Lillprins busar med mormor i soffan i köket när mamman får syn på att någon ritat på en av kuddarna. När mamman frågar den skyldige minsting vem som kan tänkas ha gjort det så svarar han glatt ”mormor”.
Filosofen och mamman passar på att baka sockerkaka, ja självklart är minsting också närvarande och medan mamman vänder sig bort för att hämta det smälta smöret så hamnar på något mystiskt vis 2 skedar i botten på smeten… och en kort stund senare är det dags för totalt klädbyte på en av deltagarna…
Utomhus blir det genast mycket lugnare och mamman och mormor sitter i varsin solstol och pratar. Barnen leker på studsmattan med Trötter och Kloker, så läget är under kontroll…
… nämnde jag att mannen jobbar denna helg och inte är hemma?! Vid det här laget så vet ni ju vad DET betyder…
Helt plötsligt får den bajsätande blivande ledarhunden för sig att utmana MR 100% ranghög, vår 6 åriga Australian Shepherd. Från ingenstans går han fram och hugger tag i den leksak som Aussien har i munnen. Mammans Golden som ser det hela lägger tassarna över ögonen och tänker ”bad idea, REALLY bad idea!!!”
Aussien släpper inte leksaken utan stelnar till i kroppen och ger ifrån sig ett dovt morr. Här hade ju vem som helst med ens ett uns av hjärna släppt leksaken, men inte den bajsätande blivande ledarhunden (ålder 9 månader), han morrar tillbaks…
Golden biter nu på naglarna och törs knappt titta. Aussien morrar högre och spänner kroppen ännu mer och svansen är på topp. Men mr Poop morrar även han tillbaks och höjer svansen. Isande tystnad råder en kort stund innan Aussien skäller till och hoppar emot den svarta lilla uppstickaren. Denne viker inte en tum och släpper inte heller leksaken (som bägge håller i). Aussien ”smäller på” ledarhunden för att verkligen markera, men ledarhunden smäller tillbaks och slagmålet är ett faktum.
Golden är nu så trissad och nervös att han står och tokskäller på stället men det hela är över på några sekunder och ledarhunden lommar därifrån med svansen sänkt. Aussien skakar lite på sig och kommer fram till mamman och viftar på svansen. Golden passar på att sno den omtvistade leksaken vilket får Aussien att springa efter. Kloker rycker in och tar bort den helt ur gamet. Golden och Aussien snosar lite på den blivande ledarhunden och lugnet verkar ha infunnit sig igen men…
Golden kommer till mamman med blodig nos och vid närmare undersökning hittas en bajsätande blivande ledarhund med tuggat öra. Revan är rejäl och det blöder INTE lite. Mormor (som är fd akutsjuksköterska) rycker in och lägger tryck på det hela. Mamman far in i huset för att hitta något att lägga om det hela med samt hitta nummer till hundägare samt veterinär. ”Thank God for teenagers” håller koll på buset.
Efter mycket om och men lyckas deltagarna få till ett okej tryckförband på hundens öra, inget lätt jobb vill jag påpeka! Jag menar hur i H lägger man tryckförband på ett hundöra??? Veterinären är uppringd och mamman får ge sig av dit med sjuklingen. På med kragen som vi fick efter kastreringen så att han inte river av tryckförbandet. En hel del pyssel blir det ju med att knöka in en STOR Labrador med enorm plastkrage på golvet i framsätet på Chryslern. Vill ju ha koll på killen så det inte blir blodbad i bussen!!!
Mamman får agera veterinärassistent ( tur att man inte är blodkänslig) när veterinären klipper bort köttslamsor och skär med rakblad till kanterna för att sedan sy ihop det hela.2 timmar och 9 stygn senare är hunden och mamman hemma igen, hunden i sövt tillstånd…
Lillprins bus är supertrött men finner sig bara i att bli nattad av mamman och det blir därför hennes nästa uppgift. Läggningen börjar alltid med sångstund och Filosofen önskar låt efter låt. Men mamman hinner bara sjunga några få strofer på varje sång innan lillprins skriker ”nej, inte den”.
Snart har mamman och Filosofen gått igenom 5 strofer av varenda sång i hela registret (och det är inte litet!!!) och mamman börjar tröttna ur och säger surt och överpedagogiskt till lillprins att om han fortsätter så här så sjunger mamman INGENTING!!!
”Tack” svarar lillprins glatt och vänder sig om…
Filosofen somnar därefter på 3 röda, men inte lillprins. Mamman kör ”se ut som du sover tricket” , vilket lillprins struntar helt och fullt i, han roar sig själv med att peta på naveln och säga ”navel” och sedan peta på bröstkorgen och säga ”tutte”. Detta gör han huuuuur länge som helst. Plötsligt utvecklar han det hela med att lägga till ”arm”, alltså ”navel, tutte, tutte, arm” detta fortsätter och efter ett tag läggs även nästa arm till, sedan forna (en sammanslagning av fot och skorna) och slutligen knäna. Vid knäna stannar han plötsligt till och blir tyst en stund, sen börjar han med ”hålleratjeri” en lång stund. Mamman är nu supertrött på detta och vill bara att han ska somna. Efter ett tag tystnar han och mamman tänker nöjt att nu har han gett upp och somnat. Men så helt plötsligt kommer ett ”tjohej” och då kan inte mamman hålla sig för skratt, vilket i sin tur inte gör Lillprins mer sovsugen direkt… Det blir till att börja om igen och 45 minuter senare vinner mamman och lillprins sover!
Bara ännu en vanlig dag i mammans liv…
Men den här mamman börjar fnula på hur i hundan hon ska få ihop detta liv med studier… Mary Poppins where are you????? (Jag fixar paraplyet om du fixar resten…)
Dagens låt: Bonnie Taylor, Holding out for a hero… http://www.youtube.com/watch?v=7f_HsjpSVaI
Lillprins kom precis i skrivande stund och visar upp detta "dagens bus" (eller rättare sagt "morgonens bus", han kommer med GARANTI att hinna med fler...) Pennan tillhör syster Sessan och är INTE vattenlöslig! Hmm... fnular på om han bearbetar gårdagens blodbad?!
2 kommentarer:
Det är underbart att läsa den härliga inställningen du har till livet. Det vi andra suckar över tar du med glimten i ögat. Jag har börjat se mitt liv mer på samma sätt när jag börjat följa din blogg. Tack för det!
Kramar Jennie
Jennie... precis just där och då så ser jag det kanske inte ALLTID med "glimten i ögat", men efteråt gör jag så gott som alltid det! Det är ju som vår kära lilla "Ulla - bulla" brukar säga: det är ju inte hur man har det som är viktigt, utan hur man tar det...
Men det är ju kul att höra att jag inspirerar :)
Vänliga hälsningar Cilla
Skicka en kommentar