Dagens låt:

måndag 4 maj 2009

Hi ho, hi ho, vi till vår gruva gå!

Insåg igår att jag bor med de sju dvärgarna.

Min man lider alla h – vetes kval över den, enligt mig, underbart ljuvliga våren och namnet ”Prosit” räcker egentligen inte till på långa vägar! Han låter som en hel långvårdsavdelning dag som natt. Dessutom ser han ut som en engelsk blodhund, svullen och rödögd, man ska väl vara glad att han inte har något ”prosit skägg” att snuska av sig i, renlig som han är så använder han tack och lov näsdukar till ändamålet. Tabletterna han äter mot allergin gör honom dessutom supertrött, så för att motverka detta har han ett Cola glas fastlimmat i ena handen under dygnets alla timmar. Om han bara kunde skulle han nog ta det intravenöst nattetid… Men bra jäkla irriterande är det i vart fall att höra detta snörvlande, harklande och nysande dygnet runt. Och det tycker jag, vad ska då inte han tycka som har det ännu ”closer to home”?! Prosit är och förblir charmigare i Disneys version!

Trötter, som i detta fall är 16 år, sover sig igenom ALLT, inte den vildaste orkan skulle kunna väcka honom. Helt unbelieveble!!! När han väl tagit sig ur sängen och upp på bambi benen, så är han ändå inte helt vaken, utan det krävs en ännu ohittad tolk för att förstå hans mummel. Hjärnan har han lämnat kvar i sängen, som till exempel i lördags på familjeutflykten, då han kommer på, när han sitter i bilen, att han har ”gå till postlådan pjucken på sig”, dvs. ett utav paren Foppatofflor i kamouflage mönster i en storlek som passar en jätte. Men eftersom minsting varit i farten så hittade Trötter bara en grön och en blå och bägge var högertofflor…

Butter, även han 16 år, har anammat sessans fasoner och kör hennes ”gå till sängs rutin” dygnet runt. Guuuuuuuuuud vad det är synd om honom, alla andra får ju, alla andra har ju, alla andra osv, osv i all oändlighet. Vad än man ber om så är det suck och stön och martyren i honom går aldrig och lägger sig. Ibland blir det så patetiskt att han själv inte kan hålla sig för skratt… Kan det vara så att han kör denna jargong för att den svider lite i det lilla mammahjärtat och att hon faktiskt har svagheten av att ge med sig både en och två gånger?! Säger absolut inte att det ÄR så… (Pinochhio släng dig i väggen!)

Kloker, 15 år, man får väl säga det med en viss ironi. Denna dam kan bara inte ha fel, det finns inte i hennes vokabulär. Hur orimligt det än må vara, så har hon absolut INTE fel!!! Men, hon kan även bjuda på det ibland som till exempel när Butter står och skär upp ananas och Kloker frågar vad det är. ”Ananus” svarar rolighetsministern med engelskt uttal (Pineapple heter det faktiskt på engelska och ananus blir ju… An… anus… *hrm*). DET är inte gott svarar kloker. Har du verkligen smakat frågar butter? Jaha då, ett flertal gånger och det är verkligen inte gott säger kloker bestämt! När Butter, efter han skrattat färdigt, förklarat vad an anus betyder så skrattade faktiskt kloker också…

Glader är en liten skön 7 åring, som på rätt humör, och när hon har något hon vill berätta, absolut inte går att få vare sig stopp eller tyst på. Allt bubblar ur henne i en härlig rappakalja och det går inte annat än att le åt det. Hon strålar som en sol och gestikulerar med hela kroppen när hon går in för sin berättelse till 200%. Helt underbart underhållande och roligt!

Blyger är den lille filosofen som gärna gömmer sig bakom mammas eller pappas ben om det kommer någon okänding på besök. Han kan även vara blyg med kända personer, som tillexempel grannfrun när hon ber om att få en kram när hon går hem. I början var det okej, men sen tog de slut och efter det blev det kramar med färger. När grannfrun bad om en kram svarade han helt enkelt, nej, jag har bara blåa kvar. Men det var ju just en sån jag ville ha svarar hon och självklart, rättvis som han är, så ger han henne en blå kram. Men sen nästa gång när hon ska gå hem och ber om en kram, så fnular han en stund och säger: vilken färg? Blå svarar hon. Tyvärr, just DE är slut säger han bestämt och försvinner upp för trappen.

Toker, ja men det behövs ju ingen förklaring på det, minsting talar ju för sig själv med sin kattschamponering, tapettillverkning, ommöblering av undersökningsrum mm, mm. Fler incidenter kan med GARANTI utlovas!

Och lilla jag då, Snövit… Hy vit som snö, läppar röda som blod och hår svart som ebenholts. Kunde inte bli mer fel, men en viss likhet har vi ju. Inte för att jag gjorde misstaget med att ta emot något förgiftat äpple av en elak styvmor, men jag gjorde misstaget av att lägga mig ner (skulle bara sträcka ut kroppen lite) när Sessan gått på sitt kalas i lördags och vips så sov jag, som Snövit i glaskistan, bort mina tre underbara hallelujah timmar. IDIOT!!!! Hann jag ens njuta?! Nope, i ett nafs var de borta och jag var tung som en öltunna i huvudet hela kvällen. Inte kom det någon stilig prins och kysste mig vaken heller, det som väckte mig var grannens helsköna 5 åring(iklädd muskelvadderad Batmandräkt och cykelhjälm) som supersur kom inklampandes på altanen och ville beklaga sig för tant Cilla om att storebror inte hade tid att leka med honom (det var storebror som hade kalas).




Underbart ÄR kort, alldeles för kort…
Dagens låt: Vi rockar igång måndagen med lite härlig musik från Batman begins. http://www.youtube.com/watch?v=ETJ-sfO4sbY

Inga kommentarer: