Lugnet har åter intagit huset :)

Besöket har åkt hem och ordningen är åter tillbaks. Småbuset fullkomligen ÄÄÄLSKAR besök och därav höjs energinivån avsevärt :)

1:a advent idag och med det följde självklart adventsfika med lussebullar, pepparkakor och glögg.

Min minimalistiska julpyntning blev ännu mer minimalistisk men samtidigt mer omfattande i och med att sessans otroligt energiska farmor genomförde den. Minimalistisk i det avseende att jag inte behövde göra nånting ”Nej, nej, sitt du och läs, jag fixar!” och mer omfattande i att hon är en riktig liten julfrossare, så mycket av det jag hade tänkt att skippa, åkte fram ändå… Blev riktigt bra och personligen behövde jag inte göra ett nickel :)

Någon julkänsla har jag inte alls, men huvudsaken är ju att barnen har det. De har kryssat i leksakskatalogerna sedan veckor tillbaks, så första advent var ju en riktig milstolpe för dem i resan mot julafton!

Sessans farmor arbetar i Bollibompa studion och innan har vi blivit försedda med badlakan, nyckelband, reflexer, målarböcker, fleece filtar och annat med detta tema och i födelsedags present fick Sessan en personlig grattishälsning från hela Bollibompa gänget. Denna gång hade farmor med sig en liten kompis till småbuset:

Och nya fina tröjor till hela gänget med draken och Karamelli på: Känns snart som att vi bor i Bollibompa studion och det tycker småbusisarna är toppen!!!
Sessan fick också badlakan, cd skivor, nyckelband och tröja från ”Lilla melodifestivalen” så hon är i himmelriket efter gårdagens tv- sändning.

Dagens låt: En riktig sköning; I whish med Stevie Wounder http://www.youtube.com/watch?v=EGxLVj-8BRI

Omvänd psykologi, amerikanska bilar och omysig säng!

Eftersom vi har huset fullt av folk, så passade jag på att ta med Laptop:en när jag skulle lägga minstingen igår, så jag kunde ligga kvar där i godan ro och titta på film ”Public enemy”. Gud vilken tråkig värdinna tänker säkert ni då, men besöket är ju Klokers pappa och det är ju HON som ska umgås med honom och vidare så var det Sessans farmor och det är ju lika med den saken… Lite rörigt blir det allt, så det är skönt att få dra sig undan en stund. Filmen var riktigt bra och jag var mitt inne i den när lillprins sätter sig upp i sömnen och piper lite. Jag klappar om honom och tänker att han nog bara drömt lite, men han är konstigt dreglig på nåt sätt. Sätter mig upp och tittar på honom och inser att han precis kräkts ner hela sängen. *tjohoo – NOT* Så mycket för lugn och ro. Han kräktes 2 ggr till men sen var det bra och idag är han hur pigg som helst och kräks inte alls, wierd!

Mannen, som jag hånat för sin otekniska sida har kommit på lösningen med bilfönstret som inte går att stänga. Han var hem till en bilkunnig vän som höll på i över 20 minuter utan att komma på hur man gjorde. Men plötsligt visste som sagt mannen det?! Det började med att han berättade att han nu med säkerhet visste vem som hade öppnat det och att det inte var Filosofen. Jag gick igenom samtliga barn, men han svarade bara nej hela tiden och när jag inte kunde komma på någon mer så säger karln: ”Det var DU älskling!” Nej, nej, nej, jag är INTE senildement och jag har inte ens varit i närheten av baksätet förutom när jag försökt stänga fönstret, så det är en total omöjlighet!!!

Men, givetvis hade han rätt. I dörren vid förarsätet sitter en massa reglage och hela instumentbrädan är full av dem och häromdagen hade någon gått emot sidospegeln, så den hade åkt in, vilket jag kom på i körande stund och någon av dessa reglage är ju till sidospeglarna, så jag pillade runt på allihop tills jag hittade rätt. Vissa hade enligt mig just då, ingen som helst effekt på just någonting, men nu i efterhand så vet jag att de inte satt där bara för syns skull… Amerikanska bilar *morr* Vad har hänt med gammal hederlig muskelkraft när det kommer till fönsteröppning?! :)
17 åringarna kom ner häromdagen och höll på att garva ihjäl sig. De hade hittat SVT: s gamla omvända psykologi barnprogram på Youtube och trodde inte det var sant. Så här var det, att i början på 90- talet tyckte man att barn använde ordet kuk för mycket i skolan och så, så därför gjorde man på SVT ett försök att av ladda uttrycket och få det ”vanligt” och lite löjligt i ett försök att få bort det. Detta blev resultatet och ja, jag skrattar jag med, gamla hederliga Sverige!

Dagens låt: Är en saga: Kuken och Kukens mamma; (obs! Detta är en serie, för den som är intresserad så finns fler avsnitt på Youtube) http://www.youtube.com/watch?v=34PSd8MIKBc

Ett underbart litet möte...

Körde 45 mil igår för att träffa en speciell liten tjej som har Downs syndrom. En helt ljuvlig liten 9 åring med glimten i ögat. Efter att ha klappat på hela mig (inklusive klämt på brösten) och smakat på mitt halsband 2 gånger så var jag numer 100% accepterad och fick då det förtroendefulla uppdraget av att hålla hennes favoritdocka Nancy. Nancy hade för dagen feber så det var inte så bara och bara att ta hand om henne. Det var väldigt noga med hur hon skulle sitta och man var tvungen att kolla värmen på pannan minst en gång per minut.

När sedan mamman i huset dukade upp glass så åkte Nancy i golvet i ett huj och upp i mitt knä kom istället den lilla prinsessan och ansiktet log mer än solen i Karlstad. Flera timmar var jag där och lekte och hörde hennes mamma berätta om deras liv. Det behövs egentligen bara 2 ord för att summera det hela: Kärlek och livsglädje, de ord som borde vara navet i alla familjer.

Deras tillvaro är inte konstigare eller mer komplicerad än någon annans egentligen. Lite extra stöd i skolan och hon går i ”vanliga” skolan, inte särskolan och en del anpassat material, men i övrigt är de precis lika unika som vilken annan familj som helst och DET har varit mammans mål hela vägen; ”men vaddå”, säger mamman, ”det är ju ute i samhället hon ska befinna sig i framtiden, så varför ska hon inte då börja där? Inget är ju konstigare än vad vi väljer att göra det till… Ibland måste man stå på sig för att bryta folks förutfattade meningar och det gäller att ha tålamod och vara öppen i relation till andra föräldrar, lärare och elever, men det mesta går att lösa för vår lilla 9 åring ser inga hinder, varför ska vi då sätta dem åt henne? Man får väl tackla problemen när de kommer, OM de kommer och inte ta ut dem i förskott. Hon har redan överraskat på alla plan i sin utveckling och vi måste tro på att hon kan fortsätta göra det, för annars så begränsar vi hennes utrymme för utveckling och vad har vi för rätt till det?”

Och INGEN kan komma här och säga att hon resonerar fel, för titta bara på den utveckling som redan skett. Jag läste nyligen en bok "De utvecklingstördas historia" och det var en SKRÄMMANDE läsning att se hur samhället behandlade dessa männsikor ända från antiken runt om i världen, och i Sverige fram till mitten av 1970 talet. Institution, låg levnadsålder, inget stöd och hjälp, ingen integrering och vissa berättelser om enskilda individer gjorde mer än ont att läsa. I Sverige hade man till exempel långt in på 1900 talet förbud mot att personer med epilepsi fick gifta sig, de kunde få dispens om de sterilicerade sig, och detta LÅNGT IN PÅ 1900 talet!

Så titta nu på hur långt vi i Sverige kommit på bara knappt 30 år, då kan man ju förstå att MASSOR finns ändå kvar att göra och utveckla, så... The sky is the limit!!!

Den lilla filuran själv har stora planer för livet, hon vet var hon vill bo när hon ska flytta hemifrån och hon har många idéer på vad hon vill göra. En stor portion envishet, en enorm livsglädje och en mamma som vägrar sätta taket kommer att ta denna lilla flicka långt i livet.

Och precis så är det och precis så känner man när man lämnar deras lilla hus på landet i det kolsvarta mörkret. Ljusslingan är redan på plats runt altanen på det lilla röda tegelhuset och i mörkret reflekterar slingan teglets färg, så när jag står där i mörkret upplever jag det som ett stort varmt pulserande hjärta och en mer passande beskrivning än så går nog inte att få. Jag konstaterar när jag kör iväg in i mörkret att vissa barn hamnar helt rätt från början… Väl värda 45 mil i mörkerkörning :)

Dagens låt: Whitney Houston; Greatest love of all http://www.youtube.com/watch?v=1KjpyHX7X-o

Psykologisk och affärsmässig katastrof!

