Bananer är värdelösa!

Har fått en liten inblick i hur en narkoman på avgiftning måste känna sig.

Igår grinade och skrek lillprins efter godis större delen av dagen. Att vi sen inte hade en endaste liten godisbit att uppbringa här hemma underlättade ju avgiftandet en hel del. Fast framåt eftermiddagen, ungefär en timme innan mannens hemkomst, då när mamman i huset är både trött och less, så hade hon gett mer än 500 spänn för en ynka jäkla polkagris som kunde få tyst på tjatet och skriket om så bara för en endaste sekund…

Hur kul är en banan i jämförelse med godis när man är 2 år?

Svar: Totalt jäkla värdelöst = en hel dags pip, gnäll, tjat och skrik.

Varför, varför, VARFÖR ska det vara så stört omöjligt att få denna lilla individ att vilja förstå vad ”nej” är. Det går bara inte och han är mer blåenvis än blåenvistaste grisen i hela universum!!!

Har fnulat på att färga håret, men det kommer inte att behövas, det kommer få en helt ny färg alldeles av sig självt innan midsommar, nämligen; Grått… ja, om jag har håret kvar över huvud taget, kan lika gärna ha slitit bort det innan dess…

Hjälper det om mamman dunkar sitt eget huvud i väggen?! Känns det bättre då??? Är snart övertygad om att det kan inte bli värre i vart fall. Tillfällig lobotomi av mamman känns också som ett spännande alternativ just nu… Ger egentligen nästan vad som helst för att slippa härifrån vissa stunder! Ingen som inte haft ett TOKTROTSIGT barn kan veta hur otroligt frustrerande och energi ätande det är.

Korta stunder kommer han av sig med något annat, men snart är han där igen och ingenting hjälper som avledning. Funderar på att slopa godis helt för hela familjen. Jamen hur i H ska en 2 åring förstå konceptet ”lördagsgodis”?! Om det fanns här igår varför finns det inte idag? Hur ska han kunna förstå en av sju dagars principen? Fast å andra sidan kommer han garanterat att hitta något annat att trotsa över, för trotset har ju egentligen inte med godis att göra.

Ska villigt erkänna att jag igår mutade Sessan att avleda ”lillprins grin och tjut” en stund. Och det var det värt och mer därtill. Helt otroligt att han givetvis ska välja årtusendets trotsperiod samtidigt som mannen är på punktmarkeringstjänst…

Minuterna innan mannen kommer in genom dörren är EVIGHETS LÅÅÅÅÅÅNGA vill jag lova. Känns som att hela universum motarbetar tiden från 15.00 och framåt. Jag känner mig som en stor tickande PMS bomb (utan pms) och vill bita huvudet av alla över 15 års ålder. Måste vara jättekul för mannen att komma hem till detta varje dag… NOT!!! Men det är fan inte kul att stå här hemma i det heller ska gudarna veta!!!

Tankarna på dem som ställt till med punktmarkeringen har nu gått vidare från dart till yxkastning...

Dagens låt: Somewhere over the rainbow... http://www.youtube.com/watch?v=caRI5y43Nxg