Detta med att läsa dubbla kurser är inget som jag kommer att ge mig på igen. Det funkar ju visserligen och hade man inte haft familj och barn så hade det varit ganska så enkelt. Men just nu försöker jag krama 120 minuter ur varje timme och luften börjar nu kännas lite tunn. ”Ta alltid på dig syrgasmasken själv innan du hjälper andra”. Lever inte riktigt enligt det mottot just nu, men de andra blir inte drabbade, det är bara jag själv. Håller dock inte i längden. Min ego- bego tid är helt puts väck och jag kommer inte ihåg när jag bara slappnade av och tänkte på mig själv och gjorde något helt ego för en stund.
Visserligen inte en mammas lott i livet och än mindre med dubbla högskolekurser. Men som jag tidigare nämnt så är det ju tidsbegränsat och det är nu en månad kvar. Känner tröttheten och inspirationen sviktar, men jag SKA i mål, jag är ingen ”ge upp” person. Dessutom envisas jag med att göra mitt absolut bästa hela tiden. Jag hade ändå sagt till mig själv att G på konsten är helt okej, man kan inte satsa på högre med dubbla kurser och familj. Och visst, jag satsar egentligen inte på ett VG men klarar ändå inte av att lämna in ”halvdana” uppgifter, så jag ligger på VG nivå oavsett. Fnular på om högskolan har någon kurs i ”Att sänka sina krav och satsa på G”. Hur gör man när man ”struntar” i en uppgift och bara gör den ”okej”?! Hur vet man då att den inte blir IG istället? Är och förblir en gåta för mig. Det är ju busenkelt i matematiken, där gör jag mitt absolut bästa och är överlycklig om det räcker till ett G, men så har jag heller ingen mer kapacitet i det ämnet. Men de ämnen där man har kapacitet, det är de jag pratar om. Jag tror nästan att jag skulle behöva lägga ner mer energi på att fundera ut vad jag skulle minska ner på eller ta bort för att få ett G än att bara skriva det som det ska vara och få ett VG.
Har märkt en annan sak som är irriterande. När man har en blogg så skriver man lite personligt med sitt språk och sina uttryck. Numer måste jag verkligen anstränga mig att inte använda ord som ”fnular” i mina högskolearbeten. De kommer av bara farten liksom :) Har ännu inte fått nedslag på det, men så korrekturläser jag också tills ögonen blöder.
Bihåleinflammationen har till slut vunnit slaget och idag abdikerade jag till farbror doktorn. Givetvis var han fullbokad, men efter en hel del bönande lovade sköterskan att hon skulle försöka få honom att ringa mig. Detta gjorde han också och blev lovprisad till skyarna av kvinnan som ville bli av med den ihållande värken på höger sida av ansiktet. Bannor fick hon tillbaks för att hon inte sökt för den tidigare. Nu blev det högdos penicillin i 10 dagar och dubbel dos Nasonex nässpray. Ja, jo, det är lätt att vara efterklok, men om deras förbenade växel gick att komma fram på så hade vi talats vid för över en vecka sedan, så det så!
Mannen och småbuset är hemma igen och tonåringarna på väg ut för Valborgsfirande. Sessans pappa är på ingång och ska spendera helgen här och filosofen fyller 5 år imorgon, så då blir det ännu fler gäster. Men… jag är sjuk, så det får bli någon annans bekymmer *ching-ching* Men jag är allt annat än uträknad för den sakens skull...
Dagens låt: Pat Benatar; Hit me with your best shot
http://www.youtube.com/watch?v=VzK6GmfDcpc
Dagens låt:
fredag 30 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar