Ett riktigt gott slut :)

En sak kan jag konstatera; ledighet är ljuvligt!!! Ja… nästan lite farligt bekvämt och härligt minsann. Fast, om man inte jobbade skulle man ju inte uppskatta ledigheten lika mycket förstås!

Julen var ljuvlig med fullt hus och mycket kärlek och värme samt många goda skratt. Alla hade verkligen tänkt till vad det gällde paketen i årets julspel, så det var taggat värre =P Utöver det så var det god mat och glada barn, vilket  gjorde det hela precis så där bra som man vill att det ska vara.

Har fått en ny bästis; min Dolce Gusto kaffemaskin!!! Fick den av Butter med sambo och det bästa av allt är att det är just den maskinen som har kapslarna för Zoegas :) Känns galet lyxigt att dricka kaffe (och te) numer och dessutom har jag mängder av olika sorter, you name it – I have it!

På juldagen hade vi barnens kusiner här med mamma och sambo. De var kvar hela dagen, åt och mös med oss, barnen lekte och vi vuxna spelade Plump - gissa vem som vann???!!! - just det; MOI!!! Anar att det finns några revansch sugna där ute, så det får allt bli snart igen (som jag ska dominera alltså...)

Julens sötaste var Filosofens hemlisar med Butters sambo. Dagen innan de skulle åka hem igen sprang Filosofen och viskade med Butters sambo hela dagen. Jättehemligt var det och det var också det sista han gjorde innan de åkte hem. Ingen annan fick veta vad det var. När Butter kommit hem ringer han och berättar följande: I julaftonens paketspel höll jag och Butter på och spelade om en Rubriks kub. Det sista som hände i spelet var att Filosofen fick kuben (ja, allstå valde den när han vann). Inget mer med det, alla var glada och nöjda. Men Filosofen som är en liten kille med mycket stort hjärta, hade efteråt tyckt synd om Butter och hade lite dåligt samvete över att han valt just kuben, när han vann, trots att det var spelets regler och trots att Butter inte på något sätt varken sagt eller antytt något. Så... Filosofen hade helt enkelt skickat med sambon kuben, som hon skulle ge Butter när de kommit hem, detta för att Butter inte skulle ha möjlighet att ge tillbaka den. Gulligt och hjärtevärmande - eller hur?

Min granne ringde förresten hit idag och berättade att jag vunnit i hennes  lotteri utan lotter!? Vinsten var en trip med henne till mellandagsrean och den vinsten tackar man ju inte nej till. Hittade inte så mycket dock, bara en blus (som inte var på rea) och ett ställ till mina kaffekapslar. Men trevligt var det och roligt hade vi!

Hinner MASSOR när man är ledig!!!Har nu rensat ur bägge mina klädkammare, inget litet projekt direkt *rimmar*, tvättat som en galning (även Filosofens mobil som han hade i en byxficka), hunnit bli genomförkyld (bäst att passa på när man är ledig, blir billigare så =P ), lagat massor med god mat och bakat, storstädat och rensat Sessans rum, packat en himla massa kläder som ska till Röda korset, myst med familj och vänner samt läst skönlitteratur OCH studielitteratur.

Imorgon fortsätter rensandet, då är det vårt sovrum som ska få en genomgång. Dessutom fyller mannen år (men kommer hem först på kvällen), så något gott bör väl bakas. PÅ måndag blir det handling inför Nyår, då kommer Trötter med sambo hit igen och ska fira med oss – trevligt!!! På måndag får nog även mannen ta en trip till Telia och införskaffa en ny mobil åt Filosofen, hans är liksom stendöd efter turen i tvättmaskinen… Lite förberedelse av nyårsmaten ska också hinnas med på måndag, samt X antal vändor till tippen med skräp och annat från klädkamrarna. Ja, och alla lådor till Röda Korset ska också levereras till rätt plats. Tur att min käre lille far fortfarande är kvar på besök, så mannen får lite hjälp och sällskap när detta ska göras. Sen är det utrensat, rent och fint inför det nya året. Känns som en bra början!  Sen blir det hårdplugg några dagar innan det är dags för Uppsala igen och efter det drar jobbet igång med ett nytt år med nya möjligheter.

Men nu är det lördag. Småkillarna håller på med sina Geomags och Sessan har bästisen från byn här och de tittar såklart på Hungergamesfilmen. Sessan har bestämt att hon ska börja med bågskytte nu – surprise- så den 9:e januari drar det igång! Jag var ju själv och gjorde det med jobbet som julavslutning och det var faktiskt hur kul som helst, så jag tror hon kommer att gilla det. Där hon ska träna, kan föräldrar också få vara med och skjuta om de har lust, så jag kommer säkert att prova på fler gånger jag med!

Men, men, nu ska jag nog hälsa på min nya bästis och få mig en god Latte tror jag…

Gott slut på er alla och (snart) ett riktigt gott nytt år!!!

Med viljan kan man förflytta berg!

Visst är det så J

Pratar mest om mitt ärende på jobbet som jag arbetat kring sista tiden. Med mycket vilja och en massa ”jäklar anamma” kan man verkligen göra skillnad! Tufft har det varit, men nu så kan alla inblandade ha en go och fin jul.

Har haft en riktigt bra avslutning på jobbet detta år. Har fått massor av cred för väl utfört arbete och det känns jättekul! Sen väntar ett nytt år med nya möjligheter. Ska läsa tre kurser nästa år, en mot Stockholms Universitet, en mot Uppsala Universitet och en mot högskolan Kristianstad. Kul att möta nya ställen och nya människor, men framförallt ny kunskap J Har min underbara kollega med mig och vi har verkligen galet kul på våra ”utflykter”.

Men först väntar jul och nyår med nära och kära. Har huset fullt under jul, alla barnen är hemma, de stora med sina sambos. Känns härligt att de valt våra jular som ”standard”, men det kommer säkert att ändra sig längre fram när de får barn och vill dela med sig av dem under jul till fler personer. Får njuta helt enkelt alla gånger de är här! Även min lille far kommer hit, vilket också självklart ska bli trevligt!

Lite synd är det på snön som nu har försvunnit helt. Idag är det också tjock dimma över sjön, så det har liksom varit ”skumt” hela dan och aldrig riktigt ljust. Men snart vänder det! Hösten kom och försvann känns det som och plötsligt är det väl vår också!? Men så är det väl när man upplever att dygnet har för få timmar, tiden bara rinner iväg utan att man märker det. Får hoppas att våren går i lite mer lugn takt.

Lyx värre är det att mannen är ledig ganska mycket under jul och nyår detta år. Ja, lyx var ordet sa Bull J Dagen till ära har jag 3 små sjuklingar hemma, feber och halsont. Men, men, det hinner nog gå över innan jul. Det är mest minsting som är rejält hängig, de andra är inte lika märkbart tagna av sjukdomen. Så, någon skolavslutning i kyrkan blir det inte ikväll. Jag var (som vanligt) julblomme ansvarig till fröken, så mannen och en annan av mammorna i klassen var och lämnade min kreation till fröken imorse i skolan. Jag gör grupperna själv, de blir finare då och unika dessutom  ;)

Har en kursexamination som ska in i början på januari, men förutom det ska jag bara njuta av ledigheten och familj och vänner. Det kommer kanske bli klent med uppdatering under helgerna, så därför önskar jag er redan nu:

GOD JUL

&

GOTT NYTT ÅR!

Det blir bättre och bättre dag för dag...

Det har varit en ganska bra vecka faktiskt! Jobbet var till en början turbulent som 17, men slutet av veckan var bättre än på länge. Dels för att det äntligen togs beslut som gav effekt och dels för att vi fick en hel del cred för vårt arbete mot skolorna och eleverna från alla möjliga håll. I torsdags em hade vi mer eller mindre skratt festival under en föreläsning, SÅ behövligt och så HÄRLIGT att få känna så på jobbet igen. Nu är det bara en vecka kvar innan jullovet och den består mest av att ”knyta ihop säcken” lite för den här terminen.  Vi avslutar året med bågskytte och jullunch med teamet J

Jag kompade del av dagen idag och var och handlade julklappar med mannen. Skönt att slippa göra det ensam och mannen är faktiskt riktigt bra att ha i julklappshandeln nu när grabbarna blivit större. Han har riktigt bra och kloka förslag som jag aldrig hade tänkt på. Jag fick en julklapp i förskott av mannen; Iphone 5S, så jäkla snygg (valde den i guld). Vi har ju ”våra” kontaktpersoner på Telia som fixar allt åt oss, så det blev en trevlig stund där i butiken. Nu kan jag använda min gamla Iphone 5 till jobbmobil istället för den jag fått av jobbet, som är hur dålig som helst. Dessutom är den av ett annat märke och det underlättar ju REJÄLT med telefoner som är lika.

När jag kom till barnens skola kom en av deras lärare fram och talade om att de nu hade en specialpedagogtjänst ledig som hon tyckte att jag skulle söka. Kul! Men, jag vill varken jobba där jag bor eller i mina egna barns skola, så jag tackade för omtanken, men förklarade som det var. Hon förstod hur jag menade.

I onsdags var jag i Uppsala på studier och det gick hur bra som helst. Har en riktigt bra seminariegrupp med härliga människor i, så diskussionerna blir intressanta och givande. Kommer nog aldrig sluta att plugga! Även om det ibland känns tufft när inte tiden räcker till, så är det ändå så roligt och givande att det väger över alla dagar i veckan. Till våren blir det åtminstone en kurs mot Stockholms universitet och det ska bli spännande att se hur det är där. Sen har vi inte riktigt bestämt om det blir mer Uppsala eller Kristianstad istället. Det beror lite på hur många obligatoriska träffar det är i Kristianstad. Det ska vi ta reda på till veckan som kommer, så att vi kan tacka ja till de kurser vi ämnar att gå.

Helgen kommer att bestå av pepparkaks bakning, matlagning, studier, städ och som vanligt massor av mys med barnen. Snön har ju tyvärr försvunnit och ersatts av hård is överallt. Nu säger de att det ska komma ny snö under natten, men att den ska smälta bort igen bara någon dag senare *suck* Ja, ja, allt kan man inte få, men det gäller att vara glad för och uppskatta det man har istället J

VINTER

Vintern är här!!! *hoppar och skuttar* Är nog lika glad som barnen J Insåg när ”Sven” härjade som värst med blåst och snö att 4-hjuls driften i min bil är gudomlig! Den hittar fäste hela tiden och ligger som en smäck på vägen! Synd bara att jag inte har någon sträcka på väg till jobbet där man kan leka lite med bilen i snön. Får väl hitta någon stor snöig yta att sladda runt lite på, kul och dessutom viktigt att lära känna bilen och hur den fungerar vid halka. Men… måste erkänna att jag saknar bensinvärmaren som vi har i Volvon, det är SÅ överlägset mot en sketen motorvärmare och kupévärmare. Garage är och förblir drömmen…

Hundarna är överlyckliga de med. Far runt i full turbo och brottas i snön. Till och med gammelhunden blir som barn på nytt. Katterna däremot är mindre lyckliga över snön och är inne mer eller mindre konstant. Alla katterna, men främst vår Maine Coone, mår mycket bättre nu när Klokers katt har flyttat. Det är liksom bara frid och de spinner och myser och är inte stressade alls. Så skönt att det löste sig!

Hade en rolig incident i torsdags. Postis var här och skulle lämna paket. När han kliver upp på vår trapp och mannen tar emot paketet, så ser mannen hur postbilen rulllar iväg… rakt ner mot sjön!!! Han hade lämnat motorn igång, men glömt att lägga i handbromsen och vips så hade han en postbil som stod x antal meter ut på den allt annat än starka isen på sjön. Efter stor stress hos postis och med hjälp av mannens lugna sinne så fick de tag på bärgarn, som kom relativt fort. Bilen kom upp på torra land igen innan isen hunnit brista, så slutet gott, allting gott, men jag misstänker att detta blir Postens story vid julbordet i år J Han kommer nog aldrig mer glömma att dra åt handbromsen heller, ”learning by doing” ni vet ;P

Nu till veckan har Sessan sin årliga Nobelmiddag. Klänningen är fixad, smycken och annat med, så nu är det bara slutfixet med frisyr och annat som kvarstår. Ett litet happening helt klart och de får en tilldelad kavaljer att gå med och Sessan är väldigt nöjd med sin J Dessutom har de haft dans på idrotten innan, så i år blir det vals med sin partner som gäller. KUL tycker jag när skolan ordnar något utöver det vanliga!

Själv var jag till tandläkaren för första gången efter min KBT mot dentistofobin. Trodde inte riktigt på det egentligen och jag gick dit frivilligt för att dra ut en visdomstand som spruckit sönder en del. Mina visdomständer har ju bara kommit upp till hälften, så de behöver dras alla 4 förr eller senare, men nu ville jag ligga steget före och dra denna tand innan den börjar göra ont. Konstigt nog så var jag lugnare än någonsin hos tandläkaren och klev glatt in och sa att nu ville jag minsann dra den där tanden. Tandläkaren bedövade och tog sedan några röntgenplåtar bara för att ha full koll på läget innan hon började dra. Men tji fick jag, för det gick inte alls!!! Tydligen har jag (givetvis) rötterna från helvetet! De ser ut som ankare och min tandläkare sa att det där går inte! Således har de skrivit en remiss till kärlkirurgin på sjukhuset för att få tanden bortopererad istället. Just my luck! Men, det var ändå en jättevinst att kunna gå dit och glatt be om att få en tand utdragen!!! Bedövad var jag rejält, hela den sidan av munnen och till och med örat var bedövat och det satt i tills långt efter midnatt. Jag brukar vara svårbedövad, vilket min tandläkare lärt sig, men kanske är det så att nu när jag inte är lika rädd längre, så blir adrenalin påslaget mindre och då blir jag inte längre lika svår bedövad. Tror det blev liiiite för mycket...

Förra helgen var vi och tittade när barnens kusin spelade innebandy och efter matchen ville de ta med sig Filosofen hem och gå på julskyltningen i staden där de bor. När jag sedan hämtade honom på kvällen, blev jag bjuden på färsk kokosnöt och jäklar vad gott det var! Har nog inte smakat det sedan jag var liten, men nu kommer det att bli ändring på det! Supergott verkligen!!!

Helgen kommer att bestå av mängder av studier för min del och en massa lek i snön för barnens del. Kommer att ta mig tid att vara med jag också en stund här och där förstås och lite snöbus med hundarna står också på schemat.  Vintern ÄR här och det måste bara firas!!!

Advent

Veckorna rusar verkligen iväg och julen står snart för dörren. Har adventspyntat idag medan Trötter och sambo gjorde marsipangodis och pepparkakshus med barnen. Blev som jag trodde, en riktig kickstart på julkänslan J Imorgon blir det (om orken håller) bakning av saffransbröd och allmän städning. Borde egentligen plugga lite också, men än brinner det inte i knutarna, så det kanske får vänta… Skulle iofs vara skönt med lite framförhållning för en gångs skull!

Har haft roliga diskussioner med den yngre generationen (Trötter och sambo). Idag pratade vi pension och hur annorlunda det är idag jämfört med förr. Vi pratade även pensionssparande och min man skojade till det och sa att jag och Trötters sambo sitter ju säkert med våra stövel och jack kollektioner, som säkert kommer ha ett rejält samlingsvärde vid det laget. Hmm… kan alltså se min shopping framöver som en form av pensionsförsäkring J Intressant ingång…

Curlingen igår gick över förväntan. Vi kom faktiskt 2:a och jag känner verkligen att det går bättre och bättre för varje gång. Himla roligt har vi också, jag och min kollega skrattade så vi grät bitvis, fast just det handlade inte så mycket om curling utan mer om jobbet.

Det är fortfarande turbulent, men det har börjat lugna ner sig lite. Har ett väldigt tragiskt ärende på jobbet just nu som jag arbetar kring och det upptar mycket av mina tankar. Vi lever i så olika världar, trots att det är Sverige 2013, så kan många vara väldigt utsatta. Jobbigt att känna att man inte bara kan vifta med ett trollspö och få allt att ordna sig. Nej, man står där och kan inte annat än bara försöka vara en medmänniska och stötta så gott det går genom att lyssna och arbeta med det lilla man kan påverka. Men känslomässigt kostar det på helt klart! Vore ju inte lika bra på mitt jobb om jag bara stängde av alla känslor, det är jag övertygad om, så jag kämpar på och hoppas på det lilla, lilla ljus som finns i mörkret.

I övrigt har jag mycket att göra på jobbet innan jul och vet inte hur jag ska få tiden att räcka till, men det löser sig alltid på ett eller annat sätt.  Och… det ska blir skönt med jullov!

Unnade mig själv att shoppa lite i fredags och hittade faktiskt några saker som jag blev riktigt nöjd med. Ibland behöver man få pigga upp ytan lite när insidan är trött och slut! Man måste ju inte se ut som man känner sig!!! Ska ta och boka tid för klippning också så snart som möjligt, det behövs verkligen! Men det är ju det där med att få tiden att räcka till som är svårt.

Butter har nu fått sin nya bil och är galet nöjd. Mest tycker han att det är skönt att ha en bil som han vet startar i alla väder, men sen att den är ny, snygg och full med extrautrustning gör ju inte saken sämre. Han hittar nya finesser varje dag liksom J Till veckan får de också tillgång till garageplats, så han slipper att skrapa bilen och ta bort snö på morgonen. Den lyxen har ju inte jag. Vi har visserligen ett garage, men det är fullt av annan bråte. Hade en tag en idé om att tömma det för att kunna ställa min bil där i vinter, men med tanke på hur smal öppningen är med typ 3 cm till godo på varje sida, så lät jag bli. Misstänkte att mina sidspeglar skulle ha fått offrat livet inom en vecka… Försökte förresten att fickparkera här i veckan, när jag  skulle på bio med Sessan. Det gick INTE!!! Fick skrattandes åka därifrån och parkera flera kvarter bort istället. Ett helt omöjligt uppdrag! Fattar verkligen inte hur jag ska tänka för att få in bilen så. Borde träna på det med någon som kan! Skulle ju vara himla praktiskt att kunna…

Nej, nu ska jag ta en kopp te och dö i soffan framför tv:n. Brasan sprakar och adventsbelysningen ger ett sånt där härligt varmt sken. Ha en bra första advent allihop!

Fungerande skoställ :)

Fick tillbaka en godkänd Exa 1 på kursen *phu*, så att ställa in skorna funkar onekligen ibland, men det förutsätter ändå en hel del arbete och att man inte har det som vana… Detta godkända arbete ger också möjligheten till en välbehövlig vicka på tårna helg! Så galet skönt!!!

Hade en turbulent jobbvecka med många ups and downs, men ett mycket bra avslut på veckan där vi kunde arbeta med reflektion. SÅÅÅÅÅÅ viktigt i det arbete vi har. Vi hade även en friskvårdsdag där hela vår avdelning spelade bowling. Det var hur kul som helst och det blev många goda skratt, DET behövs!!! Vår chef har nu även TRYCKT PÅ plankontoret om att vår grupp SKA in på Stadshuset och få kontor där istället. En viktig del i arbetsmiljön helt klart och viktigt också för att lättare nå de andra grupperna som vi samverkar med. Ska blir skönt med en flytt, lite nystart liksom… Dessutom kommer vår nya 6:e kollega att börja nu i december. Även det ska bli kul och det behövs!

Min fantastiskt fina jacka från Peak Performance har nu kommit och den är verkligen SKITSNYGG och hur skön som helst! Det är så lyxigt att gå runt med den och känna det som att om det smäller till och blir 30 grader kallt, så fixar vi det, min jacka och jag J Huvan är dessutom så där härligt överdimensionerad, så man känner sig liten och ombonad i den, supermysigt! (Jo, jag har "några" jackor till, men som jag brukar säga; jackor och skor kan man ALDRIG få för många av!!!)

Nästa helg är det curling igen J Vår ena lagspelare bangar denna gång på grund av valpförsäljning, men ersätts av världens bästa och trevligaste Anders, så det blir toppen oavsett! Trötter med sambo kommer hit och passar småbuset medan vi är borta och dagen efter ska de ha den årliga julpysseldagen med barnen. SÅ skönt när andra fixar det och tycker att det är kul. Bra inspark av julkänslan också och jag får väl passa på att ta fram stjärnor och annat då när jag får tid över. Ska även passa på att baka saffransbrödet den helgen. Har tjuvstartat på jobbet med lussekatter till fredagsfikat och förra helgen när pappa var här så bakade jag en saffranskaka. Saffran är verkligen gott! Har ett recept på en fiskgryta med saffran någonstans, borde kanske göra den vid tillfälle framöver, för det var länge sedan nu.

Helgen ska förutom att vicka på tårna bestå av lite hundpromenader, lite städ och plock och vem vet vad som mer kan hända när en hel helg står till förfogande. Lördags morgonen är lite magisk, allt bara är, barnen myser och allt får bli som det blir, med inga som helst tider att passa. Jag får sitta i soffan under en filt och dricka te och läsa tidningen i godan ro. Allt detta är verkligen livskvalité! Det är viktigt att inte glömma de där små stunderna i livet…

Tufflar på...

Har nu lämnat in min exa 1:a i denna kurs. Det var lite ”ställa in skorna” över den, har liksom inte mer tid och energi än så just nu, simmar för fullt för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Hade ett möte med en underbart härlig människa idag, som också har FULLT UPP i livet i både med och motgångar som oss flesta. Hon beskrev verkligen precis det jag också känner emellanåt, att ibland blir det bara så mycket att man vill sätta sig i ett hörn och bara gråta, men så kan det plötsligt svänga och allt är bara roligt och positivt igen, men att det är en hårfin balansgång…

Trots att jag inte hade en susning om hur jag skulle hantera exa 1:an och vad jag skulle skriva, så liksom bara ”kom” det ändå och jag fick ihop en bra text med kloka insikter och bra användninga av litteraturen. Problemet är bara att jag inte är helt säker på om jag egentligen behandlat det hon ville… Lite luddig, svårtolkad instruktion, men jag lever som vanligt på hoppet J

Har fått senaste Office versionen på min jobbdator och helt plötsligt funkar ju inte datorn som man är van vid. Skulle göra ett sketet enkelt indrag i referenslistan, men det gick inte alls. Som tur är har vi en fantastisk IT ansvarig där jag sitter som löser allt med ett leende och tar sig alltid tid till att hjälpa, men även han gick bet. Men… skam den som ger sig, efter att han fnulat på sin egen dator ett bra tag så kom han på hur man gör J Känner att jag kommer att behöva honom fler gånger framöver!

Butter har nu äntligen fått sin nya bil, som han köpt av ”vår” bilfirma, som ägs av världens bästa Tobias (Bilgruvan i Säter). Har ju köpt alla våra bilar där och har alltid varit galet nöjda, så nu när Butter skulle investera i sin första egna bil så ville vi försäkra oss om att han inte skulle bli lurad och därför blev det ett köp via Bilgruvan. Det är en Saab 9:5, svart med mycket extrautrustning och finesser. Mannen kör ner bilen till honom i Småland på söndag och tar sedan tåget hem på måndag. Blir säkert hur bra som helst. Dessutom slipper de ju krångla med tåg och annat när de kommer upp till jul. Trötters sambo har ju också tagit körkort och köpt bil (med den bra smaken att välja en BMW), så nu är de bilburna allihop.

Helgen som kommer ska jag förutom att plugga lite, även VILA!!! Känns ibland som att jag skulle kunna sova dygnet runt och sover DET gör jag! Lägger huvudet på kudden och somnar bums varje kväll och sover som en stock hela natten. Men jag tror att det är allt som bara blir för mycket ibland som äter energi och som gör att man får ett större sömnbehov. Klokt av kroppen att reagera så hur som helst, men det är ju jobbigt när man hela tiden upplever att man inte är utsövd.

Nu ska jag ta tag i kvällen och mysa vidare med barnen J

Myshelg!

Här rullar det på som vanligt! Helgen har varit mycket trevlig i och med att min käre lilla far varit på besök (och är kvar än). Kul med lite sällskap på helgen och mysigt att få rå om papsen lite! God mat har det också blivit och trevliga hundpromenader.

Kloker är hemma i Värmland denna helg, första gången sedan Ärtan kom. Dessutom fyller hon 20 år idag, vilket vi självklart hurrar för!

Idag har min bil också fått en välbehövlig invändig rengöring. Kom SEDAN på att det är jag som skjutsar och hämtar barn imorgon, så lite onödigt var det ju att lägga energi på det idag…

Butter har talat om att han och sambon kommer hem hit över jul – KUL!!! Det innebär fullt hus, med bägge stora sönerna med sambos och papsen + övriga familjen som finns här jämt. Ska blir riktigt mysigt!!!

Nya kursen mot Uppsala är väldigt intressant och vi är många som läste ihop på förra kursen, så det är kul. Har fått en helt okej seminariegrupp och litteraturen är bra, om än lite väl omfattande! Men lyx är det att få möjlighet att plugga på betald arbetstid och att vidareutbilda sig och utveckla sig ÄR jätteviktigt!

I fredags hade jag ett krisläge kring en elev på jobbet och fick agera på egen hand, då ingen annan fanns att tillgå. Turligt nog så löste sig det hela med min insats och det är stunder som dessa som verkligen gör att jag vet att jag är rätt person på rätt plats och som gör att man fortsätter kämpa även när det blåser rejäl motvind!

Har fått min julklapp i förtid av mannen; en Peak Performance jacka som bara är galet snygg. Jag blev så tokkär i den när jag såg den att alla andra jackor bleknade i jämförelse. Givetvis var det hur svår som helst att få tag på, men till slut lyckades vi beställa den direkt från Peak Performance. Ser sååååååå fram emot när den kommer!!! Jag, jackor och skor är och förblir en fungerande kombination :)

Sprang förresten på en gammal vän härom dagen som jag inte träffat på många, många år. Hur kul som helst och hon var sig lik och knappt en dag äldre! När vi pratade var det som att ingen tid alls hade gått, utan vi kunde plocka upp det direkt och vår vänskap bara fanns där, trots tiden som gått. KUL!!! Så jäkla häftigt när det är så! Hon hade dessutom tänkt på mig bara någon dag innan när hon sminkade sig. Hon använder lösögonfransar för att få det att bli bra och då hade hon tänkt på mig och att "den där Cilla hade minsann hur tjocka och långa ögonfransar som helst" och nu när vi träffades och hon berättade detta la hon till "och DET har du fortfarande ser jag" :) Japp, alltid något liksom...

Nu ska jag tända en brasa och tända lite ljus här och var och lite senare ska jag slänga ihop lite scones, något som barnen älskar! Det gäller att mysa fullt ut när möjlighet finns. Mannen kommer inte hem alls idag, för han har utbildning i Stockholm imorgon, så han åker dit direkt efter jobbet ikväll och bor på hotell tills imorgon, sen kommer han hem. Därför är det jag som levererar barn imorgon… Not really my cup of tea, men i och med att papsen är här, så valde jag att kompa imorgon, och då kan jag också jobba lite med mina studier.

Imorgon är det en ny vecka med nya möjligheter J

Helg igen!

Dagarna de går och går och fort går det!!! Snart är det jul liksom *hjälp* Har ju massor som ska hinnas med innan dess!

Har dock hittat tillbaka till lite av den vanliga lunken igen och det känns BRA! Måste strukturera mig bättre på jobbet bara, nu när det börjar öka på med ärendebelastningen. Kan inte vara överallt samtidigt (tyvärr), men med lite bättre struktur så borde det i varje fall fungera rätt okej kan man tycka J

Curlingsäsongen är i full gång och det går faktiskt riktigt bra. Lite som att cykla är det allt, för mycket av det jag lärde mig förra året sitter kvar i år. Sen är vi (jag och min kollega) fortfarande vad man skulle kalla för ett stort fett handikapp för vem än vi spelar i samma lag som, men roligt har vi! Och det är ju det som är meningen i och med att det bara är ”plojturneringar” med kompisgäng som vi spelar någon fredagkväll i månaden.

Idag har mannen varit med Filosofen och hans kusin på Monstertrucks på Friends arena. Toppen tyckte småkillarna!!! Själv har jag varit hemma med Lillprins och den yngsta kusinen och Sessan har varit hos bästa kompisen hela dagen. Kusinerna ska sova över och imorgon blir det tacos hemma hos dem.

Måste hinna plugga lite också i och med att det är en del vi ska ha läst innan onsdagen då nya kursen drar igång. Men det löser sig! Är ju tacksamt nog en snabb läsare J

Försöker hitta balans i tillvaron, men det är svårt ibland. Även om jobbet funkar bättre nu och andra saker fallit på plats, så dyker det alltid upp nya saker som äter energi.  Ibland blir jag bara SÅÅÅÅÅÅ trött på människors inskränkta världsbild och deras totala avsaknad av att kunna se saker från ett annat perspektiv. Ja men hur svårt kan det vara???!!! De låter som repiga gamla LP skivor och det spelar liksom ingen roll hur man resonerar och argumenterar för att få dem att vakna upp, så är det ändå samma gamla visa om och om igen och detta TROTS att de faktiskt gått på pumpen om och om igen för precis samma saker!!! Kanske är det så att de faktiskt inte VILL se saker från ett annat perspektiv. Det kanske är enklare och bekvämare att bara blunda och köra huvudet i marken och låtsas som att det regnar. En liknelse skulle kunna vara att man ser hur någon  går ut på svag is, men istället för att ropa och stoppa personen så hejar man på den i stället och ber den springa lite fortare, samtidigt som man intalar sig själv att isen kommer nog att hålla, trots att den brustit gång på gång på exakt samma ställe. Och har man sen barn med sig ut på isen så blir liknelsen helt ofattbar i mitt tycke… Men, ibland är det bara att lägga ner. Det är inte värt energin att argumentera med dessa personer, för man kommer ändå ingenstans. Är dock VÄLDIGT MÅN om att mina barn ALDRIG ska bli så!!! Har lyckats till 100% med Butter och Trötter, så oddsen är bra för att vi ska lyckas med de andra också.

Nej, nu ska jag sätta mig i soffan med en god kopp te och bara njuta av min fina familj och släppa tanken på alla insnöade personer som bara inte vill se verkligheten.

Det går framåt :)

Fick ett godkänt examinationsarbete, så nu är den kursen avbockad och klar :) Känns galet bra att jag fixade den trots allt annat som upptagit tid och tanke runtomkring denna höst. Nästa vecka kickar nästa kurs igång och det känns riktigt kul som vanligt!

Känner mig mycket mer i balans nu efter ledigheten. Det var verkligen behövligt att få lite ledig tid och landa allt som har varit. Kände mig glad och pepp på jobbet igår och det känns hoppfullt!!! Vi tog en fika på eftermiddagen med en gammal kollega och vi skrattade så vi grät som vanligt och det är så härligt när det blir så. Mer skratt åt folket!!!

Småkillarna var hos mormor på eftermiddagen och fick ett mycket välbehövligt besök till frisören, så nu är de välfriserade minsann. Svårt att hinna med allt ibland och då är det skönt med världens bästa mormor som ställer upp! De (mormor + man) hade också tapetserat om ett av rummen därhemma och just den tapeten skulle vara perfekt i Sessans rum. Ja, hon är verkligen i behov av ny tapet i och med att hon närmar sig tonåren (nya möbler också för den delen). Men, vi behöver ju någon som kan tapetsera också... Kanske en kombination av mormor + man och Butter...?!? *blinkar allra gulligaste med dotter/ mamma ögonen* Kanske som en julklapp till Sessan och föräldrarna...?!? Det är faktiskt bara Sessans rum kvar i och med att småkillarnas rum och gästrummet nyss är omgjorda. Ja, sen kommer Klokers rum att behöva helrenoveras när hon väl flyttar, men den dagen den sorgen. Skulle kunna vara en bra idé faktiskt, för då skulle Sessan kunna få nya möbler i julklapp :)))

Jul ja, den närmar sig med stormfart och tankarna kring julklappar är också något som existerar just nu. Det blir liksom svårare ju äldre barnen blir tycker jag. Kanske mest de där "utfyllnads paketen" *suck* Men, det löser sig nog, det brukar det alltid göra :) Kul också att morfar ska vara med och fira jul med oss i år!!!

Har tagit årets dos av influensavaccin. Brukar ta det varje år i och med att ligga däckad i veckor inte skulle fungera för de vuxna i denna familj. Har klarat mig hittills *peppar, peppar*, så varför ändra ett vinnande koncept?! Ser fram emot att någon ska komma med ett vaccin mot vinterkräksjuka också, men det klarade vi oss också undan förra året, fråga mig inte hur, för det härjade för fullt runtomkring... HOPPAS ABSOLUT PÅ SAMMA TUR DETTA ÅR!

Nu i veckan ska våran Maine Coon in till vår veterinär. I och med att hon är så stressad, så ville vi kolla upp att det inte är något medicinskt. Dessutom har hon för första gången fått tovor, och inte bara en utan många och de sitter på magen. Hon är inte världens roligaste att sköta pälsvården på i vanliga fall, men det går, men nu är det omöjligt. Hon fräser och morrar och slår med tassarna. Känns inte rätt att stressa upp henne mer än nödvändigt, så veterinären ska ta bort alla tovor när hon ändå får lugnande inför undersökningen. Vår veterinär tror inte att det är medicinskt, utan är ganska så säker på att det är Klokers katt som stressar igång henne och att hon inte kommer att må bättre förrän han flyttat. I och med det så har vi också beslutat att det får bli så. Det är Klokers syster som kommer att bli ny ägare till hennes katt och han får det med garanti bra i hennes vård. Så, nästa vecka går flytten för honom och han blir då värmlänning. Han hade ju ändå flyttat när Kloker och Ärtan flyttar, nu blir det bara lite tidigare.

Nej, nu är det dags att göra sig iordning för ännu en spännande dag på jobbet :) Ha en bra dag ni med!

Var tog mina oceaner av tid vägen?!

Så har man varit ledig i 5 dagar… var tog tiden vägen? Tyckte att jag hade oceaner av tid, men plötsligt är det söndag *irriterande*. Det är ju galet skönt att bara fnula runt hemma och plocka och dona och mysa med barnen. Skulle ibland, korta stunder, kunna tänka mig att vara lyxhustru. Men, jag tror att detta bara är vid dessa ”gud vad jag aldrig hinner med allt jag vill – stunder”. Jag tror att ett liv som lyxhustru skulle göra mig otroligt rastlös och uttråkad till slut. Fast det är klart, mamman i min familj som jag arbetade som Au-pair hos när jag var ung, hon var nog den mest stressade person jag träffat och ändå hade hon inget annat än sig själv att tänka på… Wierd…

Hunnit med mycket har jag ändå gjort dessa dagar. Inför vintern fixet är klart, vilket känns skönt och jag har även hunnit plocka och dona lite inne. Har också fått njuta av svärmors fantastiskt goda Mazarinkaka *mums* Ser nu fram emot mina 2,5 veckors ledigt vid jul, som förutom plugg och plock kommer att innebära härliga dagar med familj och vänner…

Grannen, damen med de gröna fingarna ni vet, hon som brukar med själ och hjärta pika om olika saker, hejade ivrigt på mig när hon såg att jag var ute och krattade löv. ”Cilla!!! Har du fått inspiration??!!!” ropade hon glatt och förvånat över staketet. Sedan frågade hon om jag sett till grävlingen. Den hade tydligen bökat sönder rejält på hennes tomt. Jag svarade bara att jag tror inte den har varit hos mig, vi har ju hundar också… Då svarar hon på sitt härligt ärliga pikande sätt att ”de gillar ju rabatter, så det krävs ju att man har några sådana…” *ler* Ja, om min avsaknad av rabatter inne på tomten innebär att jag slipper grävlingar så är det ju bara ännu ett plus för mig. Länge leve gräsmatta!!!

Småkillarna var hemma hos sina kusiner igår på Halloween partaj. De skulle ha sovit över, men strax innan 22 ringde kusinernas mamma och talade om att hon hade minsann en liten lillprins som ville hem. Vill man hem, så ska man SJÄLVKLART få komma hem, oavsett tid på dygnet! Men vädret höll på att slå om från fuktigt plus till iskallt minus, vilket medförde att det var som att köra i en kolsvart dimgröt. Riktigt läskigt var det, såg inte många meter framför bilen. Nästan hemma dök det upp ett rådjur mitt i vägen, och trots att jag körde typ 50 så behövde jag tvärbromsa, för att inte köra in i det. Lillprins som satt och sov skakades till rejält, men konstaterade glatt att nu minsann visste han hur bilbältet fungerar J Själv kunde jag konstatera att mina nya vinterdäck + min fenomenala fyrhjulsdrift är guld värda! Stopp tog det och rådjuret lunkade lugnt vidare över vägen.  Love my car!!!! Den ska få en invändig städning idag som en liten belöning för väl utfört arbete under färden igår J

Filosofen är fortfarande kvar där och nu på morgonen meddelade han att han ville stanna lääääänge där idag. Småkillarna har kusiner som är i samma ålder och det är ju alltid populärt! Lillprins ville dock åka hem i och med att äldsta kusinen var lite för ”busig”, vilket våra barn är lite ovana med.

Dagen kommer att bestå av med plock, det tar liksom aldrig slut…  Imorgon är det jobb som vanligt som gäller och livet tuffar på. Kanske närmar jag mig den lite efterlängtade grå vardagen?!

ÄNTLIGEN!!!

Har idag lämnat in mitt examinationsarbete på kursen jag läser, så nu har jag höstlov!!! Ska bli galet skönt måste jag säga. Visst, har som vanligt 1000 projekt att ta tag i, men har också ”nästan” oceaner av tid till mitt förfogande. Bara det att inte ha några måsten, eller att behöva gå upp i ottan, nej nu kan jag ha ett helt annat upplägg J

Mannen har tagit barnen och åkt till sina föräldrar och ska gå på Parken Zoo med barnen imorgon. Allt för att jag skulle få studiero under dagen. På vägen dit passade han på att åka förbi vår uppfödare till minsta hunden, som arbetar på en veterinärklinik, och få hunden höftleds och armbågsröntgad. Svaren kommer om en dryg vecka eller så.

Svärmor kommer att skicka med mannen 2 duntäcken hem *hoppar och skuttar*. Jag är ju som bekant århundradets fryslort och förra vintern hade jag 3 täcken + ett värmetäcke med el, men frös ändå!? Fattar inte hur det kan funka så, men jag får verkligen märgfrossa och fryser inifrån. Men 2 duntäcken känns ju hoppfullt (i kombination med de tre andra och värmefilten). Är inte prinsessan på ärten precis, mer prinsessan under filtarna =P

Ska också bli skönt att vara ledig. Behöver en hel del EGEN tid. Det har ju varit jobbigt på alla håll och kanter den sista tiden, så jag har liksom inte haft tid att vårda mig själv riktigt. Nu ser jag fram emot ensamtid, att bara få vara och ligga i soffan och titta på en film och dricka te, helt SOLO!!! Har ju liksom idag och imorgon på mig, sedan är småbuset hemma igen. Måste bara få Kloker att förstå att jag verkligen behöver få vara ifred. Hon har ju en förmåga att prata, prata och prata annars ;) Och pratar hon inte med oss, så pratar hon oavbrutet med bebisen och det är ju gulligt. Men ibland behöver man tyssssssssstnad… Och ibland måste man faktiskt få be om att få vara ifred, utan att det ska behöva tas personligt…

På fredag är det höststäd som gäller, att få undan det sista ute i trädgården och att kratta löv. Gillar faktiskt att göra det, kanske för att det är lite filosofiskt med rasslandet och lite enahanda sådär.

Har investerat i en dosa med ”må gott feromoner för katt”, som man pluggar in i vägguttaget och som ska få katter att känna sig mindre stressade och må bättre. Vi har haft STORA problem sedan Kloker flyttade ut sin katt ur sitt sovrum. Hon vill inte ha honom där när bebisen kom. Han har då tagit över lite här nere, vilket har fått våra katter att bli stressade och må dåligt, framför allt vår Maine Coon. Hon mår inte bra alls. Alla våra katter är utekatter, men Klokers katt har bara varit på hennes rum när han varit inne och på så sätt inte inkräktat på de andras revir. Men nu funkar ju inte det… Vi har provat det mesta, så detta är sista utvägen. Fungerar inte detta så måste Kloker hitta ett nytt hem till sin katt!

Hade ett jättebra medarbetarsamtal med min chef häromdagen. Kände mig riktigt lyft när jag gick därifrån och det kändes otroligt bra och behövligt med tanke på senaste tidens cirkus på jobbet. Jag har stora förhoppningar om att allt, både jobb och privat, ska lugna ner sig framöver och att jag ska hitta tillbaka till arbetsglädje, energi och balans. Men som sagt, behöver nog min egotid först och jag tror att jag ska ta och boka en tid för massage också. Tror det är bra att liksom ”knåda” eländet ur kroppen.

Men, nu är det ledig tid som gäller och en dag i taget. Simma på liksom J

Hej och hå, tuffar på...

Fredag igen och gissa om jag är slut?! Denna vecka har varit tuff på många sätt.

I onsdags var det min pappas frus begravning nere på Västkusten. En mycket vacker ceremoni bara för de allra närmsta. Blomarrangemangen gick i höstens varma färger och min pappa hade valt fantastiskt vacker musik. Ja, ett mycket vackert och värdigt avslut var det, men jobbigt känslomässigt för alla som var där.

Jobbigt var det också att lämna pappa och återvända hem igen. Men han kommer snart upp och hälsar på oss, åtminstone en hel vecka hoppas jag! Det blir runt den 10 november, för innan dess har han lite åtaganden på hemmplan, men sen så. Ska bli skönt att få ha honom här och barnen ser fram emot det MASSOR. Även minsting hunden också förstås J. Sen kommer pappa att komma tillbaka hit och fira jul och nyår. Många bra och trevliga saker att se fram emot för oss alla!

Jobbet är det full fart på och ibland känner man att det är svårt att räcka till. Det där med att vara ”good enough” funkar liksom inte och ett ständigt dåligt samvete gnager när man inte lyckas fullt ut. Men allt kan man ju inte råda över när man har med andra människor att göra. Som Nalle Phus kompis Ior burkar säga: ”Somliga kan inte och andra vill inte, så är det bara”.

Helgen blir minsann ingen vilopaus! Ikväll ska sessan och bästisen på Halloween disco, som jag ska skjutsa till och hämta på. Imorgon ska jag hjälpa grannen med sin opponering och sedan hinna plugga lite själv innan jag ska skjutsa småkillarna på Halloweenfest inne i stan och hämta därifrån senare. På söndag ska jag på MH (mentaltest) med minstinghunden i Västerår och måste vara där senast kl 08.00. Mellan 12- 16 är det Curlingpremiär för i år *kuuuuuuul* och sedan lite mer plugg.

Nästa vecka är det höstlov, men jag jobbar måndag och sitter i samverkan med Habiliteringen på tisdagen + att jag ska äta hamburgare med en elev efter den heldagen. Men sen… sen är jag ledig resten av veckan. Gissa om det ska bli skönt?!?!!!!!

Minuskonto

Kallt, kallt, kallt!!! Isen har börjat lägga sig på sjön och min lilla älskling (BMW:n) står fylld med frost nere på garageinfarten *stackaren*. Hade (har?!) en idé om att faktiskt använda garaget till det som det är till för, nämligen att parkera en bil i (min bil), men har inte en susning om var vi då ska förvara allt annat som står i gagaget… Men tänk vad ljuvligt det skulle vara att slippa ta bort all snö från bilen varje morgon, det skulle vara värt mycket det! Kanske ska ta en kik i gagraget senare i dag och beräkna om det ens är möjligt…

Men kylan har sina fördelar också, som till exempel den härliga brasa som nu brinner i vardagsrummet och ger hela morgonen en myskänsla. Det går inte av för hackor det!

Barnens kusiner och deras mamma var här igår och det var jättetrevligt. Största kusinen, som är lika gammal som Filosofen, blev kvar, så nu är det redan full fart på övervåningen med glada skratt. Sessan får också hit en kompis under förmiddagen och Lillprins får hänga med de ”stora” grabbarna, så jag förutsätter att det blir lite egentid för denna mamman.

Livet i övrigt är vad det är liksom. Försöker reda i tankar och känslor och jobbar på att hitta prioriteringar som gör att stressbelastningen minskar, men lätt är det inte! Tiden känns som något som inte är på min sida just nu, och själva överbelastningen av ALLT gör att jag känner att jag inte riktigt kan tänka klart. Minsta lilla blir liksom en droppe för mycket som får bägaren att rinna över hela tiden. Ska ”förhålla mig” till så mycket HELA TIDEN, men hur länge går det egentligen?

Situationen på jobbet är fortfarande allt annat än bra och informationen bristfällig, vilket leder till mer oro över situationen. Vi är liksom ”släppta” rakt av och får helt enkelt bara gissa vad som händer och sker och ”förhålla oss” till denna märkliga situation. Dåligt skött är det hur som helst, men just nu hjälper det inte att bråka om det. Jag jobbar på ute på skolorna och trivs med det och försöker att släppa den övriga situationen på jobbet, men visst äter den ändå…

Kloker och Ärtans fortsatta boende hos oss eller inte är också något som äter tankeenergi. Saken är ju den att det måste fungera och kännas rätt, annars blir det orimligt. Vi kan inte ha en negativ energi i vårt hem, baserad på att vi och Kloker inte drar åt samma håll. Det är trots allt vårt hem där våra barn ska växa upp och må bra och omges av positiv energi. De ska inte betala ett pris för detta… Samtidigt finns lilla Ärtan med i spelet och vad får hon för möjligheter om vi avslutar Kloker nu?! Målet var ju att hjälpa Kloker och Ärtan till en bra start, men om det istället går bakåt och det hela blir negativt, ska man då fortsätta?  Det är jättesvårt och krävande att ha en person i sitt hem som man inte vet var man har, som man inte förstår och som man inte vet var den är på väg, men som man samtidigt har hjälpt och vill fortsätta hjälpa. *suck* vad svårt… Vi har tills imorgon på oss att bestämma oss…

I veckan ska vi också åka ner till pappa och gå på hans frus begravning. Det känns jättebra att få möjlighet att träffa pappa, men just begravning är ju jobbigt. Hoppas att pappa kan tänka sig att komma hit och hälsa på någon vecka nu i okt/nov. Han ska komma över jul och nyår, men jag tror han skulle må bra av lite miljöombyte innan dess också. Vi får se hur det blir…

Studierna har jag inte ens tittat åt denna helg. Det får bli nästa helgs bekymmer. Har absolut ingen lust, samtidigt som jag känner mig galet rastlös men utan ork. Härlig kombination eller hur?! J

Tror att jag med tanke på kylan, ska viga dagen åt lite plock och städ inomhus. Samtidigt är det ju lite som att skotta när det snöar, med tanke på att huset är fullt med barn… Whish me luck!

Höst- fnul

”Om du inte går inom dig, så går du utan dig” har någon klok person yttrat. Och visst är det sant… Livet handlar hela tiden om att lyssna till den där inre rösten och att göra de val som känns rätt. Ibland gör man val som ”drabbar” andra, men om man alltid gör som andra vill så går man som sagt utan sig sjäv. Visst handlar livet också om kompromisser och att ibland få lov att välja någon annans väg en stund, men bara en stund. Livet är ens eget och de val man faktiskt gör påverkar hur livet blir och vart man är på väg. Har man tur så träffar man någon att dela livet med, någon som är på väg åt samma håll och man kan vandra bredvid varandra. Men även om man gör det så finns det ändå val och beslut som är ens egna.

Jag tror aldrig att man kan känna någon helt och fullt. Alla har vi de där innersta tankarna som bara är våra. Men vi möter personer i livet som vi kommer närmre än andra, personer som vi vågar ge mer till och som ger mycket tillbaka.

Tycker att detta med personkemi är otroligt intressant. Vad är det som gör att vi funkar bättre med vissa och inte alls med andra. Svaret är ju långt ifrån så enkelt som att säga att det bara handlar om värderingar och inställningar samt gemensamma intressen. Nej, det ligger absolut något mer bakom det! Det är någon form av tyst utbyte som sker där det finns någon form av connection, outtalad och bitvis även obemärkt. Den bara finns… I många fall handlar det absolut INTE om gemensamma intressen eller liknande värderingar, kanske kan det ibland vara nyfikenhet eller en form av respekt?! Jag vet inte, men häftigt är det!

Attraktion är något helt annat. Kan man vara attrahetad av någon utan att det finns en attraktion tillbaka? Många skulle svara ja på den frågan, men jag är inte säker… Är det inte samma sak där, att man omedvetet (eller medvetet) skickar ut signaler som ibland klickar med varandra och attraktion uppstår? Sen behöver man ju som  sagt inte vara fullt medveten om att det är det som sker och agera på attraktionen är det ju inte ofta man gör.

En klokbok i mänskligt beteende skulle vara kul att ha, förutsatt att det fanns sanningar, men det gör det ju inte… Just därför som den där lilla rösten, magkänslan eller vad man nu ska kalla den, blir så viktig. Att våga fråga, att våga chansa, att våga göra fel, att våga stå på sig, att våga vara nyfiken, att våga vara svag, att våga vara stark, att våga säga nej, att våga säga ja och att alltid, alltid göra val, för annars gör någon annan det åt en, DET är livet!

Upp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp...

Ja, här dansar vi någon form av dans som bara går runt och runt och man vet varken vad som är fram eller bak. Snurrigt värre och på något sätt kan man inte greppa var den börjar eller var den tar slut. Vi hoppas att det snart slutar snurra så förfärligt, så att man kan hitta rätt i härvan.  Det hela handlar om Klokers och Ärtans fortsättning eller inte hemma hos oss. Det är mycket som ska vägas in och beslutas om och eftersom det handlar om människor, så väger känslorna tungt och påverkar hela karusellen. Svårt att veta hur man ska ställa sig till allt, men just nu har vi fram till på måndag att besluta oss. Vi får helt enkelt ta den tiden till reflektion och verkligen känna efter och väga allt och sedan ta det beslut vi upplever är bäst för alla parter.

Har ett alldeles för stort energiutsläpp just nu. Upplever att jag inte fullt ut räcker till någonstans, utan bara duttar här och där i ett försök att greppa allt som händer och sker. Man undrar ju hur länge det ska hålla… Men än känns det som att det ”funkar”, även om det är allt annat än idealt. Helst skulle jag vilja ha en time-out från tillvaron rakt av, liksom kunna sätta hjärnan och allt som sker runtomkring på paus. Och kanske är det så, att man faktiskt måste pausa ibland, för att i denna turbospinn på olika fronter så tar man heller inga kloka beslut. Längtar faktiskt till en slentrian i en grå och tråkig vardag!!!

Fast förresten! Jag hade ett samtal på jobbet igår i ett ärende där hela min magkänsla, baserad på min kompetens, sa ”NEJ!!!” i relation till en sak. Jag hade inget mandat i frågan, men valde ändå att påtala och stå för min uppfattning och åsikt i frågan och verkligen berätta hur jag tänkte. Fick ingen speciell respons där och då, utan mest ifrågasättanden. Men så idag så hade personen jag pratat med igår, reflekterat över det jag sagt och presenterade nu den lösning jag påtalat. Man blir så himla glad när man vågar stå på sig och följa sin magkänsla och mötet idag blev med min lösning så optimalt som det kunde bli J Tror att jag är rätt person på rätt plats och att det finns en mening med att jag har hamnat där… Såna händelser gör att allt slit liksom får ett värde och en mening.

Nej, nu ska jag ta en huvudvärkstablett, en Berocca Boost och sedan lägga mig i ett bad. Tror inte att det kommer ha någon överdriven effekt, men kanske liiiiiiite.

Studier och andra värdsliga saker

Trodde inte att det skulle hända just nu, mitt i allt annat som sker i livet, att studierna skulle kännas ROLIGA!!! Men så är faktiskt fallet!?!? Tror iofs att det beror på att de ger en välbehövlig mental paus. I studierna är man liksom helt där och då och ämnet jag skriver om är dessutom något jag brinner för och vill förstå. Således går examinationsuppgiften riktigt bra för stunden. Gillar dock inte att vi är begränsade till 5 sidor, för då måste man hela tiden ransonera med språket och begränsa uppgiften rätt duktigt.

Grannen (som läser till sjuksköterska) har också plugghelg, så vi tog en gemensam tepaus under förmiddagen. Har ju berättat om den fantastiskt händige granntomtemannen förut, och nu har han varit i farten igen!!! Hela nedre och övre hallen i deras hus har han gjort om, med vit vågrät panel, tapetserad fondvägg,  laserad trapp och en walk-in-closet i sovrummet. Avundsjuk…jag?!.... nej då… FETSTOR Pinnochionäsa!!!! Jag har ju en million kalasbra ideer för vårt hus, men ingen superhändig man som kan genomföra dem för materialkostnad… Får suckande stå vid sidan av och se hur grannfrun (som har ett likadant hus som vi) får alla sina inredningsdrömmar genomförda. Det blir liksom att alla skavanker som finns verkligen lyser när jag kommer hem efter ett sådant besök och frustrationen över att mina idéer inte kommer att bli verklighet gnager på insidan *tycker liiiiite synd om mig själv*…

Men, det är materialistiska skitsaker i det stora hela och om man tittar på livet i övrigt så finns det inte mycket att önska, så jag ska vara glad för allt det jag faktiskt har och som är av större betydelse!

Vädret idag är så strålande som det bara kan en vacker höstdag som denna och egentligen borde man väl vara på långpromenad i skogen med hundarna. Men tid är det inte så gott om och det gäller att smida medan järnet är varmt och jobba på med studierna när det väl flyter. Hundarna skuttar runt ute i trädgården för stunden och njuter gott av det med, även om det inte slår skogen någon dag i veckan.  Barnen sysselsätter sig själva för fullt och på helt eget initiativ. Syskon är oslagbart att ha, då finns det alltid någon att vara med och göra saker tillsammans med. De har ju också växt upp med en studerande mamma, så att jag sitter fokuserad i studier ser de inte som något konstigt utan fullständigt normalt. Turligt nog har jag en ”stänga av knapp”, där jag kan koppla bort alla ljud och störande moment runtomkring, trots att jag sitter mitt i smeten. Barnen vet också att jag gör det och kommer därför alltid fram och lägger handen på axeln när de vill ha min uppmärksamhet. OM det händer saker utöver det vanliga ”pratsurret, tv:n, spel, lekar eller annat” så störs jag naturligtvis av det, men det händer inte så ofta.

Så mycket sortering har det inte blivit tyvärr. Känner att ska man dra igång det så måste tid finnas. Vill ju inte bara ”dutta” detta i all evighet, utan det är ett projekt som ska startas och färdigställas på helst en och samma dag. Vi får se om det blir tillfälle mellan kuserna nu i slutet av månaden. Kloker erbjöd sig att göra det, men hon har absolut INTE samma sorterings och placeringsstrategier som jag, utan ett för mig helt ofattbart sorteringssystem, så jag skulle antagligen hitta mer i mina garderober nu innan de är sorterade, än när hon gjort det åt mig J Nej, det måste vara MIN garderob och MITT system, annars kan det vara.

Hoppsan, ser att klockan redan är efter 13 och jag har inte ens ätit frukost än. Tiden springer iväg när man är inne i studierna… Bäst att fylla på med lite energi. Ha en bra helg!

Dagen kom...

Hur fort blir lönnarna gula,

Som lyser vår vandring i parken.

Att dö är att resa en smula

Från grenen till fasta marken.

                                                (Stig Dagerman)

Igår eftermiddag somnade min fars fru in för gott. Hon kämpade tappert i närmare 5 månader med en kropp som sviktade gång på gång. I förrgår kom beskedet att hon aldrig skulle kunna leva utan respirator och därför aldrig heller kunna komma hem igen och dagen efter blev hon så dålig att tillståndet inte gick att vända. Min far och hennes barn och barnbarn fanns hos henne de sista timmarna och det hela gick väldigt lugnt till där hon somnade in och vandrade vidare.

Pratade med min far igår kväll och han var, trots sin ledsamhet, väldigt samlad och lugn. Han sa själv att med det tidigare beskedet om att aldrig mer få komma hem, så var nog detta ändå för det bästa. Hans fru hade aldrig velat leva så…

Nu har livets resa ändrat sig för alla som stod henne nära. Jag tänker inte bara på min far, utan även på hennes barn och barnbarn. Detta var inte alls väntat när hon skulle göra sin ursprungliga operation i maj detta år. Livet blev inte som det var tänkt och resan tog en helt annan vändning. Tyvärr står allt detta utanför vår makt, vi kan bara resa med och förhålla oss till det som sker, hur jobbigt det än må vara. Livet är inte alltid rättvist eller förutsägbart, det går sin egen väg utanför vår kontroll.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

Men ibland blir den aldrig densamma mer

                                                                 ( Alf Henrikson)
 

Nu väntar en tid av sorgearbete, att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till tillvaron för de som stod henne nära, men även att minnas och se allt det positiva som hon gett och lämnat efter sig. Att tänka på allt det hon skulle ha önskat dem hon lämnade efter sig, att de får ett bra liv och tar hand om varandra och tar vara på livet i sig och mår bra. Men allt har sin tid och resan framåt blir till att börja med dag för dag med tankar och reflektioner.  Döden är en del av livet, men det är svårt att acceptera när den väl är här…

Sjukenergi?!

Hade en mycket trevlig helg med mannen och goda vänner, men febern kom som ett brev på posten under natten till lördagen. Lite Alvedon och Ipren fixade till det hela, men när den fortsatte så fick det bli att faktiskt ta tag i saken. Förkylningen har ju suttit i över tre veckor nu och febern kommit och gått. Men nu är det en veckas sjukskrivning som gäller... Men, sköter ändå jobbet via telefonen och datorn. Jo, jag vet, är man sjuk så är man, men ingen annan gör mitt jobb när jag inte är där, så det är bara min egen arbetsbelastning som byggs på och utifrån det så är lite jobb på hemmaplan värt MYCKET när jag väl är på plats igen!