När jag lämnade Sessan på skolan i morse, möttes jag av idel rödgråtna barn och de som inte var det hade en stirrande rädd blick. Vaccinationsdagen var här! Snacka om att det egentligen är ett ganska korkat koncept rent psykologiskt. Jag kan ju helt och full förstå det ur smidighets synvinkel, snabbt och många på en gång, men som sagt en psykologisk katastrof! Man kunde liksom känna rädslan i luften och barnen liksom insöp de andra barnens skräck inför vad som komma skulle. Saken blev ju självklart inte bättre av att se alla rödgråtna barn komma korridoren ner efter ett besök hos sjuksystern… Kände mig jäkligt nöjd med att sessan redan tagit sin spruta i lugn och ro och därav slapp detta kaos! Är övertygad om att hon också tyckte det :)

Filosofen har roat sig med att öppna fönstret längs bak på Chryslern, själv hade jag ingen aning om att det ens GICK att öppna. Det öppnas så där längst bak på kortsidan och det blir liksom bara en glipa. MEN, nu kan jag inte för min värld förstå hur jag ska få igen det. Det är en tjock plast och stål grej som är ledad och sitter som berget. Har ingen aning om åt vilket håll jag ska dra den eller en om den ska dras… Törs ju inte våldföra mig på eländet heller, så hela dagen har jag åkt med öppet fönster i spöregnet och nu står den stackars bilen där ute och blir kall och fuktig med öppet fönster.

Mannen sa lugnt att han skulle titta på det när han kom hem i natt, men vi vet ju alla hur händig han är så det har nog inte blivit någon större förändring när morgondagens ljus är här :)

Ja, ja, vi måste ändå in på verkstaden och fixa en lysande lampa innan besiktningen nu i december, så då får man väl be dem stänga fönstret också när man väl är där (läs MANNEN är där!). Själv kommer jag att vägra gå in i en bilverkstad och erkänna att jag inte kan stänga fönstret, för då skulle de bara få ännu mer vatten på kvarnen angående kvinnor och bilar. Om jag däremot får punktering så har jag inga som helst problem med att vara totalt hjälplös!

Fixade Filosofens stora julklapp idag, så nu är allt faktiskt fixat och färdigt *ching-ching* Kom på att det går att be vissa butiker att ”ta hem” produkter som de normalt kanske inte har på lager. Känns otroligt skönt eftersom jag inte känner mig så ”julig” i år.

Blir lika förvånad varje gång jag är inne i den lilla staden 1,5 mil härifrån och man ska gå in i en affär och det är stängt mitt på dagen, lunchstängt. Det är ju liksom ett utrotningshotat släkte, men de finns tydligen kvar och det är GOTT om dem i denna lilla stad. Själv tycker jag att det är tillräckligt eländigt med söndagsstängt. Helt amazing!!! Där gick de ju miste om en potentiell kund och säkert fler än mig. Det är väl många som smiter ut på lunchen för att fixa ett ärende eller två, korkat att ha stängt då, även om man inte har någon lunch avbytare! Om jag var egen företagare i denna lilla stad så skulle jag väl ha med en matlåda och äta när det var lugnt och passade. Kanske inte så konstigt att affärerna lägger ner och nya dyker upp hela tiden. Fast det är ju också trevligt i och för sig, ombyte förnöjer :)

Gjorde det enkelt för mig i middagsväg idag; korv med bröd, det är otroligt populärt bland husets barn, men ändå känner man sig inte som en bra mamma rent näringsmässigt när man serverar något så basic... Men idag var det ungefär vad hjärnan, öronen och armarna orkade med.

Dagens låt: Club Nouveau; Lean on me http://www.youtube.com/watch?v=GFcpxTOm0PQ

Barn, barn, dessa underbara barn :)

Jag är ju en sjungande mamma. Jag sjunger jämt och mycket sjunger jag med barnen, oftast vid sänggåendet. Därav har de en bred repertoar när det kommer till sånger. Redan första veckan fick de tillexempel dagis att införa "Diggilo Diggiley" som en av standardsångerna på dagis. Just det låt valet har väl mer med Singstar än med mig att göra iofs... Lillprins är helt suverän på att kunna både melodi och text och lär sig en sång på nolltid.

Detta fick jag erfara kl 04 i morse när han drämde i med ”En sockerbagare” som de nu håller på att träna in på dagis inför Lucia… Han kunde den klockrent!

Dagens seminarium hade ett väldigt ovanligt men mycket roande inslag. Man talar ju liksom i tur och ordning och vår handledare fördelar ordet enligt en speciell ordning. Man får då var och en redovisa de uppgifter vi haft till dagens sejour. I dessa influensatider är det ju många som har sjuka barn hemma och detta var ett av dagens inslag. Ewa hade precis börjat sin redovisning när man hör lite svagt i bakgrunden: - Färdig!

Ewa fortsätter prata och man hör då lite högre: - Färdig!! I bakgrunden och Ewa skrattar till lite i sin redovisning.

En liten stund senare hör man ett rungande:- FÄÄÄÄÄÄÄÄÄRDIG!!!!! Och jag tror att alla började skratta och Ewa ursäktade sig och bad att få återkomma strax.

Själv hade jag en lite speciell hemfärd från skola och dagis idag. På väg hem skulle jag nämligen också plocka upp Mr. Poop som varit på höftledsröntgen. Väl på plats på dagis insåg jag att jag hade vagnen i skuffen och således skulle bli tvungen att ha Mr Poop fram i bilen istället. Men på väg till upplockningsplatsen ser jag Trötter som står och hänger vid en busshållplats och självklart lär ju han också få åka med. Därav reviderades planen till att Mr Poop fick sitta inne i bilen, men bak bland barnen. Nu har vi ju en stor Chrysler Grand Voyager, så det finns plats…

Jenny som äger Mr Poop har legat däckad i svininfluensan i 3 dagar, men var nu med och lämnade över hunden. De hade ju haft honom inne på eftermiddagen också. Hmm… full med bakterier tänkte jag då genast…

Instruerade barnen om att de behöver ju inte krama på hunden mer än nödvändigt då han säkert var full av ”blakterier” som sessan säger. Givetvis blev detta till världens roligaste lek i barnens ögon där den stackars Mr. Poop var mer eller mindre pestsmittad och allt som han rörde vid blev förlamat. ” Han slog med svansen på min stövel, nu är jag bakterad där” tjoade Filosofen för full hals och så fortsatte det hela vägen hem. Och ju mer barnen skrek och skrattade ju vildare och mer uppspelt blev Mr Poop, så väl hemma hade vi 3 helförlamade barn att bära in genom dörren. Turligt nog så mirakeltillfrisknade de bara genom att tvätta händerna. Tänk vad lite tvål och vatten kan göra :)

Dagens låt: Povel Ramel; Var är tvålen broder http://www.youtube.com/watch?v=GRcYa_XOMWM

Var *** är snön?!

Att det snart är första advent är av mindre betydelse, men att småbuset kommer hem och ser ut som lergubbar varenda dag är av desto större betydelse. Bilen ser ut som en sandlåda och hallen likaså, skittrökigt! Det är ju inte så att man inte har andra saker att göra än att ta reda på skitiga overaller och sopa bort sand från allt och allting. Blöta men rena och snöiga overaller är ju ett himmelrike i jämförelse.

Sen har vi samma procedur med hundarna, ja, inte skitiga overaller, men lika skitiga pälsar. It´s allover liksom. Nja, katterna är ett undantag, de håller sig rena allihop utom Klokers katt som har någon underlig förmåga att vara hur skitig som helst. Kanske tror han att han är en hund?!

Lillprins hade en ny idé inatt, nämligen att kl 02 var en bra tid för uppstigning och bokläsning. Turligt nog var mannen hemma, så det fick bli hans buisness. Jag har ju faktiskt varit solokvist med gänget hela helgen så någon form av rättvisa får det allt vara.

Är bra trött på mörkret också och känner ett stort behov av ljus och sol. Utlandsresor finns det absolut ingen tid till i ett Högskoleschema, och solarium har jag klokt nog slagit ur hågen, rödlätt som jag är, men ljusterapi… Hmmm… vet bara inte hur jag skulle få till det tidsmässigt, men det finns ju en sån där lampa man kan köpa och som man kan ha stå bredvid sig när man pluggar. Det kanske vore värt att prova?! Vet inte var jag ska hitta en bara. Känner mig bara så där släpigt småtrött hela tiden och vill tända varenda lampa här hemma, för det känns som att jag kroniskt går runt och kisar. Snö skulle ju faktiskt bidra till lite ljus det med :)

Snart är det dags för det minimalistiska pyntandet och lite goda Lussekatter, alldeles lagom sådär. Känner inget tvång att hinna baka innan första advent, så det blir ett kondisbesök för införskaffning av ovan nämnda godsaker. Har dessutom dubbla besök här i helgen, så jag lär ju ha energi kvar till det med. ”Alla kan inte och somliga vill inte” eller hur var det?! ;)

Dagens låt: REM; Shiny, happy people http://www.youtube.com/watch?v=-FjSchBoch0

Tonårs fnul

Gårdagen var faktiskt en solig dag. Kändes nästan lite ovant på nåt sätt och känslan blev genast VÅR! Men idag är det grått, regn och rusk igen, Tog i vart fall en fin bild över sjön och de vackra färgerna på sen eftermiddag igår: Okej, det är inte bara Butter som simulerar här hemma, Kloker försökte börja morgonen med att fejka feber (vilket är jäkligt svårt eftersom just temperaturen avslöjar en). Personligen tror jag mer på att hon är halvdöd på grund av att hon satt uppe tills efter midnatt och Kloker är en individ som behöver lägga sig i tid, annars rasar världen liksom. Tyvärr är hon inte av samma åsikt, men det är ju inte hon själv, utan vi andra som får ta del av hennes vresiga humör när timmen blivit sen kvällen innan…

Det var en intressant artikel i en av tidningarna igår som handlade just om hur det är att vara tonårsförälder. Hur tonåren blir beror mycket på hur man har byggt upp kontakten med sina barn innan. Respekt och förtroende är viktiga ledord och det ska vara ömsesidigt.

