Apoteks besök

Igår var jag och hämtade ut sonens medicin på apoteket. Tyvärr (tja det låter ju bra att säga så) hann minsting somna i bilen, så 16 åringen fick sitta kvar i bilen med honom och 4 åringen och jag blev ”tvungen” (tjohoooooo!!!) att gå in ensam på Apoteket. Den enda parkeringsplats som fanns var mitt i solen och jag hade dagen till ära tagit med en av hundarna också, så jag hoppades (trots avsaknaden av småbus) att besöket skulle vara snabbt avklarat.

Men för den som varit på ett Apotek någon gång under de senaste 5 åren vet ju att så oftast inte blir fallet. Visserligen var det bara 4 nummer före, men den första var ”gamla Berta” som behövde få allting förklarat minst 4 gånger och det måste jag säga, de är i vart fall noga med att informationen går fram och DET tycker jag är bra.

Sen var det nån halvung typ och det var snabbt och smidigt avklarat. Men sen böt de apotekare och plötsligt tog det år och dar. Kvinnan innan mig var där med sin tonårs dotter och min känsla var att de kände den nytillsatta apotekaren, för de pratade och skrattade och gjorde sig ingen som helst brådska. Lite stressad börjar jag känna mig vid detta laget, för även om 16 åringen är kvar i bilen, så är inte HAN det första minsting vill se när han vaknar…

Slutligen min tur och jag talar om ärendet och apotekaren slår i datorn. Plötsligt sitter han och småskrattar när han tittar på skärmen och jag funderar på vad som kan vara så roligt med lite tabletter mot acne (vilket sonen har en väldigt lindrig variant av, men han vill kväva det i sin linda) samt nåt nässmörj. ”De har stavat acne fel, vi ska vara noga och värna om det svenska språket, det heter faktiskt aKne numer”. Skojar han med mig tänker jag.

Sedan fortsätter han och säger att han ska berätta om biverkningarna på detta läkemedel. (Vanligtvis brukar jag läsa det själv på den medföljande bipacksedeln, men tydligen så är man numer tvungen att delta i förberedande terapisamtal inför eventuella biverkningar). Vet inte hur era apotek ser ut, men vårt är ganska litet och allt är i ett rum. ALLA hör vad som sägs i kassan, så någon sekretess är det ju inte tal om (fast han nämner faktiskt inte medicinens namn).

Han börjar med att säga att ”detta är ju verkligen inte rätt tid att skriva ut den här medicinen, eftersom man kan bli väldigt solkänslig. Det blir skuggan som gäller för grabben i sommar” säger han och skrattar. Ja… säger jag, men får han välja på sol eller att få bort aKnen, så väljer han nog det sistnämnda. Ja, självklart, säger apotekaren, man måste ju ha riktigt slät hy annars är man ju inte tillräckligt manlig! (????!!!!)

Sen ska ha ta medicinen i samband med måltid eftersom den är rätt stark för magen. Han kan få problem med det också förresten, trubbel med att hitta toan i tid. Han blinkar åt mig och skrattar åt sitt eget skämt. Jo, han får heller inte äta mjölkprodukter i samband med medicintagningen och inte tre timmar efter heller, för då minskas effekten. Om han behöver nåt för att stabilisera magen får han inte ta det heller i samband med medicinen utan det får han ta mitt emellan liksom, så får vi hålla tummarna för att det funkar he, he…

Vid det här laget sitter jag och ler och tänker ”är detta sant eller?!” Har inte heller bestämt mig för om jag ska gilla grabben eller tycka att han är ett superpucko. Jag känner även de nyfikna blickarna från övriga Apoteksgäster, som också följer detta samtal.

Jo, säger han sen, en kul grej är ju att detta är samma medicin som man behandlar Klamydia med, bara så ru vet om nån gäst skulle ge dig menande blickar därhemma he, he, he…

Om någon i rummet inte tidigare tagit del av detta samtal så VET jag i vart fall att så inte är fallet nu längre… Tack och bock, lovar att vissa bara hörde ”Klamydia” och jag tillhör numer skaran av ”misstänkt drabbad av könssjukdom”, i MIN ålder och allt… Är nu VÄLDIGT glad över att småbuset sitter i bilen, det är väl bara det som skulle få folket här ännu mer förskräckta: en småbarnsmamma med könssjukdom! De skulle säkert trott att den 16 åriga sonen var en potentiell älskare också… *skräck*

Försöker få den väldigt pratglade apotekaren att avrunda, men han drar bak stolen och sätter sig till rätta och fortsätter: Jo, man blir djävligt torr också, så han lär smörja sig i tid och otid. Få se här… var det nåt mer… P-piller, he,he, nej det lär han väl knappast behöva ta hänsyn till, fast det finns ju de grabbar som knaprar det för att få en och annan effekt… (funderar på vilka?!) Jo, han får inte sluta käka tabletterna bara för att aKnen försvinner, han ska fortsätta minst 2 – 3 månader till för annars kommer de tillbaks 7 resor värre! Fråga mig, jag höll f-n på att dö asså. Och funkar inte detta kommer han få ett annat preparat som heter R bla, bla nånting och det är starkare. Och blev han torr av dessa så är det ingenting mot vad han kommer att bli av dem he, he. Inte konstigt att jag sprang och smorde händerna med Lipsyl så ofta jag bara kunde he, he… (varför Lipsyl undrar jag …)

Nej, säger han sen, jag ska inte sitta här och prata bort tiden, ska bara fixa nån som skriver på detta. Jag är ju apoteksstuderande så jag får inte skriva på själv än, men snart får jag ett tillfälligt tillstånd för att skriva på. Blir klar i augusti, har läst i 5 år nu, inga studielån, har jobbat under tiden och dricker ingen alkohol, så då går det, det är ju bara att kolla in hur mycket de andra studenterna super bort i Uppsala he, he…

Här avbryts han av en mycket barsk kvinna som spänner ögonen i honom och studerar datorn, medicinen och utskrifterna, samt skriver en liten kråka och går vidare. Jag får slutligen betala och grabben önskar mig en fortsatt trevlig dag och jag önskar honom lycka till med apotekandet.

När jag går därifrån har jag fortfarande inte kläm på vad jag tycker och medicinen framstår ju inte som en barnlek direkt… (fast när jag läser bipacksedeln så är de flesta symptomen VÄLDIGT ovanliga)

Fast så här i efterhand kan jag tycka att han var ganska så störtskön egentligen, vilket avbrott mot de andra tokstela, humorbefriade, uttråkade, snart pensionerade apotekstanterna. Det kan ju bli riktigt intressant att gå till apoteket hädan efter… :)