Är ju inte någon som egentligen klarar av att bara ligga och dröna i soffan (annat än korta perioder, då jag verkligen njuter av det). Det liksom kliar i hela kroppen och jag ser alla 72 000 projekt som jag skulle vilja ta tag i. Ett som jag faktiskt beslutat mig för är en REJÄL utrensning av skåp och garderober. Har så himla mycket saker som bara ligger där och tar plats, men som aldrig används. Nu är det dags!!! Tänkte höra med Röda korset om de hämtar upp saker om man har ett rejält lass man vill skänka, och ett REJÄLT lass lär det bli :) Och även om kroppen inte är i form, så kan väl att sitta på en stol och plocka med lite saker inte förvärra det hela SÅ mycket?! (snälla, håll med!)

Hösten är den där perioden när hemmet hamnar i fokus igen. Världen krymper när värmen försvinner och jag är ju, som ni redan vet, en 100% fryslort, så att vara inne höst och vinter är absolut att föredra! Visst hundpromenader och lek med barnen är ju ljuvligt, men att kura framför brasan och tända levande ljus är också mysigt... Därav blir hemmet i fokus igen och man ser allt det där man skulle vilja ändra på. Nu trivs jag galet bra i mitt hem och det mesta är ju redan så som jag vill, men förändring är kul, även om det bara gäller små saker. Men, just SAKER är som sagt något som jag har alldeles för mycket av. Tänk att få öppna en garberob och känna att jag har koll på vad som finns där och att det bara är saker jag verkligen behöver och använder. Tror jag skulle må bra av det och av känslan att faktiskt sluta hitta skäl till varför både det ena och det andra borde vara kvar... Önska mig lycka till :)

Beskeden kring pappas fru är än det ena och än det andra och som det verkar finns det inga klara besked. Läkarna säger lite olika saker beroende på vem pappa pratar med och detta är hur förvirrande och frustrerande som helst! Som en känslomässig berg och dalbana, och den har pappa och vi andra åkt runt på i x antal månader nu!!! Jag önskar att de kunde säga att det är stabilt och att det antagligen kommer att vara så framöver. Det skulle alla verkligen behöva i detta och framför allt pappas fru!Pappa skulle då också kunna komma hit några dagar och hälsa på. Tror han skulle må bra av att byta miljö en stund och bli lite ompysslad på bortaplan. Men så länge det bara svänger än hit och än dit så vågar han ju inte åka någonstans...

Studierna "funkar" just nu, men inte mer än så. Det har varit så mycket på alla plan, både hemma och på jobbet, att jag har inte orkat mer än att hålla mig flytande. Lämnade in 2 uppgifter igår, som när jag är i fas hade varit 7 resor bättre, men nu "ställde jag bara in skorna" liksom. Lägger krutet på nästa uppgift istället, för det är examinationsuppgiften. Där funkar det inte att bara "flyta"... tyvärr :)
Egentligen går väl att "flyta" inte alls på avancerad nivå på universitetet, men när jag skriver det nu så är innebörden att jag bara gjort precis så mycket som behövs för ett G, vilket i sig ändå är en hel del! Annars är jag ju en person som alltid strävar efter ett VG. Men när livet kommer emellan så gäller det att prioritera och ha rimliga förväntningar på sig själv för att inte stressa sönder...

Nej, nu är det dags för morgonens andra kopp kaffe och sedan morgonmys med minstingarna. DET är lyx, för det missar jag helt de dagar jag är på jobbet, för då har jag redan åkt när de vaknar. En stor vinst (och kanske den enda) med att vara sjuk :)

Crazy!

Ja, vaknade strax efter kl 03, pigg som en lärka!!? Gick upp, satte på te, slängde in en tvättmaskin och tände en brasa. Började sedan damma på nedervåningen... Ja, JUST DET!!! What´s wrong kan man ju undra... Kändes bara helt rätt just då, men kommer att ha sitt pris i kväll när jag ska ut och äta god mat med mannen och vänner samt gå och se en härlig uppsättning senare på kvällen. Jag brukar ju vara kvällstrött så det heter duga ändå liksom...

Kaoset på jobbet är vad det är liksom, men min chef ringde mig nu i veckan och ville veta vad jag tyckte och kände och hur jag upplevde det hela. Det var ett mycket bra samtal och allt kändes lite bättre efter det. Situationen har lugnat sig en hel del, åtminstone på ytan, i och med att en person är förflyttad till annan lokal, så kontoret känns återigen som en helt okej plats att befinna sig på. Jobbar på i mina ärenden och avvaktar och hoppas och tror att allt ska kunna återfå sin ursprungliga balans till slut. Igår var vår "ursprungsgrupp" tillsammans på kontoret och vi kunde skratta och ha kul som vanligt, vilket var behövligt! Teamet behövs och vi har haft en fantastisk arbetsglädje i vårt team, så det har verkligen varit pest nu när allt gungat rejält.

Studierna tuffar på och jag känner mig relativt i fas just nu, men vet att de 2 kommande veckorna lär bli lite intensivare rent studiemässigt.KUL är det i alla fall, precis som vanligt. Har sökt jättespännande kurser till våren, så jag hoppas jag blir antagen. Det är mot ett annat universitet, och även om jag har högsta tänkbara meritpoäng, så är det ju ibland så att de "egna" programstudenterna har förtur, så då kan man bli att stå utanför ändå. Men jag håller tummarna!!! Kursen som kommer efter den jag läser nu, har galet mycket litteratur. Har aldrig varit med om en sådan textmängd på 7,5 hp. Tur att jag är en snabb läsare, det säger jag bara... Det mesta av materialet är dessutom i form av pdf filer, så det blir antingen att läsa eländet på nätet eller i utskrivet format och det kommer att bli det sistnämnda. Men det är ju sååååååå mycket trevligare att läsa saker i BOKFORM. Kopierat material och läsning på datorn går bort alla dagar i veckan om jag har möjlighet att välja!

Butter arbetar ju som resurs till en elev på mellanstadiet, en elev med ganska stora koncentrationsmässiga svårigheter och en labil personlighet. Han fixar sitt jobb galant och ringer mig ibland för att bolla tankar och idéer kring jobbet. Blir så sjukt stolt varje gång, för han har verkligen rätt tänk rakt igenom. Han bara "har det" och en reflekterande förmåga, samt själ och hjärta som gör att han kan inte bli mer rätt för att arbeta med dessa barn. Det är väl kanske som menas med att "äpplet faller inte långt från trädet" =oD

Nej, nu ska jag faktiskt gå och lägga mig i ett bad. Känns också som en helt vettig grej att göra kl. typ 5 på morgonen :) Sedan väntar en weekend med mannen på tu man hand och en massa SHOPPING *me like!!!!* Ha en bra helg allihop!

Alla är inte fascinerande...

Jobbig jobbvecka borgar för seg helg... Japp så är det minsann och trökvädret bidrar det med! Har verkligen känt mig helt ur form denna vecka och turbulensen på jobbet har nått märkliga nivåer. Det är just nu hur många direktiv i luften som helst och ingen som egentligen har bollen eller kollen!? Själv känner jag mig bara allmänt överkörd och tömd på energi och arbetsglädje. På måndag kliver på vår begäran huvudskyddsombudet in i denna "soppa" och vi hoppas därmed att det åtminstone slutar snurra så förskräckligt och att någon tar greppet över att kolla vad som är vad och hur vi ska reda ut detta. Tror i ärlighetens namn att detta bara kan hända på en kommunal arbetsplats med luddiga direktiv och en otydlig ledning.

Men, världens bästa man finns här hemma och plockar upp resterna av sin trasiga fru efter jobbdagarna i detta kaos. Utan honom tror jag att jag hade varit sjukskriven vid detta laget! Men han hjälper mig att reda i det som går och ser till att jag lyssnar till min inre röst och hittar strategier i detta som gör att jag orkar stå kvar och genomföra mitt jobb. För mitt jobb, det som är ute på skolorna och mot eleverna, ÄLSKAR jag fortfarande, det är det inre arbetet på min centrala avdelning som är helt fucked up just nu! Det kan jag absolut vara utan, så den kommande strategin blir att begrava mig i jobbet och befinna mig så lite som möjligt på kontoret, tills någon tar tag i detta och arbetar för att finna en lösning.

Mänskligheten är fascinerande, men det finns också en och annan person som är något helt annat än fascinerande... Att förhålla sig till dessa personer är så galet svårt och man tror ibland att det måste vara "Dolda kameran" eller nåt, för så här galen kan verkligheten bara inte vara! Men... JO, DET KAN DEN!!!

Nästa helg ska jag och mannen på egen weekend och det känns fantastiskt lägligt. Det kunde inte ha kommit vid ett mer passande tillfälle! Time out från tillvaron känns välbehövligt just nu :)

Lämnade in BMW:n för att få min backsensor fixad, samt för att få starkare lampor i helljusen. Hade gjort upp om att jag skulle få en lånebil under dagen och sist jag var där fick jag någon form av "Glaskuvös" där AC:n var trasig och det var sommar och gassande sol... Kul?! NOT!!! Därför hade jag med överdriven tydlighet gjort klart att det skulle vara en BRA och VETTIG lånebil och absolut ingen "pundargurka". Kommer dit på morgonen och säger mitt ärende. Lämnar in bilnyckeln och killen säger tack och är på väg att gå. Eh... jag skulle få en lånebil säger jag då, varpå killen ser totalt överraskad ut. Oj, då, säger han sen... eh... chefen har tagit den vi brukar låna ut... Jaha, säger jag, men hur ska jag ta mig till jobbet tänker du då? Killen ringer i panik till sin chef och jag står och tittar på killen medan detta pågår. Chefen, som inte har någon som helst lust att kliva ur sängen för att levera den bil han lovat att låna ut, försöker då att få killen att låna ut sin privata bil till mig. Men när killen stammande säger till chefen att han kör "kärringens gamla Audi" och ser min blick som utan tveksamhet förmedlar "NO BLOODY WAY!!!" så erbjuder han sig att åka hem till chefen och hämta bilen. Efter mycket om och med sitter jag i en liten Toyota med sjukt mycket reklam på, där texten "Nemas problemas" lyser som en stråklastare på alla jag möter... tacka vet jag MIN bil!!!

Orken tryter...

Okej, var väl inte så pigg som jag faktiskt trodde :( Det värsta av förkylningen har nu lagt sig, men energidepåerna är på noll känns det som... Befinner mig i någon slags "rycka på axeln" läge, där inget känns speciellt roligt eller energigivande. Upplever mest att alla bara äter min energi just nu :)
Men det blir väl en sån negativ rull när man inte är i form, det blir mer märkbart när den yttepytte mängd energi som man trots allt har i reservdepån äts av andra. Man behöver den ju själv!

När jag åkte till jobbet igår morse (vilket jag vanligtvis tycker om att göra i och med att jag älskar att köra bil) så kändes det bara som en transportsträcka från punkt A till B. Kör ju "lite" fort också bitvis, där det är dubbelfiligt och "tjohoo väg". Igår när jag körde X antal km (törs pgs av mna föräldrar inte skriva det exakta km antalet) blev jag omkörd på insidan av en annan BMW som sick sackade mellan bilar och som ville tagga igång det hela. Vanligvis hade jag nappat på det alla dagar i veckan, men igår tänkte jag bara "vilken idiot!". Klokt tänker nog många, och ja, det är det absolut på ett sätt, men det säger mycket om min egen form just nu...

Skulle vara dödligt skönt att bara stanna hemma och dra täcket över huvudet, men jag har åtaganden på jobbet och i och med att jag arbetar med människor så är det inte så lätt att bara strunta i att gå dit, tror det är de flesta personers dilemma som arbetar med människor. Önskar att dygnet hade fler timmar, att energin kom tillbaka och att något galet positivt kunde hända, en riktig kick sådär :) Inte blev det ju bättre av att jag blev väckt av en katt som ville gå ut klockan 03 i natt heller...

Skojade med mannen när jag kom hem härom dagen. Då stod det 2 nya värsting husbilar parkerade nere vid sjön, så jag klev in och talade om för mannen att jag minsann var jättebesviken. Han såg uppriktigt orolig ut och undrade såklart vad det var. Jo, svarade jag; du har ju alltid sagt att om du vinner galet mycket pengar så skulle du inte berätta det utan bara överraska mig med något fantastiskt som jag alltid velat ha. Jag vill INTE ha 2 husbilar, det var ju en BMW X6 jag ville ha... Vi skrattade gott åt det en stund (jag är absolut INTE husvagns och husbils människa!!!). Det var grannen som hade besök och de hade raddat upp sina husbilar nere vid vår badplats. Snygga för att vara husbilar, absolut, nästan lite space:iga sådär och en var grafitgrå metallic i 2 olika nyanser. Jättesnyggt, men någon husbil blir det som sagt INTE för min del!

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet?! Dags att ta tag i dagen hur tråkig och grå och energilös den än må vara...

Lyssna gärna på dagens låt. Det är som sagt en av mina stora söner ( Butter) som sjunger och spelar en låt av Chinchillaz. Stolt, stolt, stolt :)))

** STOLT**

Butter sjunger och spelar :)))) (Dagens låt)

Japp, så var det dags...

Förkylningens tider är här. Har dagen till ära ingen röst, så det är väl kanske tur att jag ändå skulle vara hemma med Kloker och Ärtan idag. Mannen är med ”grabbgänget” i Göteborg denna helg, så någon ompyssling av sjuk fru kommer således inte att ske… Fick till och med lov att sjukanmäla minstingarna idag i och med att jag absolut inte var i form att köra bilen in till stan. Yrslig och eländig i morse. Givetvis ringde en av lärarna och dubbelkollade (hon hade inte hunnit kolla i datorn på morgonen) och jag fick verkligen anstränga mig för att få fram hörbara ljud i telefonen. Men, jag inbillar mig att jag låter värre än vad jag är sjuk J  Fast jag har ändå varit på jobbet hela veckan, febrig och eländig. I onsdags när jag kom hem från Uppsala var jag näst intill svimfärdig. Korkat, eller hur?! Men det har liksom inte varit läge att ligga hemma och vara sjuk denna vecka. Men sjuk har jag varit; man behöver bara titta på min bil, som för stunden är halvskitig!!! Den brukar annars alltid vara spotless, men denna vecka har den fått stå åt sidan *stackare*. Ska putsa till honom på söndag om orken är tillbaka då.

Jobbet har varit relativt turbulent de sista veckorna. I och med en ny medarbetare så har saker liksom kommit till sin spets. Svårt att teama ihop flera väldigt personstarka individer i en och samma grupp. När vi dessutom inte når varandra i dialogen så blir det rätt omöjligt faktiskt. Vi hade trots det ett bra samtal i teamet igår, där chefen var med, och rensade luften rejält. Ska bli spännande att se var det tar vägen efter detta. Relationer är spännande och hur personkemier fungerar, eller inte…

Fixade första inlämningsuppgiften i den masterkurs jag läser nu. Känns skönt. Det är ju alltid svårt att veta hur de vill ha det när det är nya kurser och nya handledare, men det var inga som helst problem. Ibland önskar jag att jag hade mycket mer tid till reflektion över det vi läser, men med jobb, familj och annat vid sidan av, så får studierna kanske inte alltid den tid de förtjänar. Måste plugga lite i helgen eftersom jag ”tappar” en hel helg om 2 veckor när jag och mannen ska på egen weekend. Så framförhållning är VIKTIGT!

Vad det gäller pappas fru så har buden gått fram och tillbaka, men om jag förstått det hela rätt nu, så blev hon aldrig opererad på Sahlgrenska för någon vecka sedan. De har ändå gjort bedömingen att hon kommer att bli bättre och redan nu har min far sett klara förbättringar. Till helgen är det sagt att hon dessutom ska kunna flytta ifrån den akuta salen  med dygnet runt övervakning på IVA, till en allmän sal på IVA istället. Vi håller tummarna för att det nu har vänt och fortsätter att gå framåt hela vägen istället.

Känner mig rastlös dagen till ära. En kanonfin höstdag är det och det finns mängder av saker jag skulle kunna göra, men i och med förkylningen så tryter orken men den mentala delen av mig vill ändå få saker gjorda. RUT var är du??!!! Ja lite ROT skulle inte heller skada, har massor av sjukt bra idéer för huset J

Kanske blir det dags att tända i täljstensugnen för första gången i höst nu i helgen. Känns som ett lagom och lämpligt projekt för en förkyld mamsing.  Och… det finns inte mycket som har högre mysfaktor i höstmörkret.

Tiden

Befinner mig för stunden på den soliga Västkusten, man anledningen är allt annat än solig! Läkarna hade berättat för min pappa i torsdags em att hans fru inte kommer att kunna leva utan respirator samt att hennes lungor höll på att lägga ner och när de gör det finns inget mer att göra... Morgonen efter var jag här för att stötta min far under denna märkliga process.

Mötte upp pappas frus dotter och son och de gick tillsammans med pappa upp på intensivvårdsavdelningen. Policyn är endast två anhöriga i rummet åt gången och eftersom jag är "släkt i släkt" så valde jag naturligtvis att stanna utanför. Några timmar senare har det kommit nya bud; efter konsultation med Sahlgrenska så säger man nu att OM det är på ena sättet med lungorna så kanske Sahlgrenska kan rätta till det med en operation, men OM det är på andra sättet finns det inget man kan göra. Svaret om hur det var skulle vi få under eftermiddagen.

Timmarna går och går, men ingen hör av sig. Till slut ringer min far dit och frågar och får DÅ veta att svaret kommer inte förrän i början på nästa vecka tidigast...

Får man verkligen hantera anhöriga så här? Det är ju rena känslomässiga berg och dalbanan! I min värld borde man från början sagt att man skulle undersöka lungorna och att man sedan informerar hur det står till först när man verkligen VET det!!! I torsdags och fredags var hennes dagar räknade och hjärnan arbetade med att finna någon form av acceptens för det, men sen finns plötsligt ett "kanske" med och hoppet tänds på nytt...

Tankarna har ändå fastnat i en inre monolog om tid. Vilket märkligt tillstånd att ha sin tid begränsad. Visserligen har vi väl alla det, men just det där med att inte hinna leva klart... Hur hanterar man det? Vill man veta eller vill man leva i ovisshet och tro på ett tillfrisknande in i det sista, eller vet man ändå innerst inne?!

Här och nu är det som existerar och jag är själv väldigt mycket för att leva i nuet. En person frågade mig för någon vecka sedan om jag hade en tro och en själ. En specifik tro kan jag inte tillskriva mig men någon form av själ har väl alla och i min uppfattning är det ett ord för den inre personen, den där delen som man ibland kan nå hos vissa personer, som sedan kommer att betyda något särskilt, något mer...

Samma person frågade om vad jag trodde skulle hända när jag dog. Jag vet faktiskt inte. Egentligen tror jag nog att det liksom bara är slut där, men samtidigt skulle det vara skithäftigt om det fortsatte i någon form. Men det är väl det som är grejen med att leva mycket i nuet, att allt det där får inte så mycket tid och energi. Det är här och nu jag kan göra en skillnad, även om vissa delar av det jag gör idag kan har verkan långt framöver...

Av allt det som händer just nu så har jag blivit ännu mer övertygad om att leva i nuet är rätt för mig. Att njuta här och nu och ta vara på allt det som sker och våga se de fönster och dörrar som öppnas och att alltid göra val. Som någon klok person har sagt; valet kanske inte alltid blir det bästa, men att välja är rätt!