Våra 17 åriga pojkar har vi fullt förtroende för och en mycket bra dialog. Det är aldrig några problem där eftersom de respekterar det vi bestämmer och vi respekterar det de vill. Ett mycket bra utbyte och därav har tonårsperioden hittills varit så gott som bekymmersfri.

Med Kloker blir det ju lite annorlunda, då hon bara bott här i drygt ett år nu och vi har inte format henne innan och förtroenden och respekt måste byggas här och nu. Ingen enkel uppgift och hon har ju sin ryggsäck som hon kommer med, som vi inte alltid vet innehållet av och som inte alltid stämmer överens med våra värderingar, och därför blir det också fel ibland.

Att vara familjehem är inte lätt, det är en sorts plankbalansering hela tiden och titt som tätt ramlar man av och får börja om från början. Energikrävande är det också, för man investerar i en annan människa utan någon som helst garanti om utdelning och det är inte bara att hoppa av när det börjar blåsa, utan det gäller att orka hänga kvar. Att ge upp är ingen lösning förrän man ser att det börjar påverka familjen som helhet. Ibland blir man bara så trött på alltihop och energin tryter och allt går bakåt och man frågar sig själv varför man gör detta?! Det kostar ofta mer än det smakar, det är ett faktum. Många saker ifrågasätter man, och vissa saker önskar man skulle gå fortare eller att mer hjälp och resurser fanns att tillgå. Ofta känner man sig ensam och utsatt som familjehem… Men ändå, när det väl går framåt och man ser att något positivt utvecklas, då räcker den energin för ett bra tag fram över och hoppet tänds igen att man ska nå hela vägen fram. Meningen och målet är ju att räcka ut en hand för att hjälpa någon och förhoppningsvis göra en skillnad...

Antagligen kommer det aldrig att bli samma förtroende och respektutbyte som med grabbarna, det är väldigt svårt att åstadkomma på så kort tid, men bra, det kan det nog bli ändå, det MÅSTE vi tro på!

Dagens låt: Sjukt skön gammal dänga; Otis Redding; Sitting on the dock of the bay http://www.youtube.com/watch?v=8nA18g_PwG0

Skottland och vackra projekt

Gårdagen var en lite ombytlig dag. Var fortfarande arg, ledsen och besviken när jag vaknade och hade dessutom sovit dåligt på natten. Himla irriterande. Vred och vände på problematiken under dan och tog in lite råd från ”experter”:). Hade ett samtal med personen ifråga på sen eftermiddag och jag tror vi nådde fram lite i vad vi kände och tyckte efter dennes val. Personen själv fick självklart också berätta hur den upplevde det hela. Ja, ja, mer än så blir det inte för stunden. Besvikelsen sitter bitvis kvar och förtroendet är ju kantstött, men vi kör vidare härifrån och det löser sig säkert! Positive thinking – makes wounders!!!

Sessan hade bästisen här på sleep over. Jag satt och skrev på datorn på kvällen och de hade nån lek där de skrev eller ritade tre olika saker på ett papper och så skulle man gissa vilken de tyckte bäst om. Efter 10:e gången eller så slutade jag lyssna och sa bara det första jag hörde och de hängde ju inte alls med på att jag var helt koncentrerad i mitt dataarbete och inte i dem.
Så säger sessan Skottland, Norge eller Sverige? Och jag svarar då; Skottland!

VA??!! Är det SANT??!! Utbrister då Sessan glatt och förvånat.

Vaknar upp ur min arbetsdvala av att Kloker som sitter en bit bort börjar skratta. Vaddå, säger jag, vad var frågan?

Jo, säger Kloker hon frågade var hon är född…
Ja, ja, strategin höll ju en stund i vart fall och jag fick vackert finna mig i att vara med på noterna de nästa 40 gångerna, innan de gav upp den leken.

Idag kommer mamsen hit och ska vaccinera mig, Kloker och Sessan. Mamsen är sjuksköterska och är med och sköter vaccinationerna i den stora staden 7 mil härifrån. Igår kväll vid stängning hade de öppnade doser över och under helgen sker ingen vaccinering. Öppnat vaccin håller bara i 24 h så istället för att det ska gå till spillo så fick de erbjuda det till släkt och vänner och på så sätt får vi nu några doser idag. Känns bra, för jag har varken tid eller lust att ligga däckad.

För er som inte sett det så har jag länkat en ny sida bland ”länkar som har betydelse för mig”. Det är en helt fantastiskt duktig fotograf som heter Juliana Wiklund. Men det som är så fantastiskt med henne är hennes projekt Essence vitae som är ett fotoprojekt för familjer med en speciell situation där det kan vara av stor betydelse att få föreviga stunden i varma vackra fotografier. Tillexempel familjer med svårt sjuka barn där man redan nu vet att tiden inte kommer att räcka till… Juliana åker hem till familjen oavsett var de bor och gör en fotografering helt gratis och skickar sedan bilderna till familjen. Delar av projekten hamnar på hennes hemsida där hon också ger en vacker beskrivning av familjen ifråga. Om ni inte varit in och tittat på sidan, så GÖR det. Helt fantastiskt vackra bilder och ett enorm vackert och behjärtansvärt projekt. Man kan även kontakta henne och ge förslag om man har någon som man tycker skulle få bli del av projektet. Idag ska min man äta på Sawadee *AVUNDSJUK*

Dagens låt: Inte för att det har med just min besvikelse att göra, men det är en sjukt skön låt om positive thinking :) Go West; King of whishful thinking http://www.youtube.com/watch?v=ZSyJ-h3rbNo

Dumheter, simuleringar och besvikelser

Fick faktiskt en halv sovmorgon igår. Eftersom 2 av 3 utav de mindre barnen ändå var ur fas och skulle vara hemma, så behövde inte mannen väcka mig för att fixa sessans hår. Jag har lovat att jag förlåter honom om han klipper page på henne om jag dör… Han är helt väck när det kommer till något annat än bara ren borstning. Att lyckas fästa något i håret är helt out of the question!

Jag vaknade ändå av att småpojkarna hade någon form av jaga lek i TRAPPEN och hönsmamman såg genast brutna ben och annat elände framför sig och ropade snabbt till sig de små liven. Pappan hade befunnit sig i tvättstugan, där torktumlaren var på och därav inte hörde trappbuset. Han sa dock förmanande till Filosofen att jag sa ju att ni inte skulle hitta på några dumheter när jag var borta!

Filosofen svarar då: Men du sa ju aldrig vad dumheter var för något!

*ching – ching* Ett noll till Filosofen!

Barn är och förblir så där härligt underbart oförutsägbara!!!

Ja, om jag nu var förvånad över småpojkarnas coolhet när det gällde vaccinationen så är jag mindre förvånad över 17 årige Butters reaktion. Han hade såååååååååååååååååååååååååå ont när han kom hem igår, jag man skulle kunna tro att de amputerat armen och glömt att sy igen. Stackars killen, tulle lille… Har någon sån där svag aning om (läs ”är starkt övertygad om”) att han fiskar efter att vara sjuk imorgon och få en härlig sovmorgon, där han inte tänker anstränga sin hjärna med att se farliga frivolter i trappen framför sig. Ja, ja, han blir nog förälder han med en vacker dag och då… (men det får gärna dröja minst 10 år till eller så tack) Lovar att om polaren ringer och vill att de ses på gym: et om 20 minuter så är armen plötsligt smärtbedövad i två timmar framåt eller så.

Har faktiskt en katt som beter sig likadant. Han började halta här helt plötsligt och det blev bara värre och värre. Givetvis klemades det och gavs speciell tröst mat och annat, men det blev absolut inte bättre. Mannen tog katten till veterinären och där på golvet går katten hur klockrent som helst. Undersökningen visade samma sak, inget som helst fel på katten. Mannen åker hem och ringer mig i bilen och berättar att katten nu är helt frisk, han haltade inte hos veterinären och nu när han är hemma haltar han inte heller. Skönt, tänker vi bägge. När jag sedan på kvällen kommer hem så kommer katten gåendes i köket och precis som mannen sagt, helt frisk, men när han får syn på mig så börjar han genast halta igen… Vem har sagt att katter inte är smarta och simulera är tydligen något som inte bara tillhör den mänskliga rasen :)

Tja, fast det vet man ju att det finns djur som använder sig av det i försvarssyfte eller jakt, att spela död tillexempel. Vår kisse använde det visserligen i jakt, men i jakt extra god mat, serverad i skål på köksbänken och jakten efter att få bli extra bortklemad med en status utöver det vanliga…

Gårdagen avslutades tyvärr med ett sånt där riktigt slag i magen… En person som bara blivit bemött med osjälviskhet och medmänsklighet under lång tid, valde att agera 100% egoistiskt i en sak och gjorde därmed flera personer både ledsna, besvikna och arga. Saken personen agerade i var en enkel sak, men som betydde OERHÖRT MYCKET för de övriga. Det är en utav de värsta saker jag vet, när någon medvetet gör något emot andras önskan och sedan fullständigt skiter i konsekvenserna. Dessutom förmedlade personen i fråga att det hela var en axelryckning för dennes del och personen hade inte ens vett att be om ursäkt för sitt handlande utan stod där med näsan i vädret och blängde som en dum ko. (ursäkta alla kor)

Just nu har jag ingen aning om HUR jag ska komma över denna besvikelse, det är ju inte första gången det händer med denna person, men detta tog verkligen priset. Har en stor klump i magen av ilska och besvikelse som tär och äter. Ingen idealisk situation och personen ifråga är inte värd att äta min energi, så jag lär hitta ett sätt att hantera det på. Mannen är ju alltid ett stort stöd i dessa saker och klok är han också, så jag får luta mig mot honom en stund framöver. Men ilskan och besvikelsen lär sitta i ett tag hur än jag bär mig åt….

