Har läst en del av ”Vimmelmammans” bloggar och blir otroligt berörd av äktheten i hennes inlägg. Hon verkar inte på något sätt fundera på hur inlägget ska bemötas, utan skriver utifrån sig själv och den person hon verkligen är. Att hon sen är språkmässigt väldigt begåvad gör det hela ännu mer berörande. Bloggen började ju bara som en enkel ”kändis mamma blogg” men mitt i kom beskedet om cancer och bloggen tog en drastisk, djupare vändning.
En annan blogg som berört mig till tårar både en och två gånger är ”Find baby Thor Wang”. En svensk mamma som i USA fick sin knappt ett år gamla son kidnappad av pappan och vet nu inte var eller i vilket land hon skall leta. Så fruktansvärt maktlöst och vilken mardröm! Hoppas av hela mitt hjärta att hon finner sitt barn och får honom tillbaks!
Men här sitter jag. Och dagen till ära lyser solen och isen har börjat tappat sitt grepp om sjön, så solen reflekterar så där härligt i vattnet. Jag skulle egentligen varit med familjen och lekt på Sveriges bästa lekplats (i Sala) som ligger EN BRA bit härifrån (och det är det mer än värt), men ena 16 åringen har haft rejäla problem med näsblod på sistone och vi hann bara åka ett par mil innan han ringde och det var dags igen och vi fick vända. Jag hoppade av hemma och övriga familjen fick lov leka utan mig (men egentligen är det nog mest jag som tycker synd om mig själv…). Fast när 16 åringen blöder, så är det REJÄLT, det pumpar ut och man får blåhålla över näsbenet länge för att få det att sluta. En gång sprack blodkärlet och då blev det ambulans med blåljus och hela köret som gällde. Nu har han tid till doktorn på tisdag, så vi får se vad de har att säga.
Det jag egentligen ville komma till är: vilket underbart liv jag har! Små moln kan dyka upp på himlen emellanåt, men inga rejäla stormar eller orkaner än så länge. Hoppas, hoppas, hoppas att det fortsätter så…
Här kommer lite härliga lek och busbilder från dagen som världens bästa pappa tagit:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar