Under all kritik!

Vi har nu fått klart med dagisplats (ja, jag VET att det heter "förskolan" numer, men jag gillar "dagis" bättre...) för bägge småpojkarna till hösten. De ska också gå på samma privata alternativ inne i ”stan” (1,5 mil bort) som lillsessan. De har allt från dagis – åk9. Känns jättebra och för filosofen är det ju jätteviktigt!

Han började på det kommunala dagiset i byn där vi bor i höstas, men det var en 100% katastrof från ruta ett. En vecka innan inskolningen skulle börja hade vi fortfarande inte hört ett knyst från stället så min man gick dit och hörde sig för. Då visste de inte ens att Filosofen skulle börja där eftersom den som skulle ha hand om inskolningen fortfarande var på semester. De bad oss återkomma veckan efter. Detta vägrade min man gå med på eftersom han tagit ledigt 2 veckor från jobbet med början just veckan därpå för dagisinskolning. Det var ju det datum vi fått på bekräftelsen från kommunen. Han fick nu stå på sig för att få tillåtelse att börja den UTLOVADE inskolningen på måndagen kl 9.

Måndagen kom och mannen går dit med vår lille filosof. Till saken hör att han faktiskt är en ”blyger” och ett sånt där barn som inte säger ifrån eller tar för sig. Han sitter hellre tyst i ett hörn och låter bli att störa. Detta ville vi givetvis att de skulle ta hänsyn till under både inskolningen och dagisplaceringen i övrigt, men… de hade inget som helst inskolningssamtal utan körde bara igång direkt med lite pussel och spel. Ett schema fick vi också över hur inskolningen skulle gå till väga, ingen individanpassning här inte, alla barn verkade fungera helt lika i deras mening.

De första 2 dagarna var pappa och filosof där sammanlagt 2 timmar och filosofen köpte inte alls detta och kände sig allt annat än trygg på stället. Dag 3 var vår inskolningspersonal borta på hembesök hos ett barn med "särskilda behov" som snart skulle börja?! Vi hade inte fått någon som helst information om detta och hade därför inte kunnat förbereda sonen på det heller. Den dagen gjorde filosofen absolut ingenting och kände sig om möjligt ännu mer osäker.

Dag 4 var jag med honom på inskolningen och han var glad och berättade om vad som skulle hända och ville visa allt. Men när vi kom dit var det helt tomt på avdelningen och min lille filosof blev nästan gråtfärdig av att inte förstå sammanhanget. Vi gick över till bebisavdelningen där de såg lite frågande ut, men gick iväg och tog reda på vad som gällde: jo, vår inskolningspersonal satt nu i husmöte och kunde inte vara med idag heller. Det var ändå HON som bestämde vilka tider vi skulle gå… Filosofen fick den dagen vara med i bebisgruppen och ville inte ens ha en frukt den dagen.

Dag 5 var jag också med och när vi kom dit var åtminstone vår inskolningspersonal närvarande och berättade INGÅENDE för mig om barnet med särskilda behovs hemmiljö, handikapp och familj. Tystnadsplikt vad är det??? Jag blev lätt illamående och om möjligt ännu mer kritisk till framför allt henne, men även till hela kommunala dagisverksamheten. Efter 10 minuter försvinner hon och lämnar oss till vårt öde helt ensamma i ett rum, för NU har barnet med särskilda behov kommit och ska börja sin inskolning och den har hon också hand om… ??? (Självklart ska barn i behov av särskilt stöd och hjälp få det, det är inte det jag kritiserar, men det får inte ske på bekostnad av andra barn, ALLA barn har rätt till en bra inskolning och att bli SEDDA och det är väl ändå upp till personalen att göra ett fungerande upplägg?!!!) Jag blev så arg, ledsen och besviken att jag blev gråtfärdig och talade om för en annan personal att detta var under all kritik och att jag tänkte gå hem med min son nu. Hon blev lite bestört och hämtade rektorn som befann sig där, dagen till ära för att se till att barnet med särskilda behov fick allt det den behövde.

Jag fräste ur mig all min ilska och besvikelse på rektorn och han såg bara ut som ett frågetecken men lovade att ta reda på hur det låg till och återkomma. Senare på eftermiddagen ringde han och bad så mycket om ursäkt för allt som gått fel under vår inskolning och han hade pratat med vår inskolningspersonal som skyllde på att det var så länge sedan hon haft någon inskolning. Kvinnan är närmare 60 och har jobbat inom barnomsorgen större delen av livet!!! Nu ville rektorn givetvis veta hur VI ville att inskolningen skulle se ut och hur vår son på bästa sätt skulle kunna ta del av deras verksamhet.

Inskolningen tog 2 veckor till, men filosofen blev aldrig övertygad efter allt som blivit så fel i början och förmedlade alltid att han inte ville gå dit. Han gick bara 15 timmar i veckan och meningen med hela placeringen var ju att han skulle få ett kompisutbyte och ett mer pedagogiskt upplägg än att vara hemma med mamma och lillebror.

Detta hände absolut inte! Dagarna tillbringade personalen med att stå runt ett bord på dagisgården och dricka kaffe och prata skit, barnen fick sköta sig själva, men fick givetvis hjälp om de slog sig eller blev osams eller behövde hjälp att ta fram något. Vår filosof satt för sig själv i rutschkanan för det mesta, han fick ingen som helst hjälp till interaktion eller något pedagogiskt upplägg. Det var 100% förvaring och ingenting annat. När vi ifrågasatte detta svarade de "han har det bra, han är ju lugn och snäll hela tiden". I deras ögon det ideala dagisbarnet men är "lugn och snäll" samma sak som "glad och lycklig"???

Då vår son haft ospecificerad kronisk diarré sen han var 1 år och den nyligen gått över, så hade han inte hunnit bli torr än, utan använde blöja. Droppen blev när han kom hem med sjöblöt blöja vid 2 olika tillfällen och jag misstänkte att de inte bytt på honom på hela dagen (han gick 3 dagar i veckan 5 timmar åt gången). För att bekräfta min misstanke så satte jag ett kryss på blöjan han hade på sig när han gick till dagis. Den dag han kom hem med samma sjöblöta kryssade blöja ringde vi direkt och sa upp platsen och mannen åkte dit och hämtade alla hans saker samma dag.
Rektorn ringde upp oss senare och bad att få träffa oss. Min man åkte dit och gick igenom allt som bara varit SÅÅÅÅÅÅÅ fel och rektorn lyssnade och vi hoppas han tog till sig det vi sa.

Självklart har det varit ”känsligt” att så hårt kritisera vår bys dagis då de flesta här använder sig av det och av de som jobbar där så bor också de flesta här i byn. Men det skiter vi rent ut sagt i. Inget barn ska behöva bli behandlat så här och jag som förälder ska kunna känna mig trygg när jag lämnar mitt barn på dagis. Detta var verkligen under all kritik och filosofen har haft det SÅ mycket mer pedagogiskt och kul av att vara hemma med mamma och lillebror detta år. Har stor förhoppning på det blivande dagiset och jag VET att de kommer att lyssna och ta hänsyn till det vi har att berätta om vår son – precis så som det SKA vara!

En sak till som jag tycker är viktig: ALLA barn har ”särskilda behov” en del barn har däremot ett större behov av stöd och hjälp, DET är en viktig skillnad som vissa inom barnomsorgen skulle behöva fundera lite oftare på…

Dagens låt: The Ark, It takes a fool to remain sane http://www.youtube.com/watch?v=6HsiMePZ2b0