Dagens låt: Dixie chicks; Not ready to make nice http://www.youtube.com/watch?v=IHH8bfPhusM

Tänk om...

Gårdagen var TRÖTTANDE!!! Har haft någon idé om att det ska vara hur kul som helst att jobba på dagis… efter gårdagen så har jag nu helt slagit det ur hågen! Visserligen har ju dagispersonalen inte så mycket annat än just barnen att tänka på och de är ju flera stycken som kan stötta varann, men jag fick absolut INGENTING gjort, annat än att hjälpa barnen hit och dit samt reda i en och annan konflikt. *suck*

Jo, förresten, någonting fick jag gjort, jag kom på vad vi ska köpa till Lillprins i julklapp och det kändes verkligen så där klockrent – YES!!! Vad det är?

Nej, det avslöjar jag inte här, vem vet om han mutar någon storebror att gå in här och läsa och sedan avslöja det för honom. Nej, ni får allt ge er till tåls, men jag kan avslöja så mycket att ni inte kan gissa vad det är i vart fall *ching- ching* Från att inte ha haft någon koll alls för några dagar sedan, så har jag så gott som full koll nu. Otroligt vilken hjärnkapacitet man har när det krävs :) Det är bara Filosofens julklapp som jag inte riktigt vet var vi kan köpa än, men det löser sig, för den finns, DET vet jag, ska bara klura ut var…

Läste en av biografierna till denna delkurs på högskolan på kvällen: Prins Annorlunda av Sören Olsson med fru, mycket läsvärd och gripande. Vi har ju fritt val när det kommer till vilken bok vi vill läsa, bara den faller inom rätt kategori och denna kategori var utvecklingsstörning.

Valde att titta på Män som hatar kvinnor innan jag gick och la mig. VIDRIG historia som man fick rejält ont i magen av att se, nej *brrr* inget för mig, alldeles för konkret, rå och ond för min smak. Jag har jättejobbigt med att se och ta till mig såna saker och mår dåligt ända in i själen, så därav väljer jag helst romantiska komedier, rena actions, stora dramer eller verklighetsbaserade historier (utan råa onda inslag). Kanske vill jag att världen ska vara mer god än vad den egentligen är och visst det hjälper inte att blunda, för det löser inga problem, men man kan väl få undvika det i påhittad form i vart fall?! Ja, jag är nog överdrivet hönsig med mina barn också på grund av att jag ändå VET vilken ondska som finns därute. Sessan har en jämngammal kompis här i byn som bor i en annan del av den. Hon kommer ofta hitcyklandes på eftermiddagen vid 16 tiden , i mörkret och frågar om de kan leka. Sedan berättar hon att hon ska vara hemma kl 18. Jag tvingar henne ALLTID att ringa hem då och tala om att hon är HÄR så att mamma och pappa vet, fast själv säger flickan alltid ”det behövs inte har jag ju sagt”. Ja men, tänk OM… Tänk OM de tror att det är här hon är och först efter kl 18 börjar de fundera på var hon tagit vägen. Tänk OM han aldrig kom fram hit och vi vet ju inte heller att hon var på väg. Tänk OM… Över 2 timmar har gått då…

Nej, man kan inte leva livet med ett stort fett TÄNK OM framför ögonen, det vet jag, man kan inte leva det i rädsla heller, för saker går fel och olyckor händer ändå, men lite ”förklok” kan man vara och att ha koll på var ens barn är tycker jag är en självklar och enkel ansträngning att göra. Jag skulle aldrig låta sessan cykla runt själv i mörkret och jag skulle ringa först och se om de kunde leka och jag skulle gå med sessan dit och hämta henne efteråt. Men det är jag… Chansen att något ska hända är ju minimal och barn måste få självständighet och man måste lära dem det också. Jag VET att jag kommer få svårt att släppa efter på kontrollen, för jag är bitvis överhönsig, men det har ju funkat bra med 17 åringarna, så det löser sig nog med de andra också.

Livet är full av mariga val som sjöhäxan Ursula i Lilla sjöjungfrun brukar säga :)

Så här pigga och busiga var i vart fall småbusarna innan sängdags igår: Dagens låt: Lilla sjöjungfrun http://www.youtube.com/watch?v=kWZ2jZTYJb0

Onda halsar och barn i bil

Idag är det typ Mamma- barn mys dagen, förutom att 2 av de små godingarna (Sessan och Filosofen) har ont i halsen. Febern är frånvarande än så länge, men vi får se var det tar vägen…

Lillprins dominerade totalt vid vaccinations tagningen igår. Han bara tittade när hon satte in sprutan och tittade fortfarande när hon tog ut den och efter han fått ett plåster så hoppade han ner på golvet och sa ”hejdå”. Inte ett pip, inte en tår, inte ens ett litet darr på läppen. Fattar nada?! Själv tycker jag att det är rätt så obehagligt och jag minns att jag var LIVRÄDD och skrek som en stucken gris när jag skulle få en stelkrampsspruta efter att ha trampat på en spik i 6 års åldern. Var får småkillarna denna totala coolhet ifrån? Måste vara pappans gener…

Sessan jobbade rumpan av sig för att reta igång samtliga i bilen på väg dit. Butter gjorde sitt bästa för att ha koll på läget men ibland måste man höja rösten med fröken sessan och markera att nu får det vara nog!!! Detta hände efter det att Butter sagt åt henne otaliga gånger att sluta lipa åt sina småbröder. När denna mamman då tog i och markerade att hon nu passerat gränsen så svarar hon lugnt och sansat: ”Jag lipade faktiskt inte, jag gjorde bara korvbröd med tungan.”
Mörkerkörning med de tre småbusen är ingen hit kan jag lova! Jag gillar inte mörkerkörning alls och att dessutom ha 3 bråkande barn bak i bilen underlättar inte det minsta…
Klokers hår blev JÄTTEFINT, så där härligt vilda lockar, naturligt ”busigt” på nåt sätt och hon var själv JÄTTENÖJD!!! Om 2 veckor blir det färg också, för man kunde inte göra bägge behandlingarna samtidigt.

Julfnular vidare angående julklappar. Har börjat få till tankarna lite, men lillprins är och förblir ett frågetecken. Har inte en susning om vad vi ska köpa till honom, förutom lite småsaker och så, men varje barn får en ”stor”, lite dyrare julklapp och det är den som jag inte har någon som helst idé om vad det ska vara. Har snurrat runt på nätet för att kanske få ett uppslag på något, men allt känns bara blaha blaha… Man vill ju att det ska vara – YES!!! Liksom. Ja, ja, får fnula vidare.

Dagens låt: Christer Björkman; Imorgon är en annan dag http://www.youtube.com/watch?v=w1vQCz3HaB4

Vad är det för en dag?

Jo... Det är ingen vanlig dag, för det är Klokers födelsedag, HURRA, HURRA, HURRA!
16 år blev hon, inte illa pinkat… Självklart sång och paket samt frukost på säng. Från vårt håll blev det mest smycken och dvd filmer, men dagens födelsedags present innehåller också en volymbehandling av håret samt valfri färgning eller slingor. Kläder fick hon nya förra veckan, så det blir en liten makeover :) (som hon bestämmer själv hur den ska se ut).

Det var en mycket glad tjej som gick till skolan med ny kort stickad klänning, nya tights, nytt halsband samt nya örhängen, armband och scarf som hon fått av sin mormor. Hem kommer sen en ännu mer omgjord tjej med ny frisyr – spännande! Misstänker att mycket utav födelsedagspengarna (som hon fått av övrig släkt) kommer att gå åt till den nya garderoben och annat som är viktigt när man är 16 år. Det strålade i vart fall om henne och det hoppas jag att det gör ikväll också :)

Ett ganska intressant seminarium var det idag utan seminariehandledare, hon är i Ryssland, och genast blev det Polsk riksdag. Inte så att vi var oense men ingen hade någon koll på vems tur det var att prata, så antingen var det knäpptyst eller så pratade alla i munnen på varann. Pod: ar flög hit och dit och alla var med och petade på det mesta. Ja, ja, många goda skratt blev det i vart fall!

Ringde BVC om Lillprins magont, helt ofarligt trodde hon, så vi skulle avvakta någon vecka till och se om det försvinner. Men när hon ändå hade mig på tråden så undrade hon om jag ville ha influensa vaccinet till Lillprinsen: JAAAAAAAAAAAAAA!!! Blev mitt svar och snipp, snapp, så är vi inbokade IDAG kl 16! *skönt* Butter kunde sluta tidigare, så han kan vara med och sitta med de andra två busarna i bilen under tiden. Man vill ju inte släpa in barnen i bakterie härden på vårdcentralen i onödan…

Dagens låt: Happy birthday to you http://www.youtube.com/watch?v=AelmBI0sJ3A

Slagsmål och telefonköer

Trökvädret håller i sig *suck* tappar liksom gnistan lite när man tittar ut. Har i vart fall avklarat dagens ”måsten” rent studiemässigt och hann mysa med mannen framför tv:n en stund också innan småbuset invaderade huset igen. Vi såg Knowing, rekommenderas absolut, en bred film som gick genom många genrer. Brukar ju läsa en hel del i vanliga fall, men nu läser jag ju så mycket på Högskolan och då är det jäkligt skönt att bara slappa hjärnan framför en film.

Lillprins berättade glatt för mig när vi badade tillsammans nu på eftermiddagen att de inte fått någon mat på dagis, bara en morot och ett glas vatten och till mellis fick de karameller! Både ris och ros liksom, får nog ta det där med hälsoaspekten med dagispersonalen imorgon :)

Filosofen är mäkta trött på sin lillebror emellanåt nu för tiden. Idag bråkade de hejvilt inne på rummet och till slut misstänkte vi starkt att Filosofen fått nog och helt sonika slagit sin lillebror. Trötter kom till undsättning och spände ögonen i Filosofen och frågade honom:

- Har du slagit din lillbror?
- Ja, för han var dum!
- Men man får absolut inte slåss!
- … Det gjorde jag inte heller…
- Men du sa ju nyss att du slog din lillebror.
- Men det var inte sant, för jag ljög!

Ja, sann äkta syskonkärlek det är nog detta det (hoppas jag)…

Lillprins har klagat på magont till och från i någon vecka nu och det är oftast samma ställe han pekar på, ovanför naveln till vänster. Det sitter inte i länge, utan bara korta stunder, men eftersom det inte har försvunnit och han inte har några andra symptom, så vill jag nog att farbror doktorn ska titta på det.

Försökte komma fram till vådcentralen, men det var tji det! De var fullkomligt nedringda och till slut kom jag till landstingets växel som bad mig avvakta tills imorgon, då det inte gick att komma fram. Risken är ju att man inte hinner lägga fram sitt ärende ens innan man blivit avsnoppad med kommentaren: NEJ säger jag, du får vänta på din tur, det står i tidningen när det är din tur att få vaccin!!! Läste någonstans att de har hundratals per dag som ringer vårdcentralen i det ärendet… Dessutom ringer de ju oftast upp nuför tiden, känns inte så himla lattjo att ställa sig i kö bakom alla som inte fattar att de måste vänta på sin tur för vaccin. Men jag vill ju faktiskt något annat, så då får jag hoppas att jag kommer fram, annars åker jag väl dit personligen och bokar tid! Jag är inte den som ger upp i första taget…
Dagens låt: CHER; Walking in Memphis http://www.youtube.com/watch?v=U0mL2gzy8dE

Jul- fnul

En riktigt lugn myshelg har det varit med trökväder på utsidan. Jag har faktiskt bara degat HELA helgen och det känns helt okej. Har en del som ska vara gjort tills på tisdag, men det hinns med.

Julen är snart här och jag är väldigt varierad när det kommer till min inställning till jul. Förra året var jag otroligt PÅ och julade till hela huset inför storhelgen, men i år har jag bestämt mig för att vara minimalistisk (detta berör bara pynt och annat, absolut INTE julklappar!). Det bli altan slingan (givetvis INTE färgad) och någon stjärna och några stakar. Den klassiska adventsstaken på bordet med levande ljus och självklart granen dagen innan julafton, men sen får det vara bra.

Förra året band jag kransar och hjärtan av granris och pyntade hejvilt överallt, men som sagt i år blir det minimalistiskt och för barnen så är ju granen det viktigaste! Ja, och julklapparna förstås :)

Det där med julklappar är också beroende på min tillfälliga inställning till julen. Förra året var jag klar låååångt i förväg och allt var genomtänkt och planerat. I år har jag några få idéer men sen har jag inte en susning och börjat, det har jag absolut inte än. Tonåringarna är ju svårast, de vill ju alltid bara ha pengar… Och visst, det ville jag också när jag var i deras ålder, för jag visste ju bättre än mamma vad som skulle köpas. Självklart är det inte så i detta fall, GIVETVIS vet jag bättre än tonåringarna... :) Kanske får man leka cool och ge med sig helt enkelt?! Fast oavsett summa så tycker de ju alltid att man är minimalistisk där också :)
De tre små är svåra i bemärkelsen att begränsa sig. De vill ju ha allt och det finns ju så himla mycket kul att köpa, framför allt till sessan, alla dessa saker som inte fanns när jag var liten och som jag hade kunnat DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ för att få. Mamma goes wild i leksaksbutiken brukar det bli :) Lite bakande är ju ett MÅSTE inför jul och även detta varierar beroende på inställning. Jag har faktiskt, hör och häpna, KÖPT alla lussekatter från ett bageri vissa år när jag bara känt tvi och blä inför detta måste. Men i år tror jag faktiskt att jag är lite PÅ när det kommer till bakningen. Sessan pratade faktiskt bara häromdagen om ”mamma kommer du ihåg när vi har sån där mysfrukost framför tv:n med varm choklad, lussebullar och pepparkakor och vi tittar på de där som sjunger på tv;n?” Lucia… ja, det fick mig faktiskt lite sugen på det där med att baka, men vi får väl se vad tid och ork räcker till. Mamsen kommer i vart fall med x antal kartonger med Rullrån, min personliga julfavorit! Idag har hon varit här och gräddat pannkakor till detta lilla regemente *tacksamt* Ja, vi får se hur det blir, men pyntningen blir garanterat minimalistisk i år!!!

Dagens låt: Bara för att komma in i stämningen lite och alltid retar det ju någon att man "nallar" på julen :) Feliz navidad http://www.youtube.com/watch?v=ihW56Xa3XGQ

Snö och plåster

Idag är det vinter här, snön yr runt i luften och det känns så där riktigt November ruskigt. Helst vill man ju bara sitta inne och kura hela dan, men Butter ska på Volleyboll turnering och Sessan ska till bästisen för en sedvanlig sleepover, så det är ”taxi var god dröj” som gäller oavsett väder och vind…

Såg en riktigt mysig film med mannen igår: The Proposal, helt klart sevärd, en sån där urmysig, hjärtevärmande, romantisk komedi som bjöd på en hel del goda skratt. Perfekt att titta på medan man bäddar ner sig i soffan en dag som denna. Men, nu har jag ju redan sett den så det får väl bli något annat. Håller på med biografier om Autism och Utvecklingsstörning nu också och det fungerar fint det med att sitta och kura med i höst/ vinterrusket.

Känner mig konstigt nog lite sysslolös idag?! Inte för att det inte finns 1000 projekt här hemma att ta tag i, men jag saknar liksom något annat att göra. Vet inte riktigt vad, men jag kommer nog på det så småningom. Visserligen har jag nu sett det allra sista avsnittet i den allra sista säsongen av Mc Leods daughters och visst, det känns sugigt! Hade kunnat se otaliga säsonger till, som sagt den bästa serie som gjorts!!!

Nu är det beslutat att även barn under 3 år får ta vaccin mot den nya influensan *glad*. Kan berätta att Filosofen grät inte en tår när han tog sprutan och han har inte haft en endaste biverkning, inte ens ömhet eller rodnad. Nu hoppas vi att Lillprins hinner få vaccinet i tid och att det går lika bra för honom. De övriga barnen/ ungdomarna får ju vaccineringen i skolan, men allt är ju försenat på grund av uteblivet vaccin och det finns redan flera fall av Svininfluensan i den lilla staden 1,5 mil härifrån. Risken är ju stor att det kommer för sent… Ja, ja, det blir som det blir. Självklart är jag ju mest orolig för barnens del, men jag har inte själv varken tid eller lust att ligga däckad. När man pluggar är det ju inte bara till att sätta in en vikarie om man blir borta en vecka eller två…

Filosofen gjorde illa foten igår, han slog i något vasst på ovansidan av foten och fick ett litet sår. Självklart fick han plåster på det, men si det där med plåster fungerar inte på Filosofen som med andra barn, att det tar bort smärta och gör saker bättre. Nej, tvärtom. Han är nu mer eller mindre förlamad och kräver att bli buren från rum till rum, för han har minsann PLÅSTER (!!!) och kan därför inte gå… Eftersom vi tycker att det är lite roande, så låter vi honom hållas, han kommer att glömma bort sig förr eller senare :)

Lillprins följer glatt efter som en liten svans när vi bär filosofen trallandes ”jag kan gå, för jag har inte plåster”. Någonting säger mig att dessa pojkar har en lite olika inställning till livet ...

Dagens låt: Älskar ju de här gamla godingarna , Frank Sinatra; Let it snow http://www.youtube.com/watch?v=yAz-jdpTeI0

6 barns mamman strikes again!

Jaha, så har jag fått tillbaks det stora arbetet från förra delkursen, som jag och en studiekollega gjorde tillsammans. Betyget blev faktiskt helt omöjligt ännu bättre denna gång, det finns ju bara IG, G och VG på högskolan, men nu fick vi VG+!!! Ett helt försättsblad fullt med positiv kritik och ord som "strålande", inte helt fel! Oj, oj, oj, går ju liksom inte att toppa den och kraven på en själv blir ju lite högre från gång till gång, åtminstone har man ju ett krav på sig att hålla samma höga nivå i vart fall. Denna delkurs så är det 3 arbeten som ska lämnas in… Men mina studier är viktiga för mig och det är viktigt att verkligen ta in den kunskap som ges, för den kommer jag ju behöva i mitt framtida yrkesutövande. Gör man det så följer ju liksom resultaten med och att skriva är ju inget som jag tycker är speciellt besvärande, tvärtom KUL, som ni säkert märkt vid detta laget.

Sitter just nu och fnular på vad jag ska unna mig för att fira detta superba resultat. Har inget som jag är i behov av, men jag brukar inte ha några som helst problem med att hitta på något :)
Mannen bidrog meddelibums med denna fina bukett: Ja, sexbarns mamman når nya svindlande höjder, och det är faktiskt en bedrift! Min kära lilla mamma satt här för några veckor sedan när jag pluggade och frågade hur i hundan jag fick något gjort överhuvudtaget när jag ideligen blev avbruten och fick gå ifrån för att hjälpa till här och var.

Ja, vad ska man säga, nöden har ingen lag… jag är först och främst mamma och student kommer långt senare, men jag har en enorm kapacitet att klara av saker när jag bestämt mig för det, så är det bara. Jag har ju själv VALT denna situation och då ska jag väl för i sjutton fixa den också :)

Tjohoo, tjoheej och klackarna i taket! Jag och Ewa kompletterar varann jättebra, då vi har samma höga mål i sikte när det gäller våra studier och vi kommer bitvis att samarbeta på denna delkurs också. Hon är också i min ålder och har 2 barn. Är SKITNÖJD med vår prestation!!!

Dagens låt: Idag känner jag så här igen: DARE ME!!! http://www.youtube.com/watch?v=vPTwcwA6vuk

Poop and Pee

Trötter har haft en lite jobbig tillvaro på sistone. För några veckor sedan så drog Lillprins Bus av skackeln till hans glasögon. Detta var egentligen inget större problem då Trötter mer eller mindre bor i sina linser. Men så i förrgår så ”tappade han bort” en utav linserna och Trötter har rejält dålig syn, på ena ögat har han så gott som bara ledsyn.

Hur som helst så hade ju inte Trötter ”orkat” gå till Synsam och fixa sina glasögon, men nu blev ju detta akut. Jag mötte upp honom med de trasiga glasögonen på Synsam kl 10 på morgonen för att fixa till det hela. Men… si det gick inte, för skackeln var avbruten och därför behövdes hela bågen bytas ut. Givetvis hade de inte denna båge hemma utan blev tvungna att beställa den fån Danmark (ja, så går det när man är fåfäng och bara ska ha svindyra märkesbågar istället för Synsams egna).

Linserna var tvungna också att specialbeställas på grund av hans synfel och således får han hålla till godo med ett par gamla, repiga, omoderna, avlagda glajjer tills vidare.
Som om nu inte detta räckte så var någon av retrievrarna dåliga i magen igår och hade i ett obevakat ögonblick satt sig och uträttat sitt trängande behov… i Trötters Lacoste skor…

Vi andra skrattade gott åt detta, men Trötter påvisade inte alls samma känsla för humor – Konstigt… :)

Nu händer det ju inte ofta att hundarna är dåliga i magen och det har ALDRIG hänt att de slagit vad sinemellan om att de kan pricka rätt i en sko och dessutom valt en av de skor som vanligtvis ändå luktar allt annat än gott. Ska man se det som en viss intelligens???

Ja, ja, de säger ju att allt kommer i tre, så då är väl hans otur avklarad för ett bra tag framöver.
Insåg också igår att det bor en liten Butter i Filosofen. Butter är nog en av de bekvämaste (läs lataste) som jag känner. Han skulle ALDRIG göra något om han inte var tvungen, han genar i alla kurvor och gör allt vad han kan för att slippa undan sånt som känns ”jobbigt” *suck, pust och stön*

Filosofen var på toa och kissade igår och ropade sedan på mig för full hals. Han ville ha hjälp med pappret som lossnat från hållaren. Jag river av lite papper och ska ge till honom när han säger: Nej mamma, du får torka mig! Varför då frågar jag, det kan du ju jättebra själv?!
Jo, svarar filosofen då, om DU torkar mig så behöver inte JAG tvätta händerna!
Ja, vad ska man säga?!

Dagens låt: Bjuder på ett Kalle Anka avsnitt, Trötter känns liksom lite Kalle Anka nu för tiden... http://www.youtube.com/watch?v=YbyFeXva0sE

Halka och läsning

Morgonen överraskade med snö, kyla och blixthalka. Inte speciellt roligt då det var jag som skulle få iväg alla till skola och dagis idag, men det gick bra. Min första lämning på dagis gick TOPPEN, inga problem där inte, bara glada småpojkar, puss och kram och vink i fönstret. Mönsteravlämning *stolt över mig själv och mina pojkar*.

Passade på att handla i den lilla staden innan jag åkte hem och lyxade även till det med en sån där ”bestäm själv – plocka ihop – över disk sallad” till lunch. Skaldjur… *mumma* Vardagslyx är underskattat!!!

Har tittat på en mycket givande föreläsning om autism på förmiddagen och ska nu läsa klart min bok i samma ämne. Det är så otroligt mycket som man inte vet om alla dessa diagnoser och jag kan inte förstå varför man inte bara utbildar SAMTLIGA barn i skolan om detta. Så mycket fördomar skulle ju försvinna då och inkluderingen skulle bli så mycket bättre och lättare för personer med olika diagnoser och handikapp. Okunskap leder till så mycket tok och utbildning är en relativt enkel väg att gå.

Idag blev det som ni märker ingen mamma – barn mys dag, men detta är för att de ändrat vårt schema denna vecka eftersom vår seminariehandledare skulle bort. Vi tar igen det med en mamma/ pappa barn mysdag på fredag istället.

Sessan har fått byta läsebok till den ”svåra”. Så himla kul för henne, hon kunde faktiskt inte läsa när de började skolan i höstas, men hon kunde alfabetet. Sen på bara några veckor knäckte hon koden och har redan nu fått upp läsförmågan så pass mycket att hon kan läsa enklare kapitelböcker. Inte illa, eller hur?! Det är ju så skönt när ens barn har lätt för sig i skolan. Butter han har fått kämpa hela vägen och haft jobbigt med läs och skriv. Inte så att han haft Dyslexi eller så, bara kämpigt. Men han har gjort det JÄTTEBRA och ligger idag på gymnasiet på VG- i både engelska och svenska, en prestation att vara stolt över!

Dagens låt: Bara liksom kände för denna idag: http://www.youtube.com/watch?v=jWTA2dbCCTE

Fnular efter svar...

Livet tuffar på som vanligt med familj och studier. Vaccinationer mot influensan har nu ÄNTLIGEN börjat komma för oss vanliga dödliga och Filosofen blir först ut på torsdag.

Ja, detta är ju något som diskuteras flitigt ÖVERALLT, ska man eller ska man inte vaccinera?! Vi har resonerat så här: I dags dato får inte barn under 3 år vaccineras, men de håller på och diskuterar en ändring om det. Detta innebär att Lillprins då står helt utan skydd. Om vi andra vaccinerar oss minskar vi i vart fall risken en hel del för att Lillprins ska smittas. Vidare så är det en minimal chans att dö av detta virus, det är vi fullt medveta om och att chansen att just någon i denna familj ska gå och dö av den är ju ytte, pytte micro stor. MEN!!! OM och jag säger OM det nu mot all förmodan skulle drabba just oss *peppar, peppar, ta i trä* så hur skulle jag som förälder kunna leva med det?! Att mitt barn hade kunnat fortsätta leva om jag bara gett dem det där vaccinet… Jag tänker i vart fall inte chansa och INGEN har ju dött av vaccinet och de med allvarliga biverkningar har ju de flesta visat sig vara allergiker mot det ena och det andra. Så, nu vet ni hur vi resonerar :)
Jag är ju en fnulande människa som försöker att hitta en förklaring till det jag inte förstår. Jag har därför nu läst forskning avgående självmord, då detta är något som jag går och funderar över, hur de tänker de som gör det, efter söndagens händelse.

