kända varianten…

Känner att det finns MÄNGDER av andra saker som jag så mycket hellre skulle lägga min energi på just nu, men det är bara att bita i det sura äpplet (för 108:e gången i ordningen) och ta tag i det hela. Inte för att jag egentligen numer tror att det hela någonsin kommer ta en annan riktning. Nej, jag tror mer att man kan ”hålla det i schack” tills personen står på egna ben längre fram och då kommer det i varje fall att gå åt pipsvängen!

Ja, idag är det en ursuckig dag i relation till detta ämne och jag hoppas att jag känner annorlunda inför framtiden imorgon. För att tro och hoppas är viktigt, men när motgångarna duggar tätt så är det lätt att tvivla. Känns lite som att man rensar rabatten och ser hur den blommar fint, men under ytan finns alla ogräsrötter kvar och bara växer sig fler och starkare. Varje dag måste man rensa bort nya ogräs och de tar aldrig slut, därför att jorden som de gror i har bestämt sig för att behålla ogräset och ge det näring. Jorden vägrar inse att om den behåller ogräset så kommer det till slut ta näringen från alla de vackra blommorna och då finns till slut bara allt det fula kvar och inga blommor kommer någonsin att vilja växa där…

Har egentligen bara en sak jag skulle vilja skrika: MEN FATTA DÅ!!!!!!!!!!!

Nej, nu tänker jag inte lägga mer energi på detta för stunden utan fokusera på allt det positiva i mitt liv istället :) För positiva saker finns det gott om. Dessutom har man ju alltid ett val :)

Dagens låt: Send it on: http://www.youtube.com/watch?v=SU0lEqmVbN0