Tänk om...

Gårdagen var TRÖTTANDE!!! Har haft någon idé om att det ska vara hur kul som helst att jobba på dagis… efter gårdagen så har jag nu helt slagit det ur hågen! Visserligen har ju dagispersonalen inte så mycket annat än just barnen att tänka på och de är ju flera stycken som kan stötta varann, men jag fick absolut INGENTING gjort, annat än att hjälpa barnen hit och dit samt reda i en och annan konflikt. *suck*

Jo, förresten, någonting fick jag gjort, jag kom på vad vi ska köpa till Lillprins i julklapp och det kändes verkligen så där klockrent – YES!!! Vad det är?

Nej, det avslöjar jag inte här, vem vet om han mutar någon storebror att gå in här och läsa och sedan avslöja det för honom. Nej, ni får allt ge er till tåls, men jag kan avslöja så mycket att ni inte kan gissa vad det är i vart fall *ching- ching* Från att inte ha haft någon koll alls för några dagar sedan, så har jag så gott som full koll nu. Otroligt vilken hjärnkapacitet man har när det krävs :) Det är bara Filosofens julklapp som jag inte riktigt vet var vi kan köpa än, men det löser sig, för den finns, DET vet jag, ska bara klura ut var…

Läste en av biografierna till denna delkurs på högskolan på kvällen: Prins Annorlunda av Sören Olsson med fru, mycket läsvärd och gripande. Vi har ju fritt val när det kommer till vilken bok vi vill läsa, bara den faller inom rätt kategori och denna kategori var utvecklingsstörning.

Valde att titta på Män som hatar kvinnor innan jag gick och la mig. VIDRIG historia som man fick rejält ont i magen av att se, nej *brrr* inget för mig, alldeles för konkret, rå och ond för min smak. Jag har jättejobbigt med att se och ta till mig såna saker och mår dåligt ända in i själen, så därav väljer jag helst romantiska komedier, rena actions, stora dramer eller verklighetsbaserade historier (utan råa onda inslag). Kanske vill jag att världen ska vara mer god än vad den egentligen är och visst det hjälper inte att blunda, för det löser inga problem, men man kan väl få undvika det i påhittad form i vart fall?! Ja, jag är nog överdrivet hönsig med mina barn också på grund av att jag ändå VET vilken ondska som finns därute. Sessan har en jämngammal kompis här i byn som bor i en annan del av den. Hon kommer ofta hitcyklandes på eftermiddagen vid 16 tiden , i mörkret och frågar om de kan leka. Sedan berättar hon att hon ska vara hemma kl 18. Jag tvingar henne ALLTID att ringa hem då och tala om att hon är HÄR så att mamma och pappa vet, fast själv säger flickan alltid ”det behövs inte har jag ju sagt”. Ja men, tänk OM… Tänk OM de tror att det är här hon är och först efter kl 18 börjar de fundera på var hon tagit vägen. Tänk OM han aldrig kom fram hit och vi vet ju inte heller att hon var på väg. Tänk OM… Över 2 timmar har gått då…

Nej, man kan inte leva livet med ett stort fett TÄNK OM framför ögonen, det vet jag, man kan inte leva det i rädsla heller, för saker går fel och olyckor händer ändå, men lite ”förklok” kan man vara och att ha koll på var ens barn är tycker jag är en självklar och enkel ansträngning att göra. Jag skulle aldrig låta sessan cykla runt själv i mörkret och jag skulle ringa först och se om de kunde leka och jag skulle gå med sessan dit och hämta henne efteråt. Men det är jag… Chansen att något ska hända är ju minimal och barn måste få självständighet och man måste lära dem det också. Jag VET att jag kommer få svårt att släppa efter på kontrollen, för jag är bitvis överhönsig, men det har ju funkat bra med 17 åringarna, så det löser sig nog med de andra också.

Livet är full av mariga val som sjöhäxan Ursula i Lilla sjöjungfrun brukar säga :)

Så här pigga och busiga var i vart fall småbusarna innan sängdags igår: Dagens låt: Lilla sjöjungfrun http://www.youtube.com/watch?v=kWZ2jZTYJb0