Forskningen säger att de 2 vanligaste orsakerna till självmord är depression eller psykisk sjukdom (medveten eller omedveten). Ofta har dessa personer tänkt mer eller mindre länge på självmord, men trots det så är oftast själva självmordsförsöket en impulsiv handling, det var bara för mycket just där och då. När man intervjuat personer som försökt ta sitt liv, men som räddats tillbaka (i denna grupp ingår INTE de som gör självmordsförsök som ett ”rop på hjälp” eller ”a cry of pain” som det heter nu för tiden) så säger så gott som samtliga att de inte var sig själva i det ögonblicket, att de hade jättekonstiga tankar och tunnelseende och att de i efterhand inte alls känner igen sig själva i det de tänkte då. Forskarna menar på att det är kanske en form av svår ångest på gränsen till psykos som sätter in i många av de här fallen och detta kan ses som en tillfällig sinnesförvirring, vilket gör att personerna tänker inte klart alls och ser varken lösningar på eller konsekvenser av sitt handlande.

När man frågade dessa personer som räddats vad som hade kunnat göra en skillnad så svarade de flesta: Hjälp att lösa sina problem. Kanske kan vi alla lära oss något av det i vart fall, att räcka ut en hjälpande hand, om än så liten, där man ser att man kan.
Men det är viktigt att veta och förstå, betonar forskarna, att ett självmord kan ALDRIG vara någon annas fel än den som begick det. Endast den personen har 100% ansvar för sin handling oavsett bakomliggande orsaker.

15000 personer försöker ta sitt liv i Sverige varje år och av dessa lyckas 1500…

Är inte mindre chockad över söndagens händelse, men jag har i vart fall fått en lite större förståelse för hur man kan genomföra det utan att tänka på konsekvenserna för sin familj. Mindre tragiskt blir det ju inte för det…

Dagens låt: En uppmaning om att hålla kvar vid hoppet: Molly Sandén i sin tolkning av en av världens vackraste låtar; Hallelujah http://www.youtube.com/watch?v=DZWGo_aJ2iE

Ännu en har lämnat oss...

Fick igår eftermiddag reda på att en bekant till oss valt att avsluta sitt liv. Hon var strax över 30 år.

Detta var en person som var engagerad i otroligt mycket och hade alltid många järn i elden. Hon var alltid glad och sprudlande när man träffade henne och hade alltid något nytt att berätta. Hon var en otroligt snäll människa och ville andra väl och hade en ”Ja men det löser vi, inga problem” inställning till det mesta. Just därför kom detta som en riktig chock för alla oss som på något sätt kände henne. Att hennes liv på insidan kunde te sig så svart att hon beslöt sig för att avsluta det, när hon på utsidan alltid bara sprudlade av liv…

Nu kände ju inte jag henne på ett nära sätt och kanske har de som stod henne nära en annan bild, vad vet jag, men riktigt, riktigt dåligt måste hon ju ha mått när hon tog ett så drastiskt beslut och lämnade sin man och sina 2 barn, den minsta 4 år, ensamma kvar.

Det är det som är det mest ofattbara för mig, hur man kan välja att överge sina barn, att man inte där i det drastiska ögonblicket kan tänka att för denna lilla 4 åring kommer mamma aldrig mer hem, aldrig mer kramar honom god natt, aldrig mer talar om hur mycket hon älskar honom, aldrig mer tröstar honom när han är ledsen, aldrig mer… Hur kan det vara SÅ SVART att man inte kan tänka det ens?! Ja, det svaret har väl bara de som varit där, men det är en otroligt skrämmande tanke att ens inre värld kan bli så totalt utsiktslös och nattsvart att döden är det enda tänkbara alternativet. Och vilken otrolig smärta hon måste känt rent känslomässigt för att ta detta beslut...

Det är så svårt att få in och smälta att detta verkligen har hänt och att man hittade henne igår morse, död! Hon finns inte mer, vi kommer inte att ”springa på henne” på stan eller ringa henne i något ärende någonsin mer.

Våra tankar finns idag självklart inte bara hos henne utan hos hennes man och barn. Många här i byn är involverade i denna sorg då de är släkt eller släkt i släkt med henne eller mycket nära vän. Hon var en otroligt färgstark människa som nog inte lämnade någon oberörd…

Det kommer ta ett tag att acceptera och smälta detta, det känns fortfarande helt ofattbart…

Lilla gumman, så himla tokigt allt måste ha blivit och det fanns säkert dussintals lösningar på vad än det var som bekymrade dig, men du kunde inte se dem, men jag hoppas du mår så mycket bättre nu var än du är…

Dagens låt: Lene Marlin; Flown away http://www.youtube.com/watch?v=D047d5Fv4ZU

Fars dag och Poop miss

Idag är det fars dag och självklart firades mannen i huset på säng i morse. Han fick både paket från samtliga små och sessan hade tillverkat en jättefin ros i skolan som han också fick. Senare idag blir det givetvis tårta :) Mr Poop gjorde dagens dunder blunder, som tyvärr inte kom med på film. Grannen satte i somras upp ett Gunnebo stängsel runt sin tomt och för att då inte behöva ha dubbla staket, så tog vi bort vårt trästaket mot baksidan. Men grannen spände inte staketet, så Mr Poop har roat sig med att komma i sjuhundratjugo och bara springa rätt emot staketet så viker det sig och han springer igenom. Väl där tar han en runda och springer lika snabbt tillbaks igen.
Imorse stod grinden öppen upp till dem (vi har en grind mellan våra tomter för enkel passage) och mannen gick dit för att stänga den. Men si det gick inte för grindstolpen var alldeles skev. Mannen ringde granntomte mannen och de möttes vid grinden för att klura ut hur stolpen kunna slagit sig så.

Mannen kommer efter en stund skrattandes in och berättar: Igår hade granntomte mannen spänt staketet både uppe och nere, så i morse hade Mr Poop kört sin glädjerusning som vanligt mot grannens tomt men denna gång tog det TVÄRSTOPP eftersom staketet nu var spänt. Det var en stor fördjupning i staketet där han krockat och smällen hade gjort så att stolpen slagit sig. Önskar att jag haft detta på film…

Idag är det badutflykt på schemat för familjen och plugg på schemat för mamman. Jaha, tänker kanske ni, den där mamman är minsann aldrig med. Nej, det blir inte så ofta nuför tiden utan vi resonerar så här; Jag har varit hemma på heltid i 5 år med barnen och nu när jag börjat plugga vill vi ändå inte ha dem på heltid på dagis om vi inte måste, VI vill ju vara med VÅRA barn så mycket som möjligt. Därav har vi dem där på ca 50%. När barnen är hemma är jag alltid mamma först och främst, vilket inte leder till speciellt mycket koncentrerad studietid för inläsning, då ”dagistiden” är när jag har föreläsningar och seminarier på nätet. Men däremot blir det massor av pussel, läsa bok, bygga koja, mysa, baka och annat kul med barnen när jag är hemma med dem, för dem är jag fortfarande mamma på heltid när de är hemma... När mannen är hemma tar han därför ofta med sig barnen på utflykter så att jag kan få plugga ostört. Detta tycker vi är den ultimata lösningen, då vi inte kompromissar bort kvalitetstid med barnen. That´s it liksom, men visst känns det lite sugigt ibland när de kommer hem fulla av glitter i ögonen och berättar om allt kul de gjort. Självklart känns det sugigt för att jag inte fick vara med och uppleva det på plats, men huvudsaken är ju att barnen får dessa upplevelser ändå.

Dagens låt: Gick förbi den påslagna tv:n igår och blev fast på bråkdelen av en sekund i denna dans. Helt otrolig tolkning av en helt otrolig låt, en ”MUST SEE” helt klart! http://www.youtube.com/watch?v=9EmWRNp_6l8

Inbördeskrig och vita skor

Lördag morgon och uppe med tuppen (läs lillprins) som vanligt. Den gossen vet inte vad sovmorgon är… Känner mig lite släpig faktiskt...

Dagens ska tillbringas med att läsa en bibeltjock bok om Utvecklingsstörning. Måtte den vara intressant…

Den sista veden inför vinterförbrukningen hämtades igår och måste därmed förflyttas från släpkärra till vedförråd, det står också på agendan idag. Senare tar mannen med sig ett gäng barn och ungdomar på Trav i Eskilstuna, där de möter upp Farfar och andra bekanta. Mamman läser som sagt tegelstenen då.

En liten fågel viskade i mitt öra att Linus med de vita gympapjucken har fått nytt jobb som säljchef eller nåt. Fnular på hur han gör med dojjorna då? Linus, STÅ PÅ DIG!!! Du kan ju inte släppa imagen även om kostymtvång gäller i övrigt, du kan ju inte banga nu! Go Linus GO!!!

Hans fru Snövit/ Dilba har förresten bytt schema och jobbar därav inte samma pass som min man, så då går hon ju miste helt om hans fantastiska matlagningskonster. Gulasch soppa *Yummie*

*viskar* Psst, vill du ha tips på vad han mer kan åstadkomma, så är det bara att du hör av dig *ler* Kanske kan han ”slänga ihop något” och bjuda på under ett personalmöte *tips*(Bäst att sluta innan det blir soffan för min del några veckor framöver…)

Sessan ska iväg in till den lilla staden och leka med en klasskompis, så jag blir helt solokvist med djuren här under eftermiddagen. Såg att ”Nord och Syd” börjar sändas igen på någon kanal då. Den såg jag under tidiga tonåren någon gång och jag minns att jag tyckte den var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bra. Om tegelstenen visar sig vara urtråkig är nog chansen STOR att jag väljer att återuppleva den amerikanska inbördeskriget istället :)

Dagens låt: Inte för att jag är religiös eller så, men denna låten har ganska skönt gung i sig :) http://www.youtube.com/watch?v=SLY7yI1xV-M

Never ending story - TYVÄRR!!!

