Jag vaknade ändå av att småpojkarna hade någon form av jaga lek i TRAPPEN och hönsmamman såg genast brutna ben och annat elände framför sig och ropade snabbt till sig de små liven. Pappan hade befunnit sig i tvättstugan, där torktumlaren var på och därav inte hörde trappbuset. Han sa dock förmanande till Filosofen att jag sa ju att ni inte skulle hitta på några dumheter när jag var borta!
Filosofen svarar då: Men du sa ju aldrig vad dumheter var för något!
*ching – ching* Ett noll till Filosofen!
Barn är och förblir så där härligt underbart oförutsägbara!!!
Ja, om jag nu var förvånad över småpojkarnas coolhet när det gällde vaccinationen så är jag mindre förvånad över 17 årige Butters reaktion. Han hade såååååååååååååååååååååååååå ont när han kom hem igår, jag man skulle kunna tro att de amputerat armen och glömt att sy igen. Stackars killen, tulle lille… Har någon sån där svag aning om (läs ”är starkt övertygad om”) att han fiskar efter att vara sjuk imorgon och få en härlig sovmorgon, där han inte tänker anstränga sin hjärna med att se farliga frivolter i trappen framför sig. Ja, ja, han blir nog förälder han med en vacker dag och då… (men det får gärna dröja minst 10 år till eller så tack) Lovar att om polaren ringer och vill att de ses på gym: et om 20 minuter så är armen plötsligt smärtbedövad i två timmar framåt eller så.
Har faktiskt en katt som beter sig likadant. Han började halta här helt plötsligt och det blev bara värre och värre. Givetvis klemades det och gavs speciell tröst mat och annat, men det blev absolut inte bättre. Mannen tog katten till veterinären och där på golvet går katten hur klockrent som helst. Undersökningen visade samma sak, inget som helst fel på katten. Mannen åker hem och ringer mig i bilen och berättar att katten nu är helt frisk, han haltade inte hos veterinären och nu när han är hemma haltar han inte heller. Skönt, tänker vi bägge. När jag sedan på kvällen kommer hem så kommer katten gåendes i köket och precis som mannen sagt, helt frisk, men när han får syn på mig så börjar han genast halta igen… Vem har sagt att katter inte är smarta och simulera är tydligen något som inte bara tillhör den mänskliga rasen :)
Tja, fast det vet man ju att det finns djur som använder sig av det i försvarssyfte eller jakt, att spela död tillexempel. Vår kisse använde det visserligen i jakt, men i jakt extra god mat, serverad i skål på köksbänken och jakten efter att få bli extra bortklemad med en status utöver det vanliga…
Gårdagen avslutades tyvärr med ett sånt där riktigt slag i magen… En person som bara blivit bemött med osjälviskhet och medmänsklighet under lång tid, valde att agera 100% egoistiskt i en sak och gjorde därmed flera personer både ledsna, besvikna och arga. Saken personen agerade i var en enkel sak, men som betydde OERHÖRT MYCKET för de övriga. Det är en utav de värsta saker jag vet, när någon medvetet gör något emot andras önskan och sedan fullständigt skiter i konsekvenserna. Dessutom förmedlade personen i fråga att det hela var en axelryckning för dennes del och personen hade inte ens vett att be om ursäkt för sitt handlande utan stod där med näsan i vädret och blängde som en dum ko. (ursäkta alla kor)
Just nu har jag ingen aning om HUR jag ska komma över denna besvikelse, det är ju inte första gången det händer med denna person, men detta tog verkligen priset. Har en stor klump i magen av ilska och besvikelse som tär och äter. Ingen idealisk situation och personen ifråga är inte värd att äta min energi, så jag lär hitta ett sätt att hantera det på. Mannen är ju alltid ett stort stöd i dessa saker och klok är han också, så jag får luta mig mot honom en stund framöver. Men ilskan och besvikelsen lär sitta i ett tag hur än jag bär mig åt….
Dagens låt: Dixie chicks; Not ready to make nice http://www.youtube.com/watch?v=IHH8bfPhusM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar