Genom barns ögon...

Det finns väl inget så självförtroende höjande… och självförtroende sänkande som att umgås med barn. Barn är så där underbart uppriktiga, som man ibland önskar att man kunde vara och ibland tackar sin lyckliga stjärna för att man inte är!

Både i mitt jobb och som mamma har jag ju fått mina slängar av bägge delar och att se sig själv genom barns ögon är faktiskt väldigt befriande (om man tar det på rätt sätt)… Jag är ju inte en person som alltid tycker om det jag ser i spegeln och har kanske en tendens till att vara självkritisk (lätt underdrift).

Min mage, den har absolut sett sina bästa dagar. Efter alla bristningar av graviditeter och kejsarsnitts ärr samt en och annan godbit för mycket så ser eländet numer ut som en säckpipa! Jag skojar inte, om jag hade haft spetigare armar och en lång hals, så hade likheten varit förvillande. Men… min filosofiske lilla 4 åring tycker att mammas mage är det mjukaste och gosigaste som finns och en sån tjock mage vill han faktiskt också ha när han blir stor! (har i skrivande stund inte gått in på detaljer med honom om HUR magen blev till, tänker att han kan ju få drömma ett tag till innan jag slår hål på utopin.) Fast, jag måste erkänna att hur gulligt det än låter så hjälper det inte speciellt mycket när man står där framför spegeln och tittar på eländet att säga högt för sig själv ”men den är ju mjuk och gosig i vart fall”… Men när den lille killen kommer och lägger sitt huvud mot min mage och bara myyyyser, DÅ känns magen helt okej och jag skulle inte byta bort den mot någon annan mage i hela världen.

En annan upplyftande sak som han stolt förklarade igår är: Mamma jag vet hur många år du är, du är tjugoarton. Och VIPS så känner jag mig genast som tjugo någonting. Jamen hör bara: Trettioåtta – tjugoarton, vilken skillnad va??? Numer ska jag stolt deklarera att jag minsann fyller tjugotjugo om 2 år!

Vi är en ganska tajt liten familj som ställer upp för varann när det gäller. Den 7 åriga dottern hade Halloweenfest för sin klass och SJÄLVKLART klädde ALLA i familjen ut sig. Meningen (för de som inte förstår det) är ju att man ska vara UTKLÄDD, en annan person än sig själv liksom. Pappa var kanin, tonåring 1 var hovnarr, tonåring 2 var en morot, tonåring 3 var en docka, lilltjejen var spindelkvinnan, 4 åringen var en hund och pluttis var en geting. Jag hade slagit på stort och var spåkvinna med stor lockig svart peruk, enorma örhängen, kjolar i mängder, brokig blus, massor av smycken och en make up som fick de forna flickorna på Malmskinnadsgatan att se ut som klosterskole elever. När dottern får syn på mig säger hon besviket: mamma du är fin, men vi skulle ju faktiskt klä ut oss!

Som mammaledig med ett hus fullt med barn, så läggs ju inte alltför mycket tid på make up. Nej, det händer bara vid speciella tillfällen (se ovan). Innan jul var vi bjudna på julbord min man och jag och jag fick tillfälle att fixa till mig ordentligt för en gångs skull. Dottern 7 år satt som ett plåster i sidan på mig med tindrande ögon och ett ”åhhhhhhh” stup i minuten och detta över lite mascara, läppglans och en ögonbrynspenna. Men när det hela var fullbordat och jag visade upp mig i all min glans så utbrister 4 åringen: ”men mamma vad du ser konstig ut!” Make up, vem behöver det?! Naturlig skönhet here we come!

Jag är ju också trendsättare! 70 tals modet med sina färgglada brokiga mönster gjorde ju revival här för ett tag sen. Jajjemensan, that was me! Mina ketchup, choklad, gräs, lingonsylt, youghurt, marmelad, banan, köttfärssås samt tuschpenne befläckade tröjor blev tydligen en hit världen över. Men vad fick jag för det? Nada, och GLÖM att ”lita på Rosa Vanish ulti pulti duo muo mish mash” fungerar på alla fläckar. Den ”schiiiiitburken” kan Sverker Olfosson ta och dumpa i sin lilla gröna tunna! Och nu är ju det modet förbi, i år är det enfärgade pasteller som gäller, jo jag tackar. Måste helt enkelt färgbestämma måltiderna efter dagens klädsel. ”Idag barn blir det naturell youghurt, ris med tzatsiki utan gurka samt makaroner med blomkål, fetaost och vattenkastanjer som serveras, mamma har vit skjorta på sig, smaklig måltid”. Det eller ta patent på lekoverall i galon för vuxna. Kanske kan man få dem i pastell… Hmm…

Nej, men skämt och sido, aldrig är man väl så villkorslöst älskad som av sina barn, oavsett hur man ser ut (och tragiskt nog i en del fall oavsett hur man beter sig). Det är väl den största gåvan man kan få och den största gåvan man kan ge. Och när man får ynnesten att ta del av bloggar som Sabinas och busungar.krogh, så inser man att varje minut och sekund med dessa underbara små och stora individer är GULD värda. Minstingen vaknade kl 5 idag och det är ju inte alltid så kul, men det är bra mysigt att gosa in sig med honom under en filt i soffan och titta på Nicke Nyfiken för 118:e gången denna månad och bara finnas där i stunden tills han somnar om igen… Tillvaron blir ju vad man gör den till och om vi försöker se den lite mer som barn gör så kommer den te sig så mycket mer rolig, spännande och magisk. Alla barn förtjänar att få känna sig älskade, varje dag i livet, så passa på att ge dem en extra kram av kärlek idag!

Glad Påsk!
Tänkte att ni kanske ville se Halloween med egna ögon :)