I vårt förra arbete jobbade vi ju med intervjuer som vi spelade in på diktafon och vi var väldigt tydliga med att dessa sedan skulle användas i vårt skrivna arbete men att alla namn och sådant skulle bytas ut, så att ingen skulle kunna spåras via arbetet.
Vi fick ihop ett jättebra arbete med många bra och tankvärda citat. Ja, saken är ju den att i en ”utvärderande studie” så får man inte tolka det personerna säger och inte heller lägga in egna värderingar, utan man får ställa råmaterialet från intervjuerna mot den fakta och forskning som finns. Det är endast i analysen som man själv får tycka något.
En av dessa personer som vi intervjuade tog väldigt illa vid sig av att vi skulle använda rena citat, detta trots att hon fått korrekturläsa allt och ändra som hon ville innan det skickades in. Självklart fick hon stryka allt som hon ville, men valde ändå att vara med, fast hon känns väldigt stött ändå. Detta känns ju självklart jättetråkigt och allt kommer tillbaka till en endaste sak : KOMMUNIKATION!!! Vi skulle kanske om möjligt varit ännu tydligare om hur intervjuerna skulle användas, men vi tycker dessutom att det hon sa var bara jättebra och tankvärda saker, så vi förstår egentligen inte varför det blev så fel.
Vi har självklart tagit på oss ansvaret för att det blev så här och bett om ursäkt och gjort allt vad vi kan för att få bästa möjliga lösning på det hela, men tja… känns inte direkt som att vi når hela vägen fram. Det handlar ju också om ETIK och där vet vi ju som sagt inte alls hur vi lyckades ”trampa henne på tårna”.
Men nu har vi ju läst just ”kommunikation” på de kurser vi läser nu och all kommunikation har en undermening, dvs. vad säger personen egentligen? Min egen kommunikation just nu säger ju att jag är förvirrad och känner mig också bitvis missförstådd och ”trampad på tårna”, men hennes del av kommunikationen säger kanske mer om henne än om mig? Och vad hon har i bagaget vet ju inte jag och vad som ”triggade” henne i detta vet jag ju inte heller, så summan blir: SLÄPP DET! Jag/ Vi har gjort allt vad vi kan för att rätta till det som blivit fel, bett om ursäkt och mer än så kan vi ju för stunden inte göra. Men det är fortfarande himla tråkigt att det blev så här…. But that´s just life sometimes…
Dagens låt: Anastacia : Maybe today http://www.youtube.com/watch?v=gnwrnVFbGVg
Dagens låt:
onsdag 4 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar