Två åringar, tonåringar och katter

Jag har den fantastiska lyckan av att ha några barn och ungdomar här hemma. Dessa barn går under kategorin ”egna”, ”bonus” samt en ”familjehemsplacering”. En helt underbar samling individer som ger mig både skratt och bekymmer om vart annat, precis som det ska vara.

Den minsta varianten i samlingen är snart 2 år och går under kategorin ”egen”. Han är ett särdeles speciellt litet barn (vilket egentligen alla barn är…) då han föddes med mottot: ”Man kan komma undan med vad som helst, bara man är söt…” Han njuter dessutom, ja fullkomligen insuper, ynnesten av att vara minst och ha rätt till allas fullkomliga uppmärksamhet.

Hyss, ja det är något som han gladeligen utövar x antal ggr per dag, men dessa hyss är noga avvägda och tangerar aldrig farligheter såsom att äta diskmaskinstabletter, dricka Aceton eller klättra upp på garderober och göra kamakazee hopp. Nej, denna lilla grabb han gör bara saker som jag visserligen gärna skulle klara mig utan, men som ändå dyker upp som ett leende på kvällen när man tänker på dem och som de två 16 åringarna gärna berättar för polarna dagen efter i skolan. Ofarliga men onödiga kanske de skulle falla under och med tanke på lillkillens uppsyn, så går de alltid under ”det var ju trots allt ganska kul så här i efterhand”.

Han agerar också, likt de flesta små barn, i blixtens hastighet och jag som mamma kan aldrig förstå hur han hann med allt det där på den lilla stunden. Framför allt inte när man jämför med de två 16 åringarna, som om man ber om något, får vara glad om man ser någon form av rörelseenergi framåt inom de närmsta 15 minuterna…

Nej, lillen han kan han. Lugnt sitter han på golvet och snurrar håret mellan fingrarna, lite småtrött och läser i böckerna som ligger utspridda runt honom. Utmärkt, tänker mamman (som ALDRIG verkar lära sig) nu kan jag ju passa på att kasta in en tvättmaskin och hon smyger iväg genom köket till tvättstugan.
Efter vad som verkar som mindre än 3 minuter, så står 4 åringen bakom henne och ser så där lite lagom skyldig ut. Denna 4 åring är ingenting som sin lillebror, han är lugnet själv, hittar aldrig på hyss, utan är en liten filosof som gärna leker lugna lekar i timmar på sitt rum. Har ni gjort nåt bus? Frågar mamman. Neeeej, blir svaret.

En svag doft av schampo kommer smygandes genom luften. Har ni hällt ut mammas schampo frågar hon 4 åringen. Neeej, blir svaret. I samma ögonblick kommer en av familjens 2 Norska skogkatter förbispringandes. Detta är den vita och silverfärgade, pipinetta fröken Trixie. En riktig skönhet med fluffig päls och stor yvig svans, en riktig stolthet för sitt släkte.

Instinktivt följer mamman katten med blicken och inser att denna skönhet till katt plötsligt ser ut som en mörkgrå och ljust grön hög av slime… Schampo doften är nu intensiv och mamman inser att det där roliga barn schampot som hon köpte häromdagen är nog inte oöppnat längre…
Snabbt får hon fatt i katten och förflyttar sig med den nyfikna 4 åringen tassandes efter till badrummet. Där på botten av det tomma badkaret sitter den lilla 2 åringen med den numer tomma schampo flaskan och ögonen tindrar när han säger: Trixie tvätta håret!!!

Katten är fullkomligen indränkt i schampo och som vanligt när dessa incidenter händer är mamman ensam hemma och måste således lösa situationen själv. Men ett stadigt grepp om den lilla kattfröken sätts hon försiktigt ner i handfatet och mamman börjar med den allt annat än enkla proceduren att skölja ur en hel flaska schampo ur pälsen. Snart inser hon att detta kommer att ta år och dar och kommer därför på den brillianta idén att öka trycket på vattnet ur kranen.

Efter en liten stund får mamman en hint om hur parkarbetarna känner sig när någon rolighetsminister hällt en flaska diskmedel i stadens fontän… Skummet fullkomligen väller fram och det lilla handfatet har förvandlats till ett enormt skumbad av sällan skådad dignitet. Skummet rinner över kanterna och katten är allt annat än nöjd.

Där står hon, mamman, med en lätt hysterisk katt, skum rinnande ner för byxorna och golvet i badrummet ser ut som efter en brandövning, eller ett sånt där rave party med skum och hon undrar stilla vad meningen med allt detta är.

Då hörs det, ja eller det ekar i hela badrummet… Barnens underbara skratt, det bubblar ur dem bägge två och de förmedlar verkligen att detta är helt underbart roligt, alldeles i en klass för sig. Och mamman, hon skrattar hon med, även om hon mellan skrattsalvorna försöker förmedla för 2 åringen att man faktiskt inte får göra så med katten. Den enda som inte skrattar, det är nog just hon… Katten alltså…

Så här i efterhand kan jag inte låta bli att fundera på hur detta gått till. Jag menar om jag ska bada katten, så går det inte på några 3 minuter och jag hinner då absolut inte få in så mycket schampo i pälsen på katten. Dessutom är vi alltid 2 vuxna vid kattbad, det är allt annat än ett enmans jobb. Hur lyckades då han???

Två saker kan man konstatera: Det var ju bra av 2 åringen att välja ett milt barnschampo, kan intyga att katten, när den blivit torr igen, hade en fantastisk päls och luktade gott av äpple lång tid efteråt.
Det andra är att Natusan kids Alien Apple 2 in 1 schampo och balsam är otroligt drygt och borde räcka läääänge! One drop goes a long way.
Ska försöka lära minstingen det :)

Detta är den andra skogisen "Tarzan" , han har än så länge klarat sig undan tvångs schamponering av två åring...