Intensiva dagar fulla av det mesta. Mycket konstigt som händer nu egentligen. Kloker tog saker och tolkningar i egna händer häromdagen vilket ledde till rejäla förvecklingar och personalen på högstadiet tycker nog allt annat än bra om oss familjehems föräldrar numer. Ibland blir man bara så trött, men det är bara att försöka reda i soppan så gott det går och sedan ta nya tag och gå vidare. *suck*

Grannen ringde ner och hade spännande nyheter att berätta, hon har inte samma dagstidning som vi… Väl där så fanns det nästan en helsida om att ett HVB hem som fick allvarlig kritik från länsstyrelsen i slutet på 2008 har nu fått allvarlig kritik igen av Länsstyrelsen. OCH för precis samma saker: OTILLÅTNA METODER, dvs, polisgrepp, rygglås, fasthållning mm. Denna gång hade man även använt sig av ett ”isoleringsrum” för en elev. Detta HVB hem har inget som helst tillstånd för dessa metoder och tillsynsmannen från Länsstyrelsen konstaterade det som vi alla andra redan förstått: Detta HVB hem har varken kunskap eller utbildning för att ta emot denna typ av elever så därför ska dessa elever skrivas ut därifrån och placeras på adekvata behandlingshem där man KAN och VET hur man jobbar med denna problematik och där det finns kunnig, utbildad personal som dessutom FÖLJER LAGEN! Föreståndaren för vården på HVB hemmet yttrade sig också i artikeln, men framstod som allt annat än ”smart” och kunnig, den raka motsatsen enlig mig: Hon hävdade att man tidigare valt att skriva ut dessa elever men att de då hamnar på gatan (???!!!) eller i tvångsvård eftersom kommunerna inte kan ta hand om dem… Jag säger bara det: HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!! Kanske är det delar av själva ledningen på detta HVB hem som är problemet?! Det hon sa är ju lite som om jag skulle säga: Ja, jag slår och låser in mina barn här hemma och visst det är emot lagen, men om jag inte gör det så kan de ju bli tvångsomhändertagna eller hamna på gatan, så då tycket jag att jag har all rätt i världen att fortsätta kränka dem här hemma. Hon sa egentligen att man kränker dem av välmening för att de inte ska bli värre kränkta någon annanstans. SKRÄMMANDE!!! Det som är mest skrämmande i det hela är att detta HVB hem har MÄNGDER av anmälningar på sig från flera års tid, de har nu på kort tid (äntligen) fått ALLVARLIG kritik från länsstyrelsen, men ingenting händer! Kan man inte från Länsstyrelsens OCH Socialstyrelsens håll bara se hur de resonerar?! Bara i resonemanget finns ju svaret; De har ju fortfarande inte över huvud taget förstått vad de gör fel!!! Ska man då få fortsätta att bedriva ett HVB hem för barn och ungdomar som redan mår jättedåligt när de kommer dit? Blir de hjälpta eller stjälpta?

Fast egentligen tror jag att det bara handlar om en enda sak: EKONOMI. HVB hemmet har redan dåligt rykte och därför svårt att få elever, bara de elever som är otroligt svårplacerade, som VETTIGA, KUNNIGA HVB hem anser sig sakna kunskap för att ta emot och därför med all rätt nekar, de hamnar då på detta HVB hem, som egentligen VET att de inte har kapacitet och kunskap för att ta hand om dessa elever, men det ger ju trots allt klirr i kassan, så varför inte?!

De farligaste vargarna är de som är hungrigast och en trängd varg slåss för sitt liv...

Det är väl kanske det som händer just nu, i sin kamp för profit och överlevnad tar HVB hemmet emot ännu svårare elever än tidigare och tja... detta kommer på så sätt bli just en never ending story om inte något till slut sätter stopp för idiotin! Var är dessa barns försvarare, de som placerade barnet där? Varför är det ens tillåtet för Kommuner att placera barn på HVB hem som fått allvarlig kritik?! Dessutom om och om igen... Saken är ju inte alls den att de "hamnar på gatan" om de skrivs ut från detta HVB hem, det kanske däremot blir ett dyrare alternativ för kommunen ifråga, men SO WHAT?! Alla barns lika värde, har ni glömt det??? Här verkar ju värdet bitvis vara NOLL!!!

Jag säger bara det: WAKE UP!!!

Detta är BARN vi pratar om, någons son, en pojke som redan farit illa i livet. Här sitter han och blir kränkt på ett HVB hem, ensammast i hela världen utan några som helst rättigheter, utom några utlåtanden om "allvarlig kritik". Vem ser och älskar dessa barn? Hur kan de överhuvudtaget känna kärlek i en sådan miljö?! Barnkonventionen har för länge sedan fattat det som gäller: Artikel 19. Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

En annan intressant sak som man verkligen kan undra över är: Artikel 12. Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad. Vem lyssnar på dessa barn? När får de en chans att ytrra sig och när vågar de göra det? Självklart är de rädda för reprisalier om de säger något dumt om personalen till en tillsynsman. Men det finns ju MÅNGA barn och ungdomar som faktiskt kommit bort från HVB hemmet, varför gör inte Länsstyrelsen eller Socialstyrelsen en undersökning där man lyssnar på dem?! De har säkert massor att berätta om...

Och jag som står för detta, barnets totala okränkbarhet, mig väljer min chef att ignorera och frysa ut... It´s partly a sick and sad, sad world we live in ... Ans what´s missing is COMPASSION!
Dagens låt: http://www.youtube.com/watch?v=hyBPuu5XcyE

Mamma - barn... vaddå?

Mamma- barn mysdagen blev mamma – barn bråkdagen istället. Bägge småpojkarna var på ett hiskeligt humör och bråkade och skrek större delen av dagen. De ville absolut inte göra samma saker och bägge ville prompt ha min uppmärksamhet samtidigt. Gråt och tandagnisslan, samt skrik och bråk bestod hela dagen av, så jag är nu inne på att införa mamma/ pappa –barn mysdagen på torsdagar istället. På så sätt behöver de ju inte slåss om uppmärksamheten i vart fall…

Vet inte om det är att de är på G att bli sjuka, väldigt trötta eller något annat, jag fattar ingenting?! Det brukar vara jättemysiga dagar i vanliga fall, men gårdagen var en katastrof. Till slut ville jag bara skicka ner de på dagis så jag slapp höra eländet för en stund. Det spelade liksom ingen roll hur jag vred och vände på saker, de kunde inte samsas alls och bara grät och skrek. DET är det värsta jag vet och jag blir hyperstressad av gråtande, skrikande barn.
Filosofen som alltid varit världens beskedligaste, smällde i dörrar och skrek så att glasrutorna skallrade.

Försenad reaktion på dagis? På att mamma inte längre finns tillgänglig till 100%? Försenat 2 års trots (vilket han aldrig hade något)? För mycket tid ihop för småpojkarna? Som sagt, vet varken ut eller in, men en sak vet jag; Jag vill ALDRIG MER ha en sån dag!!! Gud vet vad han gjorde när han såg till att jag slapp kolikbarn :)

Trodde allvarligt att jag skulle slita mitt hår till slut…
Det SNÖADE idag på morgonen, vilket var superpopulärt bland både barn och djur. Eller, nej, där ljög jag allt rejält! Husets katter gör ALLT i sin värld för att slippa gå ut, det är ju kallt, blött och kladdigt dessutom *bläk* Tja, det var ju inga mängder precis, men när det är den första snön för året, så räknas hur små mängder som helst tydligen, både i positiv och negativ mening.

Passade på att vinterrusta på dagis och skolan, dvs. se till att det finns dubbelt av allt i ytterklädesväg inför vintern. Inga blöta, kalla barn i denna familj inte!!! Har en tendens att överklä mina barn… Kan det bero på att jag själv är en fryslort utan dess like? :)

Hade lyxstund hos Ullis på förmiddagen och fick naglarna tillfixade igen. ÄÄÄÄLSKAR mammalyx och det är jag värd efter 5 års mammledighet där jag var 200% mamma. Nu är jag fortfarande mamma, men jag är Cilla och student också, en underbart härlig kombination – I LOVE IT!!! Sitta där och bli ompysslad, småprata och skratta mycket, det är bara toppen! Idag blev det mörkblå naglar… Ovant till en början, men himla läckert nu när man vant sig en stund.
Mr Aussie blev idag till sin stora lycka ”avkragad”. Både han och vi slipper nu fastna i tid och otid.

Imorgon är det studier för hela rubbet som gäller.

Dagens låt: är ingen låt, det är ett klipp som en av mannens bästa vänner skickade en länk på. Mannen tyckte att det fanns en viss likhet med mig den där gången när jag skulle ha mitt första nätbaserade seminarium och inte fick igång nätet på någon av de tre datorerna... ÖVERDRIVET tycker jag, jag hade inte alls så grova uttryck som denna lilla farbror. Jag sa absolut inte"F***A", men allt det övriga sa jag nog... :) http://www.youtube.com/watch?v=Kr_O6